Ibland tittar jag tillbaks bland mina blogginlägg... Känns ofta bra att kunna göra så. I sommar blir det sju år sedan jag startade min Passagenblogg. Bloggandet har pågått som en berg och dalbana som livet i övrigt....
15 februari 2007 skrev jag bl.a:
Innan jag körde till jobbet ikväll var jag och hälsade på Rickard på kyrkogården. Hans syster hade varit där och satt ett jättervackert arrangemang till honom och skrivit en kärleksfull text till sin storebror igår på Alla hjärtans dag. Barnen saknar verkligen sin storebror. Han har ju alltid funnits där, fått ta emot hemligheter och anförtroende, har hjälpt och stöttat i den mån han kunde. Han var en kompis som de ringde till, skickade sms, pratade på msn och över nätet. Herre gud, den vännen har de ju mist! Jag har fått ett annat tänk, jag har nog varit mycket koncentrerad på min egen och min mans saknad över vårt barn: Det värsta som någonsin vi varit med om. Men våra barn som lever, de har ju varit med om det värsta som har hänt dem.
ÅH, vad jag älskar er alla mina barn! Jag vet att jag säger det till er ofta också och det får ni vänja er vid.
Bild hittad på Facebook.
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [0]