Stadsbusslinje 4

Klicka på bilden, så får du fram tidtabellen.

Igår, söndagen den 16 juni, började havsbadsbussen gå. Vi kände oss tvungna att premiäråka den, trots att regnet hängde i luften och vi insåg att risken för blötläggning skulle bli överhängande. Vi hade en liten plan om att promenera från Klitterhus, över bron via hamnen till Valhallsvägen för att ta 2:an tillbaka.

Detta visade sig inte tajma speciellt bra. Vi hade 7-8 minuter på oss, men regnet öste ner och vi tvekade. Istället företogs en blöt vandring över Flygarebron, via Luntertunvägen och Sjöstigen till Havsbadskjollan, där vi 16:25 kunde embarkera 4:an på nytt och väta ner sätena.

Invigningen av Skånetrafikens sommarkort förlöpte väl, även om ombyte till vinterunderställ och raggsockor fordrades för undertecknad vid hemkomsten för att få tillbaka kroppsvärmen.

Desto sämre var att HD/NST vilseledde resenärerna med uppgift om busstart måndagen(?) den 16:e

© PeO Jansson

Kulturstråk för vem?

Det nya kulturstråket enligt Malmström Edström Arkitekter Ingenjörer kommer att kosta oss skattebetalare "skjortan" om det blir verklighet. KoF-förvaltningen föreslår en start med ombyggnad av biblioteket för 118 mkr.

Den 30 maj får jag följande svar på en begäran om skriftligt bekräftat löfte angående KVS-gruppens fortsatta möjlighet att fritt disponera Vejbystrands bibliotek som möteslokal efter stängningsdags:
Det verkar ha skett ett missförstånd. Stig Andersson (EP) har ställt frågan till Christian Dahl som i sin tur inte gett några löften om att föreningen fritt kan nyttja biblioteket i Vejbystrand. Förvaltningen kommer att genomföra en lokalöversyn och planerar även för meröppna bibliotek i Hjärnarp och Strövelstorp, och faller det väl ut står fler bibliotek på tur. Meröppet kommer dock inte att ge rätt till att utnyttja lokaler exklusivt utan då är lokalen öppen för alla. Vill man ha ”stängda dörrar” får man hyra lokal utifrån det. I dagsläget är det alltså inte aktuellt med undantag om fri nyttjande av lokal för föreningar, samma förutsättningar gäller för alla i kommunen.
Med vänliga hälsningar
Jonas Boldin, bibliotekschef och Susann Toft, t.f. kultur- och fritidschef.

Då skall ni veta att fd. kommunalrådet Ingmar Larsson, på ett möte i Vejbystrand i slutet av 80-talet, dyrt och heligt lovade att föreningar skulle få disponera bibblan gratis i all framtid, med tanke på bristen på samlingslokaler i Vejbystrand. Detta påstår fd. bibliotekarien Lena Martholm bestämt.

När jag läser dagens HD om de storslagna planerna för "Kulturstråk" i Ängelholm, så fattar man ju genast att de som bor utanför centralorten inte behöver vänta sig någon som helst hjälp från KoF-förvaltningen under resten av denna mandatperiod. Snarare förvänta sig ytterligare minskade bidrag. KVS-museet fick t.ex. sitt kommunala stöd halverat 2011 till ynka 12 500:-/år.

Lämna Stadsbiblioteket och Kronohäktet i fred och satsa istället på att renovera/restaurera Parkskolan och Elevhälsan, så kanske det blir en skärv över även till bykraftskultur.

© PeO Jansson

Avslutningsmiddag för regionstyrelseledamöterna

På aprilmötet informerade Göran Tarring, rörelsechef region Nordväst, om att de sex regionstyrelserna kommer att transformeras till två marknadsråd med 10-12 ledamöter. Detta leder till övertalighet av ledamöter.

