Här kommer ett boktips innan jag ens läst boken! Jag 'sprang på' Kivi och Monsterhund på nätet nånstans och tycker det låter som en barnbok i min smak så jag la in en förbeställning. Igår släpptes boken så nu väntar jag ivrigt på att få hem den i brevlådan.

”Hund!” tjuter Kivi. ”Ge mig en hund!
Annars sover jag inte en blund!”
Mappor och pammor och morbroster Jin,
en bryssling, en marfor, en halvkvartskusin,
små parvelpysor och storebröstrar;
alla står de runt sängen och tröstar
och visslar och tisslar och säger jovisst,
någon gång möjligen, nästan helt visst,
ska hen få en hund, kan de halvt säkert lova
– men bara om Kivi nu själv lovar sova.

En sprudlande, galen berättelse på rim om att önska sig något, och få det, om än inte helt på det sätt som en hade trott!

Dessutom! Sveriges barnbok där hen används som personligt pronomen.

Ålder: från ca 3 år
Författare: Jesper Lundqvist
Illustratör: Bettina Johansson

Texten ovan är från Olika förlags hemsida. Min och barnens recension kommer när vi fått och läst den. :)

*vinkevink*

(bild: www.bokus.com)

Så slukade jag även den sista boken i Twilight-sagan. Första boken (Twilight) handlade om att hitta kärleken, andra boken (New Moon) om att förlora kärleken, tredje boken (Eclipse) om att dras mellan två olika kärlekar och den sista boken (Breaking Dawn) om att Bella ska leva med konsekvenserna av sitt val.

Det känns stört omöjligt att berätta det minsta lilla ur den här tegelstenen (drygt 700 sidor tjock) utan att komma med nån spoiler... Mycket har dock fått plats, mycket händer och alla Bella-/Edward-/Jacob-tokiga tror jag blir tillfredsställda. :) Fantastisk (kanske inte helt oväntad?) twist på storyn, kul utveckling och ja... Nu är det slut.

Syrran (som kom och hämtade boken idag) undrade om det var ett bra slut eller ett "hitta-på-själv-slut" och jag gav henne så mycket som att det inte är det sista iaf. ;)

Läs den... och som alltid - på engelska!

(bild: www.bokus.com)

I tredje boken i Twilight-serien om Bella, vampyren Edward och varulven Jacob så handlar det till stor del om hur Bella dras mellan de två. Bella måste ta beslutet om vem hon verkligen vill vara tillsammans med. I Seattle sker en massa mystiska mord och detta leder i förlängningen till att Edward och Jacob tillsammans måste skydda Bella.

Ja, jag kan gott erkänna det - jag är fast! Jag är helt och hållet klisterfast, på samma sätt som när jag läste Twilight och New Moon, även i denna tredje bok... Och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör mig så trollbunden för Eclipse är väldigt "pratig". Prat, prat, prat, prat nästan så det emellanåt borde blir tradigt, men så tycker jag ändå inte att det är det?! Härlig fortsättning på kärlekshistorien mellan Bella och Edward och även när denna bok tar slut tänker jag: "Jag borde kanske sluta nu?" för den slutar ju så bra (förlåt om jag outar för mycket med det)! :)

Läs den! På engelska.

(bild: www.bokus.com)

Nå, efter att jag slukat Twilight så kastade jag mig över New Moon. I denna bok lämnar Edward Bella, efter en episod hos familjen Cullen, för att skydda henne från fara. Bella dras djupare och djupare ner i depressionen tills hon en dag sätts i fara och hör Edwards röst som varnar henne. Detta får henne att gång efter annan försöka sätta sig i fara bara för att få höra hans röst. Hon umgås allt mer med Jacob som visar sig vara minst lika mystisk som Edward.

När jag läser New Moon lider jag med Bella som så förtvivlat saknar Edward och jag har ont i hjärtat genom nästan hela boken.

Återigen fantastiskt bra skrivet av Stephenie Meyer. Jag sveps med i berättelsen och slukar den med hull och hår (mycket hårigt den här gången ;)) och jag längtar och önskar att Bella ska bli lycklig igen.

Läs den! Och gör det (även denna gång) på engelska!

