För ganska exakt fem år sedan åkte jag och min mor till Windhoek för att besöka hennes kusin där. Änka sedan 2002, då hennes italienske make gick bort i sviterna efter en attack av aggressiva jordbin vid en utflykt i öknen.

I flera dagar har jag nu skrivit rent resdagboken och monterat bilderna jag tog i ett Worddokument. Jag är inte klar ännu. I lördags fick lilla mor den första delen på sin födelsedag.

Detta skulle vara gjort för längesedan, men senare resor har kommit emellan. Vid min flytt till ny lägenhet nu i början av oktober, kom emellertid materialet fram och jag lovade mig själv att bearbeta det.

Det är roligt att liksom uppleva resan ännu en gång. Bilderna är från vår fyradagarsutflykt till nationalparken Etosha i norra Namibia. Flera av vattenhålen var konstbevattnade från dränkbara pumpar i djupborror som drevs med el från solpaneler. Man fattar knappt att man fått vara med om ett sådant äventyr.
Fler bilder -->

Vi såg noshörning och lejon också, men inte leopard. Däremot en hel del olika gräsätare, som Steppenzebra, Gnu, Eland, Kudu, Gemsbok(Oryx), Sable och Springbok.

Kusinen hade ALS och gick ur tiden 1½ år efter vår hemkