(bild: www.alltomvetenskap.se)
Inte så förvånande är atmosfären lite... underlig... på jobbet. E har - såklart - noll motivation att jobba, hövdingen är antingen nästan pinsamt glättig eller bottendeppig och vi andra (tre) vet inte vilken fot vi ska stå på. E ska jobba november ut och jag anar att det blir en av de längsta månaderna i företagets historia? *pust*
Igår hade vi ett litet (hur det nu skulle kunna bli stort med fem anställda varav en uppsagd? men tänkte mest på att juristP inte var på plats) lunchmöte och trots domedagsstämningen och att jag kanske tryckte ner chefens humör ytterligare så tyckte jag att det var skönt att få säga min åsikt. Ja, det gör ju varken från eller till i det långa loppet att jag spydde ut alla mina tankar, men det kändes gott. Och E kom och tackade för att jag sagt det jag sa och det känns ju bra - trots allt.
20½ arbetsdag kvar med knasig stämning på jobbet?
*vinkevink*
Postat i: Mitt tjôt... Permalink Kommentarer [1]
Nu blir man (=jag) väldigt nyfiken på vad det var du sa egentligen :) Skallerfika framöver kanske? ;)
Skrivet av Martina den 29 oktober, 2009 kl. 13:57 #