Min blogg fyller sju år!
14 juli fyller vår kronprinsessa Victoria år, 14 juli startade jag en blogg här på Passagen. I år är det sju år sedan den dagen jag började blogga. Jag visste då knappt vad en blogg var, jag var så desperat och ny i min sorg och behövde ha någonstans att skriva av mig. Tänkte mig det som en form av nätdagbok.
Vid den tiden var vi runt 4000 bloggar på Passagen och min blogg låg ofta högt på besökslistan, jag fick många kommentarer, frågor, kramar och omtankar som värmde. Min blogg skulle sedan visa sig bli en av mina livlinor i det "nya" livet utan ett av mina barn. Man försöker hitta sina egna vägar och behöver ibland få olika sorters hjälp för att gå vidare när livet blir kaotiskt. Jag ville skriva, berätta och få kontakt med andra som också hade drabbat av liknande sorger. Det hjälpte bloggen till med till en stor del.
Jag bloggade främst för min egen del, jag började lägga in dikter och änglabilder och motiv som tröstade. Så småningom började jag skriva egna dikter och lade ut några av dessa på bloggen med stor respons. Jag fick veta att det jag skrev kändes rätt för någon annan som satt i samma situation i vårt avlånga land. Jag fick många mail och kontaktnätet blev större och jag fann bloggvänner, nätverk och föreningar för föräldrar som förlorat barn.
Jag har min blogg att tacka för mycket! Jag vill också tacka alla mina bloggläsare genom åren, en hel del trogna läsare som hänger med än :) Vad vore jag utan er?
Mina första två inlägg från den dagen
Saknaden efter min son är så stor
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [10]
Grattis på 7-årsdagen! Det har hänt mycket - du har ju givit ut tre diktsamlingar. Så nog har du skrivit alltid. Fortsätt skriva - det är verlkigen ett bra sätt att sortera intryck, bearbeta saker eller knyta kontakter. KRAMAR
Skrivet av eva-marie den 14 juli, 2012 kl. 01:44 #
Tack Eva-Marie!
Visst har det hänt en hel del, mycket som jag aldrig trodde skulle ske. Att mitt skrivande skulle bli så stort kunde jag väl aldrig tro...
Kram
Skrivet av Gunilla den 14 juli, 2012 kl. 10:38 #
Grattis till din fina blogg som ger så mycket styrka i både glädje och sorg, tack för att du delar med dig av din värme och för att du trots din egen sorg ändå orkar att trösta dina medmänniskor. Stor varm kram till dig // Hjördis
Skrivet av hjördis den 15 juli, 2012 kl. 10:21 #
Tack min trogna bloggläsare Hjördis!!!
Kram
Skrivet av Gunilla den 17 juli, 2012 kl. 17:32 #
Känner med dig Gunilla.
Nej - det ska inte behöva vara så - att man ska vårda sitt barns grav.
Men jag vill också säga att jag är övertygad om att från någonstans ser din son dina/era omsorger -och hläds över dem.
Kramar om dig!
Skrivet av Kaela den 29 juli, 2012 kl. 19:28 #
Tack Kaela!
KRAM
Skrivet av Gunilla den 02 augusti, 2012 kl. 17:21 #
test
Skrivet av test den 24 augusti, 2012 kl. 22:51 #
Vem är du som testar, och vad testar du?
Skrivet av Gunilla den 26 augusti, 2012 kl. 18:38 #
Hej.
Jag har suttit och läst det du skrivit så himla vackert och sorgligt om din son. Förlorade min son 22 år gammal för 3 och en halv månad sedan. Helt kolsvart är livet nu, varje sekund är full av förtvivlan.Jag känner mej ruskigt ensam i detta mörker. Men att få läsa din blogg gör någonting med mej, att förstå och verkligen inse att andra också är med om detta och överlever ger en liten liten känsla av hopp. Tack för din fina blogg. Verkligen.
Skrivet av Camilla den 08 september, 2012 kl. 21:31 #
Tack från hela mitt hjärta!
Jag är så ledsen att du också tvingats på detta helvete som det innebär att mista ett barn. För dig är det alldeles nyss och dina steg på resan har just börjat...
Hoppas du finner rätt redskap för att ta dig vidare. Hör gärna av dig igen och läs min blogg så mycket du orkar och vill.
Änglamammekramar från Gunilla
Skrivet av Gunilla den 09 september, 2012 kl. 12:16 #