Ett hett härligt referensgruppmöte inför KS-sammanträdet, avhölls igår inom EP. Man förvånas aldrig över hur de etablerade politikerna (läs Alliansen) i motion efter motion försöker gynna sig själv, sitt parti eller sina väljare. Kommunens bästa kommer långt därefter, vilket kan göra mig rasande!!

Med sinnrika matematiska metoder försöker man dölja hur t.ex. markköp blir ofördelaktigt för kommunen eller otillbörligt gynnar en säljare.

Obegripliga argument kastas in för att bryta obstinata medborgares kamp mot en daghemsetablering, som för den nyktre, men ack så naive, betraktaren verkar meningslös då mark finns intill skola/idrottsplats.

Byråkrater skyller på systemsvårigheter (beordrade av kommunalrådet) för att undvika redovisning av hur skolpengen fördelas för olika rektorsområden.

Godtycklig sponsoring av några "elitklubbar", som dessutom själv fått vara med och förhandlat fram summan, när andra elitklubbar inte får någonting. Stötande orättvist mot alla småklubbar också.

Outsourcing av planarbetet inom Stadsarkitektkontoret till en chef som inte fick bestämma lika mycket längre, blev sur och sade upp sig, för att rädda kvar dennes kompetens.

Inrättande av kvartskommunalrådstjänster för att belöna trogna anhängare inom Alliansen, vilket jag kallar nepotistisk korruption!

Är det så här ni vill att Engelholm skall styras? Ja, tydligen, eftersom ni fortsätter rösta på det sätt ni gör. Ute i Magnarp och Vejbystrand hade t.ex. Moderaterna väljarstöd på 55-60%. Sluta gnälla, öppna ögonen och stoppa EP-valsedeln i kuvertet nästa gång!

Det är inte ofta jag låter mig imponeras av etablissemanget, men när jag i morse vid frukosten kunde följa reprisen av intervjun med K.G. Hammar i Gomorro'n Sverige, insåg jag vilka intellektuella giganter det finns. Tänk om våra styrande politiker bättre tog avstamp i den insikt fd. ärkebiskopen kunde förmedla. SVT Play del 1 och SVT Play del 2.

Äkta eller psykologisk altruism är att avsiktligt genomföra oegennyttiga handlingar med vetskapen att egen vinning saknas, till skillnad mot reciprok altruism (ömsesidiga tjänster) hos flera djurarter.

Memer (idéer, religioner, traditioner, kulturer) som förstärker vår medfödda psykologiska altruism gynnar och har blivit en central del i moderna religioner och ideologier.

Altruism är det murbruk som samhällets byggstenar hålls samman av. Dessa fogar håller i rask takt på att eroderas bort genom nyliberalismens etiska egoism.

Jag blir så trött i ansiktet av att dagligen konfronteras med den individualistiska girighetens fula dumhet. Det sker överallt. Det ligger i människans natur och symboliseras i kinesisk filosofi av Yin, medan Yang representerar altruismen.

Min erfarenhet och synpunkt är att memer som attraherar Yin lättare får förankring än de som attraherar Yang, varför en osund obalans uppstår, som är katastrofal för samhällets, och därmed mänsklighetens, utveckling och existens.

Inte nog med att England berövades ett mål då Lampard drog till i ribban och bollen studsade en halvmeter innanför i matchen mot Tyskland. Argentina fick ett offsidemål godkänt av en blind linjeman mot Mexico. Sådant här borde inte förekomma på denna elitnivå, som det ju ändå är fråga om.

Man blir som fotbollsälskare minst sagt upprörd och kan inte släppa tanken på att mutor/korruption finns med i bilden.

Nu fick det ingen betydelse för utgången av den första matchen, men nu startar andra halvlek...bloglovers!

Fröjdefull midsommarhelg önskar jag er alla trogna läsare och bloggvänner.
Jag har inte varit så aktiv i detta forum på sistone, men tiden är ju en gång för alla utmätt och räcker bara till det man prioriterar.

Vad är det då jag sysslar med i stället för bloggande? Puh...en hel del...det är inte så att jag ligger på soffan och pelar mig i naveln precis...nej, först och främst glädjer jag mig åt vår fina lägenhet och tvåsamheten nuförtiden. Det umgänge som följer i spåren av det mm. Därefter kommer mina egna små projekt.

Ordförandeskapet i Vejby IF, engagemanget för KVS-museet, Spb Gripen och EngelholmsPartiet samt trumpetspelandet. Där emellan skall man försöka motionera och förhindra att personvågens visare landar på >100 kg.