Till informationsträffen/middagen igår den 10 juni, var samtliga 40 regionstyrelseledamöter inbjudna. 26 mötte upp kl. 18:00 och fick först information om Spb öresund och de utmaningar som väntar av bankens VD, Lars Ljungälv. Därefter höll bankens nye ordförande, Bo Lundgren, ett inspirerat och engagerande föredrag om förutsättningarna för bankverksamhet i Sverige och Europa samt redogjorde för läget med Euron och olika kriser i olika länder som påverkar den gemensamma valutan. Han underströk att franske presidenten Hollande har fel i sitt påstående att krisen för Euron skulle vara över.

Jag blev stärkt i min tro av Lundgren att Nordiska rådet snarast borde fördjupa samarbetet mellan medlemsländerna med målet att bilda en federation senast 2020. Fördelarna med en sådan är uppenbara:

• Konstitutionell monarki med Victoria som gemensam statschef.
• Göteborg som huvudstad.
• Danmarks jordbruk, Norges olja, Sveriges järn och Finlands skogar borgar för stabil ekonomi.
• Stärkt position inom EU.
• Euron som valuta.
• Full kontroll över Norska havet och Grönlandshavet med Svalbard.
• Större kontroll över migrationen och gemensamma regler för den.

Listan skulle kunna göras "hur lång som helst", men jag återkommer i detta ärende.

Kvällen avslutades med en alldeles utsökt middag, som Tunneberga Gästgifvargård stod för. Menyn ser ni här ovan.

Dessutom borde vi ha en gemensam militär EU-styrka utan USA och Kanada och neka länder medlemskap som har Islam som statsreligion.

© PeO Jansson

Marint center vid Klitterhus

En marinbiolog och en platschef på ett naturreservat vill ha ett Marint center i Ängelholm. Möllers Arkitekter i Ängelholm har tagit fram skisser på hur ett sådant skulle kunna se ut. Projektet har så här långt finansierats av landsbygdsprogrammet och Region Skåne. Länsstyrelsen är projektägare. Vi skattebetalare har således redan investerat några hundratusen kronor i projektet.

Småpotatis för dem som är vana att handskas med miljarder, men för en fattig kommun är det mycket pengar. "Delar av Ängelholms kommunledning" har lämnat ett positivt gensvar. Nästa led är att hela kommunstyrelsen informeras i samband med sitt sammanträde den 19 juni.

Idéerna är fantastiska - hur bra som helst, inte minst för arbetsmarknaden, men Alliansen måste inse att trafiksituationen till Havsbaden först måste lösas. Därefter inse att hela området är översvämningshotat och till slut att påbörjade projekt först måste finansieras och föras i hamn, innan ett nytt av ovanstående dignitet övervägs.

Den som vill gräva en grop bör använda spade - inte sprätta som en höna lite varstans.

© PeO Jansson

Blues & Roots Festival 31 maj - 1 juni 2013

Regionbuss 510 från Ängelholm 12:12. Framme i Östra Ljungby 12:42. Lite väntetid på grabbarna från Helsingborg/Bjuv, men snart är vi på väg. Vilken gång i ordningen har jag glömt. Bengt kör sin mörkblå Passat kombi. Åke är co-driver och sköter CD-spelaren. Magnus och jag i baksätet med gott om plats trots full packning inkluderat 2 gitarrer. Rispekt! Gott prat redan från början och depåstopp i Örkelljunga för proviantering av flytande varor. Alltid lika trevlig personal där.

Därpå det långa passet via Ljungby-Växjö upp till Innaren och fikapaus på caféet hos töserna. Vi satt ute och myste. Sedan nästa långa pass upp till Blomstermåla och ny proviantering. På Coop som vanligt och flera korgar fulla med mat. Vi är ju "redia skaunepaugar" till tre fjärdedelar i alla fall.

Så småningom är vi i korsningen Jonseredsvägen-Eckleskärsvägen ute på Oknö och kan landa vid stugorna. Så snart tändningsnyckeln vridits till stopp, öppnas de första ölburkarna och en snabb fördelning av bäddarna görs. Nästa moment är att få fram gitarrerna och lira. Allt enligt inristade cirklar som inte får rubbas. (Det gick illa för Arkimedes, ju)

Taxi beställs till 21. Chauffören vet vilka vi är när han får höra adressen. Coolt! Magnus och jag förbereder middagen. Fiskspett från Roys' i Hbg, grönsallad och "nya päror". Fanastiskt! Vi dricker inte vatten till maten.