(bild: www.bokus.com)

Syrran skickade med mig Twilight och New Moon och de blev liggande i påsen ganska länge. Jag måste erkänna att jag hade fördomar och förväntade mig att böckerna skulle vara barnsliga, löjliga och inte alls nåt jag skulle gilla. Så, när jag tog upp Twilight var det med ohyggligt låga förväntningar som jag började läsa om Isabella 'Bella' Swan som flyttade norrut till Forks för att bo hos sin pappa. Det som till en början verkar bli grått, trist och långtråkigt ändras när Bella träffar Edward Cullen.

Edward Cullen och hans familj är vampyrer, men goda sådana. Trots detta försöker Edward övertyga Bella om att han är farlig och inte bra för henne, men de kan (såklart!) inte motstå varann.

Jovisst, boken är full av klichéer, smöriga repliker och stereotypa könsroller, men det är ju precis så det ska vara! :) Jag faller totalt för Stephenie Meyers ordväxlingar mellan Bella och Edward och mitt hjärta svämmar över när jag läser om deras omöjliga Romeo-Julia-kärlek. Jag är helt fast! Jag sitter boken genom och önskar bara att den inte ska ta slut.

Läs den och gör det på engelska!

Vägen (bild: www.adlibris.com)

Från bokens baksida: "En far och hans son vandrar ensamma genom ett nedbränt amerikanskt landskap. Kylan är genomträngande och snön som faller blandas med askan i luften. Himlen är släckt på ljus.
     Deras destination är kusten, men de vet inte om något väntar på dem där. Allt de har är en pistol att försvara sig med mot de laglösa gäng som rör sig längs vägen, de kläder de bär på kroppen, en kärra med mat de hittat -- och varandra.
    Vägen är en djupt gripande berättelse om en resa. På ett hypnotiskt kraftfullt sätt ställs kärleken mellan en far och hans son mot en hopplöst skrämmande framtid. Det värsta och det bästa som människan kan åstadkomma genomströmmar detta mörka, intagande mästerverk."

Detta är onekligen den mörkaste, otäckaste och vemodigaste bok jag nånsin läst. Mannens och pojkens resa, till fots, på 'vägen' där varje dag är en kamp för överlevnad och samtidigt en minst lika stor kamp att förbli bland 'de goda'. En resa i en värld där allt är bränt, få människor längre finns, ytterst lite mat finns att finna...

"Det mesta av staden var nerbränt. Inga tecken till liv. Bilar på gatan med ett tjockt ihopbakat lager av aska, allt täckt av aska och stoft. Fossila spår i den torkade sörjan. Ett lik i en dörröppning torkat till läder. Det grinade mot dagen. Han drog pojken närmare. Kom bara ihåg att det du stoppar i huvudet blir kvar där för alltid, sa han. Du borde kanske lägga det på minnet.
Man glömmer väl en del saker?
Ja. Man glömmer det man vill minnas och man minns det man vill glömma."

Men något finns ju kvar... Orken? Modet? Hoppet? Nåt gör att de orkar vidare, kilometer för kilometer i bister kyla kämpar de söderut, ständigt i rörelse, hela tiden på vakt...

Boken väcker fler frågor än den ger svar - vad händer med människan när inget finns kvar? Hur lå(n)gt kan vi gå för vår överlevnad?

"Du undrade hurdana de onda människorna var. Nu vet du det. Det kan hända igen. Min uppgift är att ta hand om dig. Jag utsågs till det av Gud. Jag kommer att döda alla som rör dig. Förstår du?
Ja.
Pojken satt där med filten uppdragen över huvudet. Efter en stund tittade han upp. Är vi fortfarande de goda människorna?
Ja. Vi är fortfarande de goda människorna.
Och vi kommer alltid att vara det?
Ja. Vi kommer alltid att vara det.
Okej."

Detta är en ruskig bok som hypnotiserar mig och gör det omöjligt för mig att lägga den ifrån mig. 39 kr i pocketform - köp den, läs den, låt den fånga dig också.

Mariam är harami, oäkting, hon är obildad, fattig och bor i en bergsby. När hennes mamma dör blir hon som 15-åring bortgift till en mycket äldre man. Äktenskapet är kärlekslöst och våldsamt. Rashid bryter målmedvetet ner Mariam och hon blir en slav i sitt hem, täckt i burka de få gånger hon får lämna hemmet. Mariams liv blir inte lättare av att hon inte kan ge honom några barn. Och just därför tar han sig, nästan tjugo år senare, en ny fru. Laila är mycket ung, född i Kabul, i en bildad familj, men mister sina föräldrar i en raketattack. Äktenskapet är för Laila räddningen från ett eventuellt liv på gatan. Förhållandet mellan Mariam och Laila är till en början mycket kyligt, men snart blir de olyckssystrar som hjälper varandra stå ut med den våldsamme maken. Mariam och Laila blir till sist som mor och dotter ända in i döden.

