Tankar som skrevs ner för ett par år sedan....
Postat i: Mina dikter © Permalink Kommentarer [7]
1 november
kl. 10:26
Återkommande fråga
Alla helgons dag
Det är gravsmyckningshelg
Jag kan nästan känna folks hysteri
De måste köpa kransar och dekorationer
De måste komma till kyrkogården i stora skaror
Parkeringarna är fyllda av bilar
Det lyser ljus i massvis
Det är vackert med alla ljusen som brinner
Men det känns olustigt
Var är alla dessa människor i vanliga fall?
Varför är det inte så vackert på kyrkogårdarna lite oftare?
© Gunilla Karlsson
Postat i: Mina dikter © Permalink Kommentarer [7]
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/pgrrr/entry/tankar_som_skrevs_ner_f%C3%B6r
Skriv en kommentar:
Ja visst kan man undra..
Margaretha
Skrivet av margaretha den 01 november, 2009 kl. 10:46 #
Hej Gunilla,
Jag tänkte på dig och gick in här och läste din dikt. Visst kan man fundera över den frågan. Det är väl så med traditioner, tänker jag. De sitter starkt fast i de flesta av oss.
Jag vill annars bara önska dig att du har det bra. Jag är så slö med att läsa bloggar just nu. Det är nog mörkret och så att jag arbetstränar. Men jag tänker på dig, det gör jag, även om jag inte syns här så ofta.
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 01 november, 2009 kl. 17:30 #
Hej vännen
Ville önska dig en god natt.
Kram Berit
Skrivet av Berit StuhrenbergWijk den 01 november, 2009 kl. 22:30 #
Du har så rätt i att undra Gunilla.
Jag är faktiskt bara på kyrkogården högst ett par i månaden. För mig är inte den platsen det viktigaste, han finns liksom inte där. Jag spelar hans skivor här hemma och minns och känner och dansen som jag är på flera ggr i veckan är också ett sätt att hedra och vara med honom eftersom det är hans musik, det var sådant han sjöng och spelade.
Ja, så ser jag på saken och alla har väl sina orsaker kan jag tänka mig.
Kramen
So du ser har jag bytt tillbaka bloggen till
www.steeperz.com
Vill du va hygglig och uppdatera länken oå din sida.
Skrivet av E-K den 02 november, 2009 kl. 12:18 #
För min del är jag aldrig på kyrkogårdar, jag gick av tradition innan, vid allahelgona, men jag gör det inte längre. Hinner knappt sätta blommor i det egna huset.
För vissa kanske det är viktigt, vi sorg, att få gå till graven och det blir en process i bearbetningen av sorgen. Men jag känner inte att jag har någon anledning att gå dit, men min syster tycker naturligtvis att jag ska gå dit...så det blir alltid lite tjaffs om dessa gravar. Sånt är tråkigt, att det ska bli tjaffs menar jag.
Jag förstår att du har det tufft, du har ju förlorat ett barn. Jag kan inte föreställa mig, kanske jag skulle åka till graven varje dag, jag kan föreställa mig att jag skulle det just nu iaf.
Men jag tror också att det barn som jag förlorade skulle finnas hos mig själsligt men också i hjärta och i minnet, *hela tiden. Jag vet inte Gunilla, det här är en djup fråga.
Var det din yngste son som dog Gunilla ? Ja jag såg att du skrivit böcker, jag kanske ska ta och köpa mig en bok.
Skrivet av carola den 02 november, 2009 kl. 17:03 #
Tack för ord och hälsningar! Det finns inga mallar vilket som är rätt eller fel. Det är upp till var och en att själv känna efter.
Carola, svaret på din fråga är att Rickard var äldst av mina tre barn.
Kram och godnatt!
Skrivet av Gunilla den 02 november, 2009 kl. 22:20 #
Nej det finns inga mallar, det har du rätt i. Men här blir det alltid tjaffs om gravarna för mins syster är pysslig och vill ha det fins och dekorerar överallt. Det är ju bättre man är rädd om varandra medans man lever här.
Ja jag läste på ditt alias att Rickard var äldsta sonen. Storebrodern. Suck..man vet inte vad man ska skriva. Du är stark Gunilla, eller har blivit stark kanske. Min man heter Richard förresten, det är ett fint namn..
Skrivet av Carola den 04 november, 2009 kl. 14:49 #