Det är Gene Taylor som lirar i bluestältet på Stora torget när vi kommer fram och erlägger 600:- i entréavgift för helgen. Jag har redan glömt var taxin stannade. Mats Ronander drar igång 22 och 23 kommer Dave Riley & Bob Corritore. Jag byter några ord med "Malla" medan vi diggar. Inget väsentligt sägs och jag har blivit av med kompisarna. Jag går på fel håll när vi skall samlas 24:00 och håller på att missa återfärden, men mobiltelefonen ringer och jag minns med ens var vi gick av taxin. I uterummet på Oknö analyseras kvällens konsert och vi löser alla världens problem "lättiplätti".

Det är Bengt och jag som vaknar först på lördagsmorgonen och fixar frukosten. En tre-rätters historia, benämnd "stor frukost" av mina ungar då de var små. Åke är sist till bordet som vanligt. Alla mår bra trots att det regnar och vid 11-snåret åker vi med Bengt in till Mönsterås och njuter av gatubluesen där några timmar. Vi går upp längs Storgatan i vanlig ordning. Vid Trädgårdsgatan, scen 2, står Erik Hörberg band från Hässleholm. De är bra - riktigt bra! Vid kyrkan spelar Lisa Lystams gäng. Hon blir vår nästa Louise Hoffsten- tro mig! Hon sjunger bra och är hur duktig som helst med munspelet.

Det blir lunch på en korvasluring och en öl i bluestältet, medan vi lyssnar på Mönsteråsgymnasiets musikprofil. Vi kollar in Lisa och Erik igen innan vi tar oss tillbaka till bilen för hemfärd. Resten av eftermiddagen ägnas åt självstudier. Bengt och Åke börjar ta sig an middagsbestyren. Magnus beställer taxi till 21. Jag duschar och glider runt och nynnar på någon gammal poplåt. Det blir grillad fläskfilé, klyftpotatis och tsatsiki. Kanongott. Jag och Magnus dricker rött vin, medan kockarna håller sig till ölet.

Vi ser Bob Margolin's All-Star Revue, Jack Vreeswijk och John Primer innan det är dags att återvända till ön. Väl därute igen, så inser vi att Sverige borde invadera Norge och Danmark för att skapa en stark nordisk union. Dessutom göra en "anschluss" av Island och rädda svenskarna i Finland. Först då kan vi diktera villkoren i EU och be USA och Kanada att ta hem sina NATO-styrkor. Detta kommer för all framtid att kallas Mönsterås-konferensen. (Jämför Jaltaöverenskommelsen 1945)

På söndagmorgon är det Magnus som lagar frukost. Sedan är det städning i vanlig ordning och packning för hemfärd till civiliserade trakter igen, där mobiltelefonerna har täckning. Det blir ett fikastopp vid Innaren igen, innan Skånes vackra landskap kan återses.

Jag ber att få tacka för gott kamratskap och gemytlig samvaro.

© PeO Jansson

Hur en gammal människa kan hanteras i dagens vård-Sverige

Sonja träffar distriktssköterskan Marie hemma hos Aina på fredagseftermiddagen den 31 maj och berättar för henne hur ont hon fortfarande har i högra armen/axeln. Marie rekommenderar henne att ta kontakt med sin vårdcentral om det blir värre. Sonja uppfattar inte detta riktigt. Hon kan vara lite disträ ibland, men det kanske inte är konstigt vid 87,5 års ålder.

Vid telefonkontakt på söndagskvällen berättar Sonja för mig om sin värkande arm, men tydligen är inte läget akut för ytterligare åtgärder.

På måndagseftermiddagen har värken tilltagit och Sonja använder sitt trygghetslarm 14:31. Hon försöker att ringa mig för råd och hjälp, kl.15:00 och 15:19. Jag ser inte detta förrän efter min träning och ringer upp henne 15:26. Då är trygghetsjouren på plats och ordnar med taxi-transport samt kontaktar distriktssköterskan Marie. Åtgärderna är inlagda i datasystemet Procapita, som kommunens sköterskor, biståndshandläggare och hemtjänst har tillgång till.

