Nu stänger jag kommentarsfältet under blogginlägget Våga stå för din åsikt och säg NEJ! Ni blev fler än vad jag hade räknat med. Tack!

Jag tror att jag har spridit tankar till några av er, men önskar inte att få min blogg som ett slags forum. Det finns andra platser för djupa diskussioner. Jag hoppas att ni respekterar min önskan om detta. Jag har annat att lägga min energi på just nu.

Jag säger som Milda: Så gå vidare nu, lev vidare. Minns varför ni började blogga, varför ni valde just Passagen.

Du måste gå vidare! Du måste leva vidare! Det var två meningar som jag hatade att höra för fyra år sedan. Jag blev ledsen när någon sa så till mig. Jag blev arg och tyckte att folk var totalt hänsynslösa när de kunde säga så till mig. Men med tiden har jag lärt mig att innebörden i just dessa meningar är sann. trots alt som händer i livet så går livet vidare. Människan är stark. Starkare än jag kunde tro.

Bloggvärlden är inte ny för mig. Jag har bloggat här på Passagen sedan juli 2005. Jag började blogga för att, som en mamma som nyss förlorat sin äldsta son, kunna ha någonstans att slänga ut alla tankar, känslor och funderingar som bara vällde över i det stora kaos som uppstod. Här ventilerar jag på ett ärligt och öppet sätt min sorg och saknad och förhållandet till det "nya" livet som trots allt måste fortsätta.

Efterhand i mitt sorgearbete har jag även skrivit hur det är att vara mamma till barnen som finns kvar i livet. Till en början var det inte självklart. Det var inte lätt att vara en mamma under en viss tid. Det var inte förrän jag själv orkade resa mig och bestämde mig för att överleva som jag kunde börja bli en mamma igen. Det var kärleken till barnen som fick mig att orka leva.

Moderskärlek är kärlek vid första ögonkastet. Från det ögonblick du för första gången håller ditt barn och ser in i dess ögon är du fast. Det finns ingen kärlek som är starkare. I den stunden gör du en tyst överenskommelse att aldrig svika ditt barn. Du kommer om det är nödvändigt att gå genom eld och vatten för ditt barn. Du vill kunna beskydda från alla faror. Tyvärr går inte det i alla lägen men trots allt som sker så finns kärleken till barnet kvar. Den kärleken finns kvar i alla lägen!

Jag avslutar med en dikt som jag har skrivit:

Jag är bara mamma

Tänk om det var ditt barn!
Det kan vara ditt barn

som gör något hemskt
som kanske inte mår bra
som får en dödlig sjukdom
som kommer på villovägar
som hamnar i något brottsligt
som inte orkar leva längre
som har ett missbruk
som omkommer
som tar sitt liv
som mördas
som dör

Du är bara mamma
Inte kan du bara glömma och gå vidare?

Dikt © Gunilla Karlsson 071228

Dikten finns med i boken "Det fattas bitar i mitt pussel"