Hur som helst...idag tar jag det lugnt och pysslar om min gamla mor en stund och frotterar mig med vejbyborna på Italienska ängen i eftermiddag, för att avsluta aftonen i det vackra naturrummet vid å-kanten med de traditionella svenska tillbehören.
Några blommor under huvudkudden har jag aldrig sovit med. Där emot...gärna vackra blommor i en vas!

Fotbollstokig som jag är, är ju VM också högprioriterat, liksom årets sportsliga och sociala höjdpunkt:
VIF Lions vs Fröjdepinnarnas IS, som går av stapeln den 10 juli kl. 14:00

Välkomna då - bloglovers!

Vad jag blir trött! Hörde just på radio att en opinionsundersökning bland svenskarna ger vid handen, att 60% säger sig skulle ha röstat Nej till införandet av Euron, vid en ny folkomröstning.

"Förlåt dem Fader, ty de veta icke vad de göra!"

Skåne får helt enkelt ta saken i egna händer, som Höganäs redan gjort, och införa Euron parallellt med vår ynkliga lilla valuta. Sedan gäller det bara att övertyga vrångbugarna på andra sidan Öresund att göra det samma. Därefter kan norrlänningarna (alla norr om Markaryd) slänga sig i väggen.

Att förmå de styvnackade britterna konvertera sitt Pund blir värre, men deras ekonomi är körd i botten av Labour, så tiden är kanske mogen för en övertalning?

Man kan inte bara tänka på sig själv! - bloglovers.

Det är fredag. Det är vackert väder. Det känns lite lättare att leva. Ändå…denna trista, tragiska sida av mänskligheten som får oss att bruka våld och döda varandra. Och när dåden begåtts…bortförklaring, skuldförnekande och rättfärdigande. Jag mår lika illa som herr Uggla och försöker tänka på mänsklighetens goda sida. Varje gång man ser bevis på den, sprids glädje och kärlek. Yin och Yang kämpar om makten i vårt inre.

I morse gjorde jag en ovanlig jobbresa med tåget. Det är alltid annars bilen som gäller, men den har varit på rekonditionering sedan gårdagen och skall vara ren och fin till semesterresan på måndag. Det gick mycket smidigt. Jag har bara några hundra meter till stationen, både från hemmet och till jobbet. Även avgångstiderna passar mig perfekt. Hmm...man borde nog nyttja kollektivtrafiken mer, till gagn för miljön om inte annat.

Det är nästan två månader sedan jag skrev här senast. Redan då tyckte jag att ”tiden flyr mig undan ibland, snabbt som porlande vatten i en vårbäck” och det beror säkert på att man är uppfylld av annat. I mitt fall har det blivit några möten med EngelholmsPartiet för att mejsla fram ett alternativ till moderaters och sossars polariserade kommunalpolitik. Jag har flackat runt till Växjö, Skövde, Göteborg, Helsingborg och Malmö för att samla material till ett nytt nummer av Divisionsnytt, som hamnade i våra postlådor i tisdags efter några veckors intensivt arbete.

Foto: Darkone/Robert Weber, Stralsund panorama 2004

Filmstudion avslutades och fotbollssäsongen startade. Mitt kära Vejby IF klarar sig riktigt bra i femman. Bluesfestivalen i Mönsterås fick ju inte missas och nu skall det bli skönt med några dagars avkoppling på Rügen och museibesök i Stralsund, dit Carolus Rex kom i november 1714, utmattad efter sin rekordritt från Centraleuropa.

Men först städning och uppfräschning av vårt lilla KVS-museeum, som öppnar för säsongen den 13 juni. På lediga stunder däremellan har några toner lockats fram ur trumpeten och projektet ”Harajannen” tagit fart igen.

Det är från början en bok jag skriver på om min farfars fars liv och leverne, men blir även ett bildspel som skall förevisas på en nostalgikväll den 20 juli på biblioteket i Vejbystrand. Även om vår tid är spännande och föränderlig, var hans minst lika omvälvande. Från bondpojke i ett alkoholiserat hem till respekterad hantverkare, fiskare och handelsman, som fick se bondesamhället snabbt växla över till industrialismen i full skala. Tre kungar, Amerikanska inbördeskriget, Dansk-Tyska kriget, Fransk-Tyska kriget, 1:a och 2:a världskriget…dessa trista, tragiska bevis på mänsklighetens ondska...hann han uppleva. Inte undra på att hans fromhet var stor på ålderns höst.

Vuxen enkel 33,60 med JoJo-kort, jojo bloglovers!

Tiden är den mest rättvist fördelade resursen…

För mig flyr den undan ibland, snabbt som porlande vatten i en vårbäck.

Sedan hemkomsten från le grand métropole francais, har redan över en vecka gått.