Marie meddelar att hon inte kan göra så mycket utan rekommenderar dem att ta Sonja till vårdcentralen Roslunda i Ängelholm. Sonja själv vill till akutmottagningen och så blir det. Hon talar om detta för mig och jag känner mig trygg i den förvissningen. Taxichauffören kommer och hjälper henne in i bilen och när de kommer fram till sjukhuset. Han fixar nummerlapp och tar farväl.

16:31 blir jag uppringd av en förtvivlad Sonja, som snyftande av smärta vädjar om att jag skall komma och hämta henne på akuten för transport till Läkarhuset Roslunda. Hon kan inte få någon hjälp där hon befinner sig på sjukhuset. Däremot en lapp som hon skall ha med sig. Hon blir erbjuden sjuktransport, men först efter en timme och så länge står hon inte ut.

Jag får låna min sambos bil och kan hämta en ensam förtvivlad mor i väntrummet på akuten. Vi kör upp till Rebbelberga och Roslunda. Där gör personalen vad den kan i en pressad arbetssituation, men väntan blir ändå lång innan en läkare kan undersöka Sonja. Jag får två telefonnummer av sköterskan och försöker att ringa hemtjänsten på Victoriagården i Vejbystrand för att informera om var Sonja befinner sig. 46 92 37 ger inget svar, men jag pratar in ett meddelande. 41 64 83 går till en telefax.

Dr Reinhold kommer slutligen och undersöker Sonja samt inleder en utfrågning om mediciner mm. med en brytning som Sonja har svårt att förstå. Jag försöker tolka, men den strame läkaren verkar bara irriteras över detta, varpå jag "exploderar" och ber honom hjälpa Sonja med smärtstillande medel istället för att deklarera hennes medicinlista. Slutligen, efter Sonjas uttryckliga önskan, får hon lokalbedövning och en cortisonspruta. Läkaren förklarar att sprutan är mot inflammation i någon muskel/muskelfäste. Han ringer in ett recept på smärtstillande tabletter.

Vi lämnar behandlingsrummet halvt utmattade, även om en gullig sköterska försett oss med vatten och varsin banan. Sonja behöver gå på toaletten innan vi ger oss av till apoteket. Efter en stund öppnar hon toalettdörren på glänt och meddelar att det saknas toalettpapper. Som tur är så står jag precis utanför och som tur är kan jag smita in och sno en rulle från den lediga toaletten intill. Samtidigt talar jag med en rar hemtjänstvårdare som ringt upp och är orolig för att Sonja inte gått att nå vid ordinarie besök kl. 17. Jag lovar att ringa tillbaka när vi kommit hem. Jag är på gränsen att gråta av situationen.

Vi kör upp till ICA Maxi och jag lyckas parkera precis utanför entrén. Det blir ändå en svår utmaning för Sonja att kämpa sig in med mig och käppen som stöd. Hon får "mellanlanda" på en stol, medan jag försöker få ut hennes medicin. Det går inte eftersom jag kört ifrån min legitimation. Jag får gå tillbaka och hämta in Sonja. Vi tar ny nummerlapp och får slutligen ut hennes medicin genom en omständlig men vänlig apotekare. Jag har fått hämta en stol till Sonja, så att hon kan sitta medan receptet expedieras. Den är dock så ranglig att hon håller på att falla av.

När vi skall ut inser jag att vi måste gå hela vägen bort till kassorna för att komma ut, men just då är en man på väg in genom spärrgrindarna och vi lyckas hålla dem öppna och komma ut den vägen. Sonja får pausa en gång till innan vi når bilen och kan köra mot Vejbystrand och hemmet.

Jag ringer upp hemtjänsten 18:38 och meddelar hemkomsten som avtalat, kramar om Sonja och berättar att hon får besök av dem om en halvtimme, varpå jag kan köra hem och få något till livs. Jag lovar mig själv att kolla upp hanteringen av detta ärende och lugnar mig så småningom, men...