Efter att ha läst Khaled Hosseinis "Flyga drake" var jag skeptisk till att han skulle kunna skriva en till lika bra bok, men han lyckades!

Även denna gång är språket målande, miljöbeskrivningarna levande och känslan äkta. Jag lever mig in och gråter så det gör ont i hjärtat emellanåt.

Jag läste "Tusen strålande solar" för nån månad sen, men har inte kommit mig för att lägga in den bland mina boktips i bloggen. Främsta anledningen till att jag inte skrivit om den är för att jag inte tror mig kunna göra den rättvisa. Superlativen räcker inte till, en kort beskrivning av bokens innehåll räcker inte till, den måste läsas.

Jag avundas den som ännu inte har läst "Flyga drake" och "Tusen strålande solar". :)

(bild: www.bokus.com)

Jag har läst "Dotter önskas" av Katerina Janouch.

"För Helena, trettionånting, en ung kvinna som inte är särskilt hårt förankrad i tillvaron, känns familjeliv avlägset. Men så möter hon Paul och bitarna faller på plats. Snabbt blir hon gravid och föder en son. Helenas mamma är en engagerad mormor. Släkten gläds åt det första barnbarnet. Och efter pojken kommer flickan förutsätter alla. Helena blir medveten om att omvärlden är fylld av kvinnor som föder döttrar. Alla utom hon själv, verkar det.

När Helena blir gravid igen, händer något som förändrar familjens liv för alltid. Hennes mamma avlider hastigt. Tragedin gör att Helenas önskan om en dotter växer sig allt starkare. Att mista sin mamma när man själv just håller på att bli en, är kanske livets svåraste utmaning. Helena blir smärtsamt medveten om att hon har alltför få nära kvinnorelationer i sitt liv. En liten flicka kanske skulle kunna fylla tomrummet.

Mitt i kaoset sker något oväntat. Helena hittar sin mammas hemliga dagbok. Sakta inser Helena att hennes mors liv på många sätt är ett mysterium. Vem var hon, denna på ytan lättsamma kvinna? Helenas saknad och svårigheter att finna sig tillrätta i den bitvis tunga modersrollen blandas med en önskan att få veta sanningen. Hon ger sig på jakt efter en svunnen tid. Sökan är både en tröst, en flykt och ett begär att få veta. Men jakten på svar leder in Helena till oväntade insikter. Kanske bör en del frågor förbli obesvarade."

Jag hade höga förväntningar på den här boken då jag känner igen mig i det som jag trodde att boken handlade om... dvs. dotterönskan. Tyvärr tycker jag att boken är hattig, upprepande, för lång och rörig. Handlar den om Helenas önskan att få en dotter eller om jakten på mammans tidigare liv? Jag fick inte ihop storyn. För att vara en bok som kändes ohyggligt lång så kändes slutet lite kort. Och tyvärr så var slutet så otroligt väntat att jag bara kände -> *suck*

Jag hade nog, som sagt, för höga förväntningar. En sval 2:a (av 5 heta) kan boken väl ändå få, kanske nån t.o.m. tycker att den är bra efter att ha läst min sågning... Jag drar ju ner förväntingarna lite åtminstone? ;)

*vinkevink*

(bild: www.bokus.com)

"Redan första gången Harriet möter fyraåriga Flo vet hon att de hör ihop. Den lilla flickan är stum, men trots det känner Harriet att hon och Flo kan kommunicera utan ord. Året är 1960 och Harriet har precis flyttat hemifrån till en lägenhet i det tvivelaktiga området Kings Cross i Sydney. Husets ägare är mrs Delvecchio Schwartz och det är också hon som är mamma till lilla Flo. Mrs Delvecchio Schwartz är en mycket speciell kvinna, som försörjer sig på att spå i kort och kristallkula.

