Söndag och saknad
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [6]
15 november
kl. 09:27
Hur orkar du?
En fråga jag ofta får
är hur jag orkar
Svaret på den frågan
vet jag ej
men trots allt tiden går
Många tusentals stunder
jag genomlidit
Jag skrikit, gråtit
förbannat mitt liv
att jag ännu lever är som ett under
Jag har fått lära mig leva med döden
Många är de gånger
jag själv längtat dit
men kärleken till de nära och kära
blir starkare i nöden
För varje morgon jag vaknar
jag lär mig
Jag måste hantera
mina känslor
när mitt barn jag saknar
Vår kärlek är över gränser
till ett annat land,
ett som jag tror ligger
närmare än vi tror
Ett land där änglar glänser
Dikt © Gunilla Karlsson 070624
Jag avslutar mitt inlägg med en låt som jag ofta spelar för mig själv när jag längtar efter Rickard:
Mama I´m coming home - Ozzy Osbourne
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [6]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/s%C3%B6ndag_och_saknad
Skriv en kommentar:
Gunilla!
Så vackert och smärtsamt du skriver. Precis så svårt är det ju att försöka leva vidare. Ofta känns det som man inte ska orka
Men man måste ju vidare ändå
Kram till Dej
Hervro, Jörgens mamma
Skrivet av hervor, Jörgens mamma den 15 november, 2009 kl. 09:41 #
Vännen, tusen kramar
Jag har undrat många ggr varifrån styrkan kommit ifrån och svaret är, ingen aning men ett är säkert och det är att den kommer när det behövs. Det måste finnas mer än det vi ser.
Du skriver så fint Gunilla. jag känner både av smärtan, tron och kampen.
Skrivet av E-K den 15 november, 2009 kl. 10:12 #
Tankar och kramar till dig, Gunilla.
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 15 november, 2009 kl. 19:53 #
Så fint du skriver Gunilla. Det är starkt av dig att bara berätta om din sorg.
Den låten är fantastisk.
Tror du inte att din styrka är vetskapen om att Rickard ändå finns där nära likväl. Nära men ändå så långt borta på nått vis..
Skrivet av carola den 15 november, 2009 kl. 22:49 #
Tack för alla fina kommentarer!
Jag säger som E-K, styrkan kommer oftast när den behövs.
Carola, min "egen" andliga tro hjälper mig i många situationer.
Men saknaden finns där ändå och i vissa stunder blir den outhärdlig....
Kram till er alla!
Skrivet av Gunilla den 16 november, 2009 kl. 07:27 #
Visst undrar man hur man orkar. Död och sjukdom, allt svårt - men kraften kommer någonstans ifrån.
Skrivet av Eva-Marie den 18 november, 2009 kl. 20:08 #