VAD ÄR DET FÖR SAMHÄLLE VI HAR FÅTT? Var det detta som min farfars generation stred för på 1930-talet?

© PeO Jansson

Sockerpaketen på Falken 24 och 26 i Ängelholm

I tisdags, den 28 maj, beslutade Byggnadsnämnden att delegera till stadsarkitekten att bevilja rivningslov för befintlig transformatorstation och att bevilja bygglov för uppförande av fem bostadsbyggnader i fem till sju våningar med källare, samt en komplementbyggnad för grovsophantering, transformatorstation och cykelförråd, om inga väsentliga erinringar inkommer. 54 bostadslägenheter, föreningslokal, soprum, garage och förrådsplatser samt i den södra byggnaden även lokal för restaurangverksamhet.

Ansökan följer den nya detaljplanen från 2012. Några frågor ställdes om antalet parkeringsplatser. Ingen mer än jag ifrågasatte arkitekturen. Det är vid bygglovshanteringen nämnden kan yttra sig om utförandedetaljer, men icke! Jag hade rådgjort med kommunens byggnadsantikvarie om byggnadsstilen som finns representerad längs Nybrogatan och förberett en protokollsanteckning:
EngelholmsPartiet välkomnar byggnation för bostadsändamål och restaurangverksamhet på rubricerade fastigheter. Särskilt positivt är att merparten av parkeringsplatserna förläggs under mark, så att värdefull tomtmark kan tas i anspråk för annat.
Vi anser däremot inte att någon hänsyn tagits till de vackra arkitektoniska linjer som finns i Jugendstilbyggnaderna i närområdet, och som med modern gestaltning ändå kunnat påminna om stadens historiska karaktär, liknande vad som har gjorts i kvarteren Näktergalen och Fågelsången tidigare.

Det märkliga i kråksången är att ett mindre ärende, i vilket en lantbrukare ville bygga en sommarstuga på sina ägor, föranledde utdragna diskussioner och en ajournering på c:a 10 minuter innan det kunde avgöras med votering 6-5 till förmån för M:s yrkande om att delegera till stadsarkitekten att meddela positivt förhandsbesked.
Ett "struntärende" som nämnden inte ens hade behövt ta upp, men greppbart och genast hade alla något att säga om arkitektur, färgsättning mm.

Eller är det så illa att man inte vågar kritisera Backahill?

© PeO Jansson

100 år i skolans tjänst

Samskolan byggdes åren 1903-1913. Turerna om vad som skall hända med Parkskolan och dess byggnadstomt har varit flera under de senare åren. Majoriteten (M alltså) har länge velat sälja ut den på öppna marknaden.

Det finns ett medborgarförslag från 2008 om nya varuhus/handelsytor och P-hus på nuvarande parkering. Under maj månad lade S en motion om utbyggnad av Stadsparken, vilket förutsätter att Parkskolan bibehålls i kommunens ägo. De vill helst se att skolan öronmärks för aktiviteter och föreningsliv och att Kafé Källan utvecklas i dessa lokaler. S kan inte heller se nyttan med att flytta Kulturskolan till mindre och dyrare utrymmen. Dessutom tappas möjligheten till samarbete med den vanliga skolan. Den nya parkdelen på nuvarande parkering kunde inrymma en utescen, en uteservering och allt annat som kontrasterar till den stenöken som möter oss på Stortorget-Tingstorget-Vattengatan-Storgatan.

Tekniska kontoret har i ett tjänsteutlåtande från 6 februari 2012 lämnat redogörelse för vidtagna och återstående åtgärder för renovering/sanering av Parkskolan. Man behöver 3,3 mkr för att bibehålla byggnadens nuvarande standard och förebygga fortsatta skador. Dessutom vill man omgående påbörja sanering av äkta hussvamp i fastigheten (okänt belopp). Kommunstyrelsen beslutade den 14 mars 2012 att avvakta med åtgärder tills utredning om kulturlokaler presenterats.
Förutom ovanstående måste byggnaden energioptimeras och ges nya tekniska installationer. Lokalindelning och våningshöjd bör utredas och anpassas till ny verksamhet, eftersom Café Källan föreslås av kommunstyrelsen omlokalisera till ett upprustat Kronohäkte och Kulturskolan föreslås flytta till Stadsbiblioteket eller Tingshuset.