Nyårsnatten 1961 inträffar en fruktansvärd tragedi. Mrs Delvecchio Schwartz hittas mördad och lilla Flo omhändertas av socialen. Harriet är utom sig av förtvivlan. Hon vill ha vårdanden om barnet, och inleder en ojämn kamp mot myndigheterna för att få flickan tillbaka."

Jag har läst Colleen McCulloghs "Flickan utan röst" - en bok full av fantastiska personskildringar, en underhållande berättelse och så givetvis en hel massa kärlek! :D Boken är skriven i dagboksform, det är Harriet Purcell som berättar om hur hon flyttar hemifrån och hamnar i en främmande miljö där hon träffar en hel del spännande och skrämmande människor, men också Flo. Det är en vacker, men också ganska genomskinlig historia och ett väntat slut, men inte mindre bra för det. :) Jag gillade den. *tummen upp*

(foto: www.bokus.com)

Jag har läst Brooke Shields "När regnet faller" om hennes förlossningsdepression och vägen till tillfrisknande.

Jag gissade att jag nog borde läst den på originalspråket redan av titeln. På engelska heter den "Down came the rain" (som ju är från sången "Imse vimse spindel") och således borde ju boken hetat "Ner faller regnet"? Nu vet jag ju iofs inte om översättaren eller författaren är dålig för språket lämnar en del att önska.

Frånsett språket så börjar boken helt okej och intressant för att sen övergå till nja och till sist till ganska långtrôkigt och upprepande... och då är boken ändå inte särskilt tjock. Den är mycket lättläst, på sina ställen är den intressant, den ger en inblick i Brookes förlossningsdepression och hon är ju öppen med sig, sin familj och sina upplevelser vilket är intressant och underhållande, men helhetsbetyget blir ändå bara ett ljummet OK.

Jag tycker trots mitt ljumma betyg att boken bör läsas. Förlossningsdepression är mycket vanligare än man tror och är väl värt att läsa om.

(foto: www.bokus.com)

"De var unga och nygifta, förälskade och lyckliga. Men den romantiska kvällen slutar i tragik. I åtta år har doktor David Beck plågats av sina minnen; det månbelysta vattnet, de hjärtskärande skriken. Den kväll han såg sin hustru Elizabeth för sista gången innan hon fördes bort av okända personer.

En kväll får han ett överraskande mejl; ett meddelande som ingen annan än Elizabeth kan ha skrivit. Nu väcks hoppet om att hon fortfarande lever. Berätta inte för någon; så lyder varningen i mejlet. Nu kastar sig David huvudstupa in i ett desperat och livsfarligt sökande efter sanningen och efter Elizabeth, den enda kvinna han älskat. Och snart är han misstänkt för hustrumord..."

Som reselitteratur hade jag boken "Berätta inte för någon" av en - för mig - helt okänd författare (Harlan Coben). Jag hann inte läsa många sidor innan jag var fast. Jösses så spännande! Lever verkligen Elizabeth, är det ett skämt eller har David kanske blivit tokig?

Vem, varför, vad, hur...?!

Inte helt överraskande hemlighet som David burit på, inte helt oväntat slut, men helt klart en läsvärd, lättläst och spännande sträckläsningsbok!

Nu måste jag nog läsa en till av hans böcker. :)

(Bild: Bokus)

Jag har läst "Efter attentatet" av Yasmina Khadra (en pseudonym för Mohammed Moulessehoul).

Texten från bokens baksida: "Amine har alltid vägrat ta ställning i konflikten mellan palestinier och israeler. Det han lever för är sitt arbete som läkare på ett israeliskt och sin hustru Sihem. Fram till dagen då en självmordsbombare spränger en restaurang i centrala Tel Aviv. Många dör och ännu fler blir skadade. Mardrömmen blir total för Amine när han blir tvungen att identifiera liket efter självmordsbombaren - som visar sig vara hans hustru! Hur kunde hon i hemlighet planera detta brutala dåd?"

Det här är en stark, gripande, dramatisk och välskriven bok om ilskan, vanmakten, misstron och sorgen som Amine känner efter sin hustrus död. Amine misstänks av vänner, grannar och bekanta att vara delaktig i attentatet, men är helt ovetande. Till en början kan han inte tro att Sihem är inblandad i attentatet utan att hon är ett offer, men när han sen förstår sanningen ger han sig ut på jakt efter dem som hjärntvättat henne.

Detta är absolut en "Den här måste du läsa!"-bok.

