...trodde jag, men det blev annat istället då Helsingborgsfilialen bjöd sin personal och oss på region Nord till Sundspärlan i Sjöcronaparken. Förrätten stod framdukad på borden då vi kom. Det var fylld kallrökt laxrulle med färskost och basilika som förrätt, serverad med hummervinaigrette.

86 prenadare slog sig ned och jag tog plats intill KH och fick ett par vvs-montörer mittemot. Medan de andra skålade i besk, lyfte jag mitt glas med lättöl och njöt av den goda maten, som snart kompletterades med helstekt oxfilé i bit med potatisfondant och brynta skogschampinjoner, madeirasky samt butternutpuré med rökt sidfläsk. Menyn avslutades med kaffe och desserbuffé och gottebord. Eftersom vågen vid senaste viktkontrollen visade oförskämd felmarginal uppåt, lät jag bli godsakerna och höll mig till kaffet.

Samtalet handlade djuplodande nog om balansorganet i innerörat och dess inverkan på möjligheten att bli sjösjuk, vilket snart resulterade i att "alla" skulle berätta om sin värsta sjöresa i det avseendet. I och med att jag tillbringade många månader till sjöss med Flottans båda jagare, Öland och Småland, kunde jag bistå med kräkframkallande berättelser i detta ämne, lagom till desserten.

Nåväl, ingen tog illa vid sig och den glittriga showen, EN SMAK AV VEGAS, kunde börja.

Jag blev väldigt imponerad av Magnus Bäcklunds sångförmåga. Den lille mannen har en stor röst och gjorde full rättvisa åt Tom Jones- och Elvis-låtarna. Helsingborgstösen Maja Gullstrand var också bra, men bäst var nog i alla fall John Houdi när han buktalande trixade och trollade med två ur publiken. Det var toppklass!

Efter showen bröt man borden och gjorde iordning för dansen. Jag fick kontakt med en mörk, lång kvinna som kunde berätta om storköksutrustningar så att hennes arbetsgivare hade fått tårar i ögonen av lycka om han hört henne. En född säljare med fullt spjäll på charmen. Uj, uj, uj! Ibland är det tur att man är gammal nog att inse varför man överhuvudtaget blir tilltalad och ibland är det befriande att vara nykter på sådana tillställningar.

Snart nog tackade jag för mig och strosade ut i den kalla natten för att ratta V70 hem. En sammanfattningsvis trevlig tillställning, trots att jag inte stannade och dansade i discot eller i loungen till rockbandet. Mina öron var tillräckligt fulla ändå och min förkylning behöver botas med bl.a. sömn.

Vi höres - bloglovers!