En period som präglats av Påsken, av bitande kyla och snålt med sol. Men också av min envisa förkylning.

Fick i alla fall färdigsanerat balkongerna, så idag har jag beställt tryckt virke och trallbrädor för att lägga golv på en av dem i helgen.

Arbetsresorna företas i början av 1700-talet. Det Spanska Tronföljdskriget har fått sin fred  i Utrecht och Kalle Dussin har återvänt till svensk mark. Hans vansinne tar nya former och eskalerar i ett fruktlöst anfall på Danmark i Norge. Nio år har gått sedan nederlaget vid Poltava och Sveriges innevånare lider oerhört av 18 års krig.

Mot bakgrund av detta ter sig dagens käbbel i EU som en smekande fläkt. Dock måste påpekas ännu en gång att €uron borde införas i Storbritannien, Danmark och Sverige omgående. Detta onödiga valutagissel irriterar mig.

En annan sak som det finns anledning att reflektera över, är biljett-/avgiftssystemen för kollektivtrafiken i de olika EU-länderna. VISA och MasterCard täcker alla medlemsländerna. Inför biljettautomater som tar de korten och pekskärmar med enkla anvisningar på engelska, franska, spanska, italienska och tyska. Vid köp av 10 enkelresor eller fler ges 30% rabatt. Punkt!

Avslutningsvis måste jag få hissa SAS smidiga boardingautomater. Riktigt smidigt för den som köpt biljett i förväg på Internet att bara knappa in bokningsnumret och få såväl boardingkort som remsor till bagaget. Mindre bra är de svårupptäckta numren för sätena i planen, även för den normalseende. Detta skapar onödiga bromsklossar i embarkeringen.

Sälj inte vapen till de som använder dem – bloglovers!

”A sore throut” har besvärat mig sedan i natt, vilket gav en lagom angenäm sömn. Dock kunde jag glädjas vid minnena från helgens Parisresa.

SAS tog oss tryggt både dit(CDG) och hem(CPH) på c:a 1½ timme.

Samtidigt som vi, var Jacues Chirac på Louvren.

Vi utgick från Hotel Madrid Opera på 1 Rue Geoffroy Marie i 9:e arrondissmentet. Ett tämligen centralt läge, som tillät oss promenera till de främsta sevärdheterna och ta oss tillbaka med Metron till stationen Grands Boulevards, endast 200 m från hotellet. Detta klassades som trestjärnigt, men mer än två kan vi inte ge det. Badrummet stank av klor och mögel, innan vi skruvat upp handdukstorken på högsta läge. Rummen och korridorerna var små, för att inte tala om hissen. Frukostbuffén var dock bättre än väntat och personalen serviceminded.

Vädret var väl inte strålande, men fullt acceptabelt. Våren är c:a tre veckor längre kommen och lövsprickningen i full gång liksom de tidiga blommorna. Vi satt ofta ute och fikade eller tog en öl. Det var roligt och intressant att bara sitta och glo på metropolens sjudande trafik och folkliv. Man måste tillstå att det är något snabbare puls där, än hemma i Ängelholm.

Ändå, så skönt det är att komma hem och få sova i sin egen säng - bloglovers.  

Måndagen kom och inledde en kort arbetsvecka. Jag har nämligen tagit semester tors-fre eftersom helgen skall tillbringas i Paris. Av en viss anledning kommer jag att befinna mig där tillsammans med M och mina barn.

En el-montör dök upp i dörröppningen till mitt kontorsrum och ville bli fotograferad, varför jag lotsade in honom i rummet bredvid och ”smällde av” fyra plåtar i rask takt. Därefter bytte vi lite information innan han fortsatte sin första arbetsdag hos oss och jag tillverkade en interims-ID-bricka i papp till honom. Denna behövde ligga i limpress några timmar innan den var klar, så annat kunde företas inom Service BAS området.

Arbetsgruppen kring Vejbybadet hade sammanträde i simhallens cafeteria under kvällen och jag hade valt att cykla dit. Däcken hade behövt mer luft i sig, men jag hittade inte cykelpumpen, varför det gick tungt och knaggligt. Nåväl, mötet var bra och man kan fortfarande andas optimism i projektet. Redan ikväll fortsätter vi i VIF att undersöka våra förutsättningar och möjligheter att gå vidare.

Idag på morgonen hade jag besök av en trevlig man för att klargöra en del kring trycksakshanteringen.

Detta ledde senare till att jag fick inventera vårt restlager i källaren och kommunicera ut uppgifterna

till ansvariga. Beställningarna lät inte vänta på sig och jag lastade bilen full för uttransport under onsdagen.

Först skall dock ett tandläkarbesök avläggas på morgonen och ett par käcka gossar fotograferas i Malmö under förmiddagen.