Läs den sista meningen igen. Något politiskt beslut har inte fattats än i fullmäktige. Det finns fortfarande möjlighet att tänka om och "vända skutan". Om man inte i någon väsentlig grad ändrar lokalindelning och våningshöjder, är det fullt möjligt och ekonomiskt hållbart att fortsätta befintliga verksamheter i Parkskolan och till och med utöka dem. Jag kan tänka mig att man hamnar på cirka 20-30 mkr för en restaurering, men vad är det jämfört med hundratals miljoner i det föreslagna "Kulturstråket". Kommunen har helt enkelt inte råd med Alliansens politik längre. Nu måste vi kraftsamla för att inte behöva chockhöja skatten eller skära ner välfärden till et minimum!

Personligen håller jag med S i deras tänk, men anser dessutom att den södra delen av fastigheten kunde styckas av, säljas och bebyggas med hyreslägenheter. Någon av de nya byggnaderna skulle inrymma nedfart till ett stort garage under mark, som kunde sträcka sig ända till Kamengatan. En gemensamhetsanläggning således.

Tills jag blir överbevisad om något annat, kommer jag att driva detta ställningstagande.

© PeO Jansson

Besök i Växjö 14 maj 2013

Vi träffades utanför Stadshuset strax innan åtta och embarkerade därefter Starbussen. Det var förutom oss i Byggnadsnämnden (16 st) tjänstemän från Stadsarkitektkontoret (11 st). En ansenlig skara alltså.

Först landade vi på stadsbiblioteket och fick kaffe och en ostmacka innan Peter Rydell presenterade sig som projektledare för omvandlingen av stationsområdet. Det har pågått sedan 2011 och är uppdelat i tre avdelningar: Bangården, södra sidan och norra sidan. Det var en mycket spännande föreläsning, som vi fick ta del av. Inga parkeringsplatser accepteras i markplan för centrum. Krav på 0,5 plats/lgh. Sluten bebyggelse för att klara bullerproblematiken. Roligt att höra för en som förespråkat det!

Vi åkte en sväng med bussen ner till stationsområdet och fick bland annat se den nya GC-bron i trä över spåren. Högst intressant! Därefter rullade vi västerut till Arenastaden. Anders Franzén tog emot oss och visade runt, men först var det lunch på Östergatans Restaurang. Riktigt god husmanskost: Dillkött med kokt potatis och god sås. En fräsch salladsbuffé till det och mineralvatten. Satt fint för denne skåning.

Mätta och belåtna lät vi oss föras in i en föreläsningssal under läktaren på den nya Myresjöhus Arena och fick data och övrig information av Peter om upplägget och genomförandet av denna idrottsvision sedan 2009. Anders kom sedan och hämtade oss för en rundtur i de olika arenorna. Vid ett tillfälle blev jag innelåst i Tipshallen, så jag fick påkalla hjälp av vaktmästare för att kunna förena mig med de andra. Inte kul alls!

Vi fick kaffe med kanelbulle i innebandystadions foajé och kunde därefter traska tillbaka till bussen medan regnet hängde i luften. Vid fyrasnåret rullade bussen hemåt igen och strax efter 18 släppte chauffören av oss utanför Stadshuset.

Sammanfattningsvis en mycket intressant och givande studieresa, som jag varmt tackar researrangörerna för.

© PeO Jansson

Porten mot Orienten

Klicka på bilden och följ med på vår resa till en fantastisk stad.

Jag var länge skeptisk till att åka, men som tur var blev jag övertalad och kunde få uppleva många spännande möten med turkisk historia. Kanske främst dess europeiska del.

Vi hade stor tur med vädret. Lagom värme mellan 20°C och 25°C. Det var bara att njuta. Om jag jämför med New York-resan, så tycker jag nog att denna gav mig mer. Detta trots en guide, som talade dålig norska och inte kunde läsa en karta. Helt värdelös alltså, enligt min mening.

