Kirchheim-Malmö-Ängelholm

Jaha, då var det sista dagen på resan. Upp kvart i sex. Packad och klar för frukost 06:20. Satt med ett av göteborgsparen och åt. Bussen rullade norrut strax efter sju. Alla satt tysta och reflekterade över vad de hade fått vara med om.

Efter Hannover stannade vi för en kisse- och fikapaus. Jag köpte en macka på ciabatabröd som färdkost. På parkeringen fick jag syn på ett lustigt ekipage.

Bil i vagn. Säg mig vad reklammakarna inte kan hitta på. Mig fick de på kroken.

Några minuter senare såg jag hur uddevallamannen radat upp frugan och singeldamerna för ett gruppfoto. Jag var inte sen att hänga på.

Här har ni dem allesammans. Var och en berikade min resa på sitt sätt. Jag tackar och
bugar för gemenskapen och alla glada skratt vi fick tillsammans.

Tjugo i ett landade vi sedan på en stor undanskymd parkeringsplats där våra tidigare beställda varor skulle avhämtas. Det var nog bra tänkt, men fungerade inte särskilt väl. Man kan väl säga att det snart rådde irriterat kaos vid den lastbilens akterlyft. Guiderna och chaufförerna från de olika bussarna fick hjälpa till att leta fram vad deras resenärer skulle ha och hoppas på det bästa.

Den stackars ensamme lastbilschauffören skyllde på att han inte haft tid att organisera
varorna bussvis. Han hade bara haft 2 veckor på sig!

När vi gav oss av därifrån var det nog fler än jag som undrade om allt kommit med.
Halvtvå lunchade vi på Restaurang Stadt Kiel i Neustadt, som innehas av ett svenskt par. Det var lite krångligt att ta sig dit, men den lilla sjön var vacker. (F-n där skulle jag ju tagit ett kort). Jag åt fisk med kokt potatis och en jättegod (enligt Isabella-världsberömd) sås därtill. Hamnade vid bordet med bl.a. det rara uppsalaparet, stockholmspajsaren och hans fru.

Ankomst till Puttgarden 15:22. Rödby 16:33. Därefter lämnade Isabella svaret på gissningstävlingen om hur långt vi hade färdats med bussen när vi anlänt Malmö. UC vann med en avvikelse på endast 6 km och fick ett pris (vad, har jag glömt). Sträckan blev imponerande 5382 km. Dessförinnan hade vi också en lite kul tävling i vilken man skulle lista ut 10 huvudstäders namn, genom association från underfundiga meningar. Jag lyckades pricka in alla tio, men fick inget pris.

Precis då vi kom upp ur Öresundstunneln läste jag på begäran upp tackdikten till guiderna igen i högtalaranläggningen. Jag lämnade också adressen till denna blogg, så kunde alla som ville gå in och titta på bilderna och läsa min dagbok. Vi hade tidigare skickat runt en lista som man kunde fylla på med sin mejladress, just för utbyte av bilder mm. Jag har inte fått en enda bild eller kommentar ännu. Så är det tyvärr! Snacka går ju...

I Malmö lämnade vi först av de som skulle övernatta på hotell, innan vi tog oss ut till den nya Öresundsterminalen på Toftanäs. Där rådde organiserat kaos och jag fick tillbaka känslan från den 21/4: Platsen är felbyggd! För trångt, för smått, för oöversiktligt!
Det visade sig att den chaufför som skulle köra vidare mot Ängelholm och längre norrut, var en gammal fotbollsadept till mig. Jag var hans tränare 1982. Den stackarn var frustrerad över att bussen från Holland var försenad. Vi kom inte iväg därifrån förrän 20:05. Jag hade tagit farväl av de flesta och pussat någon på kinden innan dess.

Den välbekanta E6:an tog en timme som vanligt och under tiden satt jag längst fram och pratade med fotbollskompisen/chauffören. Det blev lite uppdatering om våra jobb, familjer mm. och snart var vi framme vid Fyrkanten i Ängelholm. Jodå, mina dryckesvaror kom med som de skulle, om någon undrade. Min fd. fru kom och hämtade mig och väskorna. Paraplyet från Sirmione glömde jag på trappräcket i bussen naturligtvis. Varför skulle jag få med mig det? Har väl inte hänt ännu.

Kvällen avslutades med återseende av alla barnen och deras respektive och jag kunde överlämna gåvor och gratulera polisdottern i efterskott. Jag fick lite att äta, men snart blev det emellertid uppbrott, eftersom alla var trötta; inte minst jag! 

Snipp, snapp, snut, så var denna saga slut, men det kommer mera.
Nu skall jag slutpacka för Mönsteråsresan kl. 11:30
Sedan kommer det att rocka fett på Oknön.

Bluesfestivalen - here I come!