Finns det något skönare än när vårsolen ler – bloglovers?  

Helgen har varit bra. Den började med matlagning och slutade med filmen ”Johan Falk-Leo Gaut” på fyran. En något seg historia som jag inte orkade se färdigt. (6,1/10 på IMDb)

Däremellan var det bättre fart. På fredagskvällen hade vi glädjen att se broder med hustru på besök vid middagsbordet. Därefter tog vi tåget till Helsingborg 19:04. När vi skulle stiga av detta på Knutpunkten, stötte vi på en välbekant vejbytös och hennes kille. Tillsammans med dem och något drickbart på Hamnkrogen, inväntades insläppet på Tivoli. Kön var lång, men stämningen god medan vi väntade. 

Amanda på Tivoliscenen i Helsingborg. Foto: HD

Amanda Jensens scenshow kom igång lite sent, men var värd att vänta på. Hon är visserligen ung och oslipad, men jag kan tycka att det är charmigt. Musikaliskt sett finns inte mycket i övrigt att önska. Några nummer var helt enkelt strålande. Våra gissningar om publikens sammansättning kom helt på skam. Istället för tonåringar och +50-ungdomar, dominerades den trånga lokalen (har aldrig gillat den) av mellanskiktet.

Lördagen krävde visserligen regnjacka, men hindrade inte oss från att ta en runda på sta’n, vid vilken ett besök på biblioteket gav utdelning i form av ett häfte med övningar för trumpet med tillhörande ackompangemang-CD. Efter ”elvakaffet” vid halvtvåtiden kunde de första musikaliska försöken komma till stånd enligt denna nya metod. Det var svårt och jag insåg snart att mer träning behövdes för att hänga med.

Dock hade klockan obönhörligen tickat på till den punkt som avgång till Filmstudion borde göras för att få bästa platserna, varför vi hastade genom regndropparna den korta sträckan uppför Järnvägsgatan.
På agendan stod ”The Reader” av Stephen Daldry från 2008. En ruggigt sevärd film med Oscarsbelönade Kate Winslet i en av huvudrollerna som fd. SS-vakten vid  Auschwitz - Hanna Schmitz. Den får 7,7/10 av IMDb och borde kanske haft 8/10 enligt mitt tycke.

Skakade av denna berättelse promenerade vi hem under livlig diskussion kring de frågeställningar filmen redogjorde för. Jag såg den första delen av Millennium-triologin på SVT 1 och blev positivt överraskad, eftersom jag inte var så imponerad av spelfilmen när den gick upp. TV-serien följer boken betydligt bättre och ger större rättvisa åt skådespelarnas insatser.

Nattsömnen kunde ha varit bättre. Den stördes av tankar, i ett drömscenario kring min arbetssituation, under gryningstimmarna. När jag vaknade hade jag emellertid fattat beslut om hur jag skulle svara min chef i kommande vecka. Kunde därför på relativt gott humör anträda promenaden till tipsrundan i Hembygdsparken. Den visade sig vara betydligt svårare är söndagen innan, men icke förty lyckades jag, med benägen hjälp av M, pricka in 13 rätt även denna gång. Nu kan jag gå gratis på några ÄFF-matcher och njuta av deras fina spel i ettan.

Under söndagen efterforskades även www.engelholmspartiet.se och dess kommunala handlingsprogram. Jag bestämde mig för att gå på deras informationsmöte på onsdag den 24:e kl. 19, i hörsalen på biblioteket. Deras värdegrunder verkar sammanfalla med mina, men upptäcker jag att ”människan i fokus”  betyder att särintressen skall gå före det allmännas bästa, så är det inget för mig.

Ett trevligt besök i Viken fick avrunda söndagseftermiddagen och sedan kunde lite hjärngympa med korsorden kombineras med TV-tittande och reseplanerande.

”Det var en liten vofsing med skägg, som bet vår vän i näven”

Med tanke på de senaste årens ökande innehav av Canis Lupus Familiaris, enligt Wikipedia finns det c:a 800 000 i Sverige, är inledningsfrasen snart ingen ovanlighet.

Jag ser dem överallt. Bajsande och pinkande på gatorna, på å-promenaderna och i parkerna. Jag ser hur vissa hundägare nogsamt plockar upp efter dem och jag ser dem som inte borde ha hund. De som lyfter upp sin hund och pratar barnspråk med den, kallar jag ”viffarna”.

En hund skall enligt mitt tycke vara väluppfostrad och ha en uppgift  på en gård eller liknande, inte klemas bort av viffarna, som knappt orkar motionera dem.

I afton Amanda Jensen på Tivoli – bloglovers.