Tips -> Bokus säljer "Efter attentatet" som pocket för bara 36 kr!

Betyg: "Den här måste du läsa!" = stark 4:a/5

(Foto: www.bokus.com/se)

Jag har ju helt glömt uppdatera Boktips-kategorin med lästa böcker! Senast lästa boken var "Mort" av Terry Pratchett.

"Mort är en föga löftesrik tonåring med den sorts kropp som bara marginellt verkar stå under sin ägares kontroll; den tycks vara konstruerad av enbart knän. Mot alla odds lyckas han få arbete som lärling. Det är Döden som anställer honom. Men Mort visar sig snart vara allt annat än lämpad till att slussa själar bort från världen. Faktum är att när det gäller den ganska attraktiva prinsessan Keli (som ska lönnmördas), trampar Mort totalt i klaveret. Han dödar lönnmördaren istället, och lägger sig därmed i Ödets obevekliga arbete."

(Jag hittade översättningen på nån sajt, jag läst dock boken på engelska)

Detta är inte en bok jag själv skulle valt att läsa då jag har lite svårt för fantasy-genren, men det är ju fördelen med vår lilla läsecirkel - att vi får läsa sånt som vi kanske inte själva skulle plockat i hyllan.

Mitt betyg, med mycket korta ordalag -> den sög inte - dvs. den var inte kass, men sög inte tag i mig heller. ;D Jag gillade karaktärerna, den var riktigt kul på sina ställen, lättläst, förutsägbar och helt okej. Jag kan inte riktigt avgöra varför jag inte tyckte att den var JÄTTEbra, trots att jag gillade den. Nåt saknas ju uppenbarligen eftersom detta inte är en "Åh, den här måste du läsa!"-bok?

Betyg: Sög inte = 3/5

"Amir och Hassan växer upp som bästa vänner under en omvälvande tid i Kabul. Trots att de uppfostras sida vid sida lever de i två helt skilda världar. Amir är son till en framstående välbärgad man, medan Hassan, som är son till Amirs fars tjänare, tillhör det fattiga och lågt stående hazarfolket.

Hassan gör allt för Amir, han försvarar honom i alla lägen, men när Amir en dag får chansen att återgälda Hassans totala lojalitet sviker han.

När Sovjetstyrkor invaderar Kabul och Amir och hans far flyr landet för att skapa sig ett nytt liv i Kalifornien tror Amir att han har gjort sig fri från sitt förflutna. Men han kan inte lämna minnet av Hassan bakom sig."

En bok som jag nog vanligtvis inte skulle valt, men som jag av nån anledning "la i kundkorgen" när jag beställde andra böcker på Bokus hemsa. Ett otroligt lyckat köp! Det här är en fantastisk bok om vänskap, föräldraskap, släktskap och gemenskap och om Afghanistans historia och kultur. Allt inbakat i en berättelse som fångar och håller en kvar. Hosseini lyckas förmedla känsla och närvaro genom att blanda i persiska ord i meningarna. Jag störs ofta av författare som envisas med långa haranger av annat språk i sina böcker, men Hosseini tycker jag har lyckats med det som många försökt, men misslyckats med. Persiskan flyter in och passar in utan att störa läsningen.

Läs den!

"Veronika är ung och vacker, har vänner och beundrare att gå ut med, fast jobb och en familj som tycker om henne, men det är ändå något som fattas i hennes liv. Morgonen den 11 november 1997 bestämmer hon sig därför för att dö. Hon tar en överdos sömntabletter bara för att lite senare vakna upp på närmaste sjukhus. Där berättar man för henne att även om hon lever, så är hennes hjärta skadat och hon har bara några få dagar kvar att leva.

Berättelsen följer Veronika genom dessa intensiva dagar medan hennes erfarenheter får henne att stilla undra vad galenskap egentligen är. Hon inser nämligen att varje ögonblick vi lever är resultatet av ett medvetet val mellan liv och död."

Detta är den bästa Coelho-bok jag läst (så här långt), men jag har flera kvar att läsa och bara det är en lycka i sig! :) Det är otroligt mycket tänkvärt som finns i historien om Veronika och de andra "galningarna" på dårhuset Villete i Ljubljana ("Var ligger Slovenien?"). Vem är galen egentligen? Den som vågar vara den hon är (galen eller ej) eller den som flyter med och är som alla andra?

Läs boken. :)