Jag svarade just på den frågan i en blogg? Jag svarade Att förlora ett barn. Det kan jag säga av egen erfarenhet.
Att förlora ett barn måste vara alla föräldrars mardröm och blir och är också många föräldrars verklighet.
Jag skall försöka förklara för er
Om din förälder, ett syskon, eller en vän har dött
Många tårar har du gråtit
Men om ditt barn har tagits bort
Tårarna kommer att pågå, för evigt, och varje dag
Om du har en stund eller två
skall jag försöka förklara för er
Varför vi aldrig kommer att bli densamma
Och trots allt är vi normala, inte galna
Att begrava din mamma eller din pappa
Är alltid så oerhört sorgligt
Men i ditt hjärta har du alltid vetat
Det här är vad du förväntades göra
Ett barn ska leva för att säga adjö
till föräldrar, när de dör
Skulle barnet vara först med att gå
en förälders blod, slutar sitt flöde
Deras hjärta krossas djupt inom dem
de önskar att de också kunde ha dött
Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras
När det splittrats, är det för alltid trasigt
Föräldrar lär sig att leva varje dag
Döljer sina verkliga känslor djup inom sig
Känner att människor inte förstår
varför de behöver en hjälpande hand
Om du blir flådd levande
Och denna smärta du överlever
ska Du veta att vi går varje dag
Med vår hudlöshet, allt är borta
Omnämnandet av mitt barns namn
kan få mina ögon att tåras, gråten är nära
---------------------------------------------
Skrivet av en amerikansk mamma som förlorat barn. Men sant för oss alla.
Postat i: Min sorg efter mitt barn Permalink Kommentarer [5]
Vacker, sorglig och säkert helt sann! Kram!
Skrivet av Tonårsmorsa / Fatou den 18 november, 2009 kl. 12:57 #
Precis så hemskt är det. Så bra skrivet.
Kram från Hervor, Jörgens mamma
Skrivet av hervor, Jörgens mamma den 18 november, 2009 kl. 13:36 #
Så sant det är. I dag är det två år sedan vi, mor, far, syster och bror stod i kyrkan vid vår 32 årige sons/broders kista. Livet blir aldrig som det skulle varit. Tack för alla dina ord på bloggen Gunilla. Kram ftån Stina, Martins mamma
Skrivet av Stina Larsson den 20 november, 2009 kl. 12:30 #
Så fint.....
Skrivet av Jannike den 22 november, 2009 kl. 21:47 #
Tack för era kommentarer!
Visst stämmer den i med verkligheten?
Kram
Skrivet av Gunilla den 23 november, 2009 kl. 08:45 #