Jag kan verkligen rekommendera Istanbul som resmål.

© PeO Jansson

Friskola vill starta i centrala Ängelholm

John Bauer lade ner sina planer på att starta en grundskola för årskurs sex till nio i Åsboskolan. Skälet var bristande intresse från eleverna, men Jens Karlsson på Erlaskolan tror att det finns underlag efter en genomförd enkät bland föräldrar i kommunen.

Varför tillåter vi överhuvudtaget fri etablering av skolor? Är inte skolan ett av de viktigaste incitamenten för en ung människas utveckling till samhällsmedborgare? Borde inte styrningen och kvalitetskontrollen av dessa institutioner vara bland det viktigaste som stat och kommun skall driva? Fokus borde också läggas på lärarnas status och lön för att återskapa de studieresultat som en gång i tiden placerade Sverige i Europatoppen.

Utan att peka ut någon enskild eller skola vill jag påstå att de marknadskrafter, som fungerar ypperligt på andra arenor, inte gagnar någon/något mer än skolföretagens ägare.

Visserligen har studieresultaten sjunkit över hela linjen år från år, men istället för att kraftsamla alla resurser för att råda bot på problemet, medger våra regler idag att skattepengarna sprids som frön för vinden.

Allting blir inte billigare och/eller bättre bara för att privata initiativ får råda. Vår kommunala skola borde slippa konkurrens av 500 elevplatser som försämrar dess lönsamhet. Däremot hade jag välkomnat ett komplement på högskolenivå.

© PeO Jansson

Facebook-ironi blev mordhot

Vilka mekanismer är det som förvandlar en ironisk kommentar, fälld sent en fredagskväll, till ett dödshot som förstasidesstoff och sedan avancera till mordhot?

Ingenting urskuldar min roll i det hela, men är detta rimligt? Det är inte utan att man blir misstänksam mot avsikten i rubriksättningen. Vill man ha bort mig från politiken helt och hållet, eller är man ute efter att skada EngelholmsPartiet?

Visserligen har vi rört om i grytan och stuckit ut hakan mer än en gång sedan 2011, men vad som nu skett, när jag lämnade en blotta, är inte rimligt. Smäll på fingrarna eller ett slag på käften var att räkna med, men inte ett illvilligt angrepp på partiet.

Ändå, och hur som helst - jag känner mig ännu mer motiverad att kämpa för närdemokrati, kommunens bästa, de flestas bästa och den enskildes bästa.

Nu är saken definitivt utargerad från min sida och förpassad till misstagens gödselstack. Trevlig helg!

© PeO Jansson

Den lurigaste raka vägen

1980 - P14 vinst mot Förslöv 5-1. Stående från vänster: Jan-Anders Pettersson, Joakim Svensson, Thomas Svensson, Mats Lonningen, undertecknad, Anders Borg, Anders Nilsson, Kenneth Andersson. Knästående: Robert Widerström och Erik Nilsson. Liggande/sittande från vänster: Kenth Städe, Lars Karlsson, Olof Liungman, Jonas Lindholm och Sven Weifeldt.

Dessa killar fick vara med om många träningsexperiment. En del tokigare än andra. De kommer säkert ihåg hur jag försökte få dem att klara rak 4-backslinje med hjälp av en tvättlina, som jag bundit dem samman med. Liverpools spelsystem var idealet på den tiden. Deras legendariske coach Bob Pailsley, tränare 1974-1983, var min förebild i mångt och mycket och killarna gav mig så småningom smeknamnet "Paisley".

Jag följde det här gänget med 66:or och 67:or några år och utbildningen kulminerade i examina 1984 genom dels vinst över ÄFF hemma den 12 september med 3-1 och dels genom resan till London 11-15 oktober. Vi studerade två matcher där. Först såg vi Tottenham-Liverpool och dagen efter Chelsea-Watford. Vi kom varandra mycket nära och jag räknar dem än idag som mina speciella vänner.

