« Ikväll har vi ätit... | Hem | Min dikt »
För 6 månader sedan........
20 april kl. 11:02

               

fyllde du 24 år och vi kunde bara gå till din grav och ge dig blommor och göra vackert. Om några dagar har vi årsdagen. Den dagen du vandrade till andra sidan. Jag kan fortfarande få stunder när jag tror att det är du som öppnar ytterdörren och kommer in. Kan inte fatta att det har gått över ett år sedan jag fick en varm kram av dig och borrade in näsan och kände din doft. Du gillade Fahrenheit och luktade alltid så gott.

Vi är inte längre den där glada familjen. Vi kämpar alla på våra olika sätt att försöka klara oss vidare. Vi är ju så många som har blivit påverkade av detta ofattbara att behöva mista en son, en storbror, ett barnbarn.........

Och just längtan och saknaden efter dig blir större för varje dag som går. Den längtan är som att längta efter någon som är bortrest eller när man själv är iväg och längtar hem till de sina. Men det återseendet får vi ju inte uppleva i detta livet. Och det är det som är så fruktansvärt, att försöka inse detta. Idag vill jag inte fatta detta. Kan inte fatta det. Orkar inte förstå. Inte idag!



Postat i: Min sorg efter mitt barn  Permalink   Kommentarer [10]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/nbsp_nbsp_nbsp_nbsp_nbsp5
Kommentarer:

Har inga ord till tröst...men tänker på dig. Sänder dig styrkekramar och mod att möta framtiden utan en älskad son. Tror att han är med dig på ett sätt som vi inte kan förstå förrän vi själva är där.

Skrivet av Annika den 20 april, 2006 kl. 11:23 #

Hej Gunilla Tack för rösten, du gläder mig trots ditt Hoppas du har det så bra det går min vän Till dig Gunilla och de dina Liv hör mig se mina fotspår i din väg alltid är Hör mitt andetag hos dig jag är Le du vet att Jag finns hos dig Hos dig mor alltid alltid kanske du inte ser men Jag Är är hos dig Blunda känn jag är är Hos er alltid i en vind på din kind i ditt andetag i allt hör min hälsning Älskar er Er Nomi Nyström-2006

Skrivet av Nomi den 20 april, 2006 kl. 11:55 #

Hej Gunilla, har tittat in på din blogg då och då för att se hur det går för er. Jag vet hur du känner. Jag har mammas 50-årsdag som kommer snart, hon fick bara bli 43. Många tankar väcks varje bemärkelsedag, årsdag, högtid. Jag drömde en gång att jag o hon pratade. Hon berättade för mig att de lever ett liv på sin sida, vi på vårt och vi kan inte se varandra. Men när de drömmer och vi drömmer samtidigt om varandra så möts vi. Drömmen är bryggan mellan världarna. Det var så tryggt att drömma det och jag vill tro att det faktiskt var hon som pratade med mig via drömmen. Hoppas du får träffa din son på samma sätt, Kram f

Skrivet av filosofia den 20 april, 2006 kl. 13:05 #

Tänker på dig! Det du frågade mig via mail för ett tag sedan är aktuellt nu i senaste numret. Tänkte meddela dig detta.

Skrivet av Multimamman den 20 april, 2006 kl. 14:27 #

<img src="http://blogg.passagen.se/resources/tussestina/ros%201.gif"> "I bland hejdar sig tiden ett slag världen förändras var dag och blir aldrig detsamma mer...." Till en kär vän med många många varma kramar och tankar //Hjördis

Skrivet av 194.236.225.210 den 20 april, 2006 kl. 15:21 #

Vad fint Gunilla, hoppas du får drömma många fler gånger om din son. Det tröstar och lättar upp i flera veckor. Lycka till! /f

Skrivet av filosofia den 20 april, 2006 kl. 15:36 #

Tack snälla för din varma kommentar hos mig! Känns fånigt att beklaga sig över lite migrän jämfört med den sorg ni ständigt bär i hjärta och sinne. Hoppas fina stjärnbeströdda minnen som ni bär med er från förr och varma vackra känslor i hjärta och kropp från sonen en vacker dag tar överhanden. Kram!

Skrivet av Aviga Loella den 20 april, 2006 kl. 22:24 #

God natt Gunilla. Jag hoppas att din dag har varit någotsånär. Jag förstår att dessa dagar är svåra. Många, många kramar till dig.

Skrivet av Annika den 20 april, 2006 kl. 23:25 #

Hej Gunilla. Tack för ditt inlägg i min gästbok. Det var rart av dig. Jag skall väl säga att jag inte finner ord. Har varit inne ett par ggr på din vackra sida, men jag hittar inga ord. Kan bara tänka på dig/er i bön om natten och be att ni skall få det lättare i sorgen. Den går ju aldrig över, men kanske den kan lätta lite. Man kan ju inte sluta sörja. Tänker på dig vännen, (får jag säga vän?) Jag återkommer till dig. /Varma hälsn fr Maria/

Skrivet av Gudrun Maria Reponen den 21 april, 2006 kl. 00:13 #

Hej Gunilla!! Jag var in och tittade på din blogg och tyckte mycket om den...Jag är fortfarande novis så jag har inte kommit på hur man får den så fin ännu. Jag förstår din stora sorg..mina föräldrar gick bort väldigt tidigt.Men jag pratar väldigt ofta med de och får mycket meddelande från de. Så numera vet jag att de har de mycket bra och är med mig hela tiden. När jag får kontakt med unga människor som gått över till andra sidan är det alltid svårt.. Stor kram Angelica

Skrivet av 213.65.223.219 den 21 april, 2006 kl. 14:25 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten