Eller så var han jäkligt stressad??? 
Sedan länge tillbaks bokade jag in en tid hos en läkare (min egen husläkare har slutat) på min vårdcentral för att bl.a ta bort födelsemärken. Jag kom en halvtimme innan utsatt tid och satt ensam i väntrummet mest hela tiden. En kvart efter inbokad tid blev jag inkallad till doktorn, en ny läkare som jag aldrig förr har träffat.
Jag visade det födelsemärket som jag själv ansåg som mest "akut". En snabb titt av läkaren och sedan sa han att han skulle skriva en remiss och sedan var han nästan på väg ut ur rummet igen. Jag bad honom vänta och titta på de övriga märken jag har som jag ville få bort. Det ena bedömde han som oväsentligt och sa att jag kunde ha plåster över och det tredje frågade han om jag vill få bort idag. Eftersom jag kommit för att ta bort födelsemärken så ville jag såklart det. Jag fick hålla upp tröjan, han inspekterade märket och tog fram en bedövningsspruta från skåpet och skar sedan snabbt och lätt. Ett förband på och så var vi klara.
Då är han på väg att lämna rummet igen och jag kände hur jag började bli irriterad på hans nonchalanta sätt. Jag kände mig inte klar, det var en del annat jag också ville ta upp med honom. Jag bad honom vänta. Jag hade skrivit upp ett par saker på en lapp som jag ville fråga om, men ståendes där mitt i dörröppningen med honom på språng bad jag bara om ett recept på medicin mot mina återigen liknande matsmältningsbesvär (som under våren visade sig vara matstrupsinflammation). Han skulle skriva ett recept, sa att det kommer kallelse på remissen och sedan gick han....
Kvar stod jag, fattade egentligen inte vad som hade hänt. Jag fick fem minuter av hans tid. Han hann med mycket på de minuterna men jag hann inte med allt. Hämtade min jacka i det tomma väntrummet och var på väg ut därifrån när jag mötte en sköterska och berättade att jag just hade upplevt mitt livs snabbaste läkarbesök och inte kände mig nöjd. Hon var tacksam för att jag berättade och var ledsen för att det hade gått till som jag sa....
Så idag har jag fått känna på sjukvårdens baksida.
Postat i: Div. Permalink Kommentarer [6]
Usch så tråkigt. Och födelsemörken kan ju vara lite känsligt då man ofta förknippar dem med något obehagligt, särskilt om de behöver tas bort.
Jag har en läkare i en av mina studier, han tillhör den "gamla skolan" och han säger själv att idag är pat inte vana att man tar i dem, ber dem ta av sig på överkroppen, lyssnar på hjärta, lungor etc. De är vana att sitta ner i 2 min, få nya recept och sen gå.
Han säger, ger jag dem en kvart, tjugo min extra så innebär det att de känner sig mer trygg med mig som läkare. Han är min favvo doktor, han har sju egna barn och varit gift i 35 och älskar människor och sitt yrke....
Skrivet av Cayenne den 30 oktober, 2009 kl. 15:23 #
Hej Gunilla!
Jag kikar in för att önska dig en trevlig helg.
Kramar
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 30 oktober, 2009 kl. 16:06 #
Cayenne, min gamla läkare var av samma sort och jag saknar honom. Han tog sig alltid tid att lyssna. Hemskt att det ska behöva gå till på detta viset nu för tiden. Jag tänker på alla stackars gamla människor m.fl.
Anna-Karin, Tack detsamma önskar jag dig!
Kram Gunilla
Skrivet av Gunilla den 30 oktober, 2009 kl. 16:53 #
Usch vad tradigt - så där löpande-band-aktigt får det ändå inte vara i vården! Jag har en fantastisk husläkare som nästan tar sig för mycet tid... men hellre det! KRAM
Skrivet av Eva-Marie den 30 oktober, 2009 kl. 18:17 #
Eva-Marie, du och jag får nog snackas vid en dag och byta lite insider-tips :)
Skrivet av Gunilla den 02 november, 2009 kl. 22:13 #
Så där tycker jag det är varenda gång.
Man får skynda sig att säga allt man vill ta upp och då blir det nästan en konfliktkänsla från båda parter.
Jag hatar dom där situationerna.
Jag hoppas innerligt att du fick en bättre läkare nästa gång!
Ha en bra Tisdag.
Kram
Skrivet av Bella den 03 november, 2009 kl. 01:09 #