Sommarens tragedier har drabbat många, inte bara offren och deras familjer utan även gärningsmännen och deras familjer. Jag har tänkt mycket på alla dessa föräldrar som ska leva vidare utan sina barn och leva vidare med sina barn som har gjort dessa fruktansvärda handlingar. Rollen som förälder är inget som man bara säger upp sig från. Kunskapen om hur det är att leva vidare utan sitt barn har jag, men inte hur det är att leva vidare med ett barn som tagit en annan människas liv. Där kan jag bara försöka förstå och tänka tanken.
Jag tänker på familjen där både offer och ev.gärningsman tillhör samma familj. Hur hanterar man den situationen som förälder? Som syskon?
Jag tänker på nätets både fördelar men främst nackdelar med att namn och foton på alla inblandade cirkulerar fritt. Det blir så lätt för alla andra som inte är inblandade att tycka och framför allt hata! Annika Marklund på Aftonbladet skriver så klockrent om detta i Kanske är det lättare att gömma sig bakom hatet och Vad är sanning värd när ingen kan höra den?
Allting har en baksida.... Jag menar att man ska nog inte döma utan överlåta det till dem som är behöriga för detta. Vi kan tycka vad vi vill. Det kan ingen ta ifrån oss. Men bakom varje tragedi finns många personer, familjer, släkt och vänner som ofrivilligt också dras in och som främst ska försöka förstå och hantera situationerna. Ska vi börja döma dem också?
Just nu kan vi läsa i media att dagens rättegång fick avslutas när en av gärningmännen kollapsade. 16-årig misstänkt förd till sjukhus (svd.se)
Världen är full av tragedier och de händer dagligen. Nästa gång kan de drabba dig. Ingen är utom fara för vad livet för med sig...
Avslutar med min dikt som är skriven ur en mammas synvinkel:
Jag är bara mamma
Tänk om det var ditt barn!
Det kan vara ditt barn
som gör något hemskt
som kanske inte mår bra
som får en dödlig sjukdom
som kommer på villovägar
som hamnar i något brottsligt
som inte orkar leva längre
som har ett missbruk
som omkommer
som tar sitt liv
som mördas
som dör
Du är bara mamma
Inte kan du bara glömma och gå vidare?
Dikt © Gunilla Karlsson
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [6]
Hej Gunilla
hoppas att du haft en bra dag.
Det är så sant det du skriver, visst är det lätt att dömma när man inte vet hela historien.
Din dikt säger en hel del
kramar till dig min vän// Berit
Skrivet av Berit StuhrenbergWijk den 20 augusti, 2009 kl. 19:33 #
Jag har fått mycket gjort idag i alla fall!
Kram och tack min vän!
Skrivet av Gunilla den 20 augusti, 2009 kl. 21:27 #
Oj vad vacker...detta tycker jag är en dikt som borde sändas runt på bloggarna...just för att den säger så mycket och får en att tänka efter.
Allt du skriver i dikten går ju många mammor igenom...dom kämpar för sina barn...
Skrivet av Skatemariah den 20 augusti, 2009 kl. 21:58 #
Den är klockren Gunilla! Fler behöver läsa den, fler behöver tänka efter lite innan de dömmer. Håller med Skatemariah om att den borde nå ut till fler. Kram Sofie
Skrivet av Sofie den 21 augusti, 2009 kl. 15:58 #
Det här var verkligen ett bra inlägg - inte bara din text utan krönikorna du länkade till och din dikt - allt var så bra!! KRAM
Skrivet av eva-marie den 21 augusti, 2009 kl. 21:49 #
LÄNKA GÄRNA VIDARE PÅ ERA BLOGGAR!
kRAM
Skrivet av Gunilla den 21 augusti, 2009 kl. 21:55 #