Mitt under denna period avhölls VM i Spanien 1982 och italienaren Paolo Rossi vinkel- och båglöpte så det stod härliga till. Detta fick mina adepter därefter göra tills de nästan spydde! Jag tränade seniorerna just detta år och utbildade mig till steg III-tränare hos Skånes FF. Alla nyheter skulle testas, men ibland skakade spelarna på huvudet åt "tokigheterna". Trots allt så klarade vi en fjärde plats i div 5.

Efter VM i USA 1994 återupptog jag tränarskapet och var uppslukad av begreppet "avledande rörelser". Jag skrev en artikel som publicerades i Skånebollen och jag införde träningsmomenten ALVUS, ALVAV, PIFK och AVIG 270. Nu råkar ALVUS vara det medicinska namet för det intestinala röret (tunn- och tjocktarmen) och ibland hänföra till dess innehåll, men betydelsen i min värld är avledande viktförändringsrörelse ur passningsskugga.
ALVAV följdaktligen avledande viktförändringsrörelse med avig vändning.
PIFK härör från ett samtal med Niclas Alexandersson på en avslutning för ungdomsavdelningen, då jag berömde hans plötsliga inbrytningar från kanten och han svarade:
- Jag har tränat möcke på de'!
AVIG 270 säger nästan sig själv. Dess mästare var Michael Laudrup, som i en match 1994 med Real Madrid praktiserade denna vändning och serverade Raúl González Blanco en smörpassning som han satte vänsterdojan till med mål som följd; förresten efter en PIFK. Ett av de vackraste fotbollsminne jag har.

Att finna "den lurigaste raka vägen" är varje fotbollstränares dilemma och är direkt förknippat med de spelare han har till sitt förfogande. Jag hade det bästa materialet - pågarna i Vejby!

© PeO Jansson

Facebook-hot av EP-politiker

Ni har kanske läst om mig i dagens HD/NST, eller tittat på 24HD. En fjäder blir lätt till en höna om man vill att den skall bli det, och det vill man gärna om man är journalist.

Det är egentligen inget att säga om. Det är deras uppgift, men att en illa formulerad kommentar rycks ur sitt sammanhang och blir till förstasidesstoff känns orimligt, åtminstone för den som gjort misstaget att raljera över några S-politikers ordväxling på nätet.

Jag har inget emot något politiskt parti eller politiker och skall försöka kommunicera ut det under dagen. Hittills har jag gjort det gentemot mina partikamrater och MP:s ledamot i byggnadsnämnden. Jag har sökt MP:s gruppledare i fullmäktige via tfn och sms för att avge en ursäkt och förklaring, men inte lyckats.

Ändå, och hur som helst - "the show must go on"! och jag kommer inte att sluta tycka eller blogga, men möjligen hålla en mer resonabel ton.

Med detta är saken från min sida utagerad och förpassad till misstagens gödselstack. Trevlig helg!

© PeO Jansson

Kväv inte utveckling med intolerans

Jag kan förstå de som blir direkt berörda av att en vildvuxen, slybemängd sandäng blir omgestaltad till ett välbalanserat bostadsområde med bevarade grönstrukturer och lummiga miljöer. Detta utan att behöva ta i anspråk åkerjord av klass VII eller högre.

Vad jag inte kan förstå är att det skulle vara något negativt. Särintressen, som att rasta hunden utan koppel i jakt på vildkaniner, kan aldrig ställas i proportion till intresset att få bo nära havet på vår västkust. Visserligen kan man önska att fastigheten Vejby 15:20 fick vara orörd, men jag förstår även marknadsaktörerna.

Vejbystrand har varit och är en attraktiv bosättningsort, men istället för att välkomna fler att slå ned sina bopålar där, tenderar "den senast anlände" att genast motsätta sig all förändring. Detta har irriterat mig, och andra som också har rötterna i ortens grundare, i decennier.

Det var just dessa entreprenörer och visionärer som i början av förra seklet skapade Vejbystrand. Utan dem hade vi inte haft någon hamn och KVK/KVS med Sommarsol hade inte funnits.

Värna gärna idyllen, men kväv inte dess utveckling med intolerans och argument om "att höja värdet för attraktiva skattebetalare"!

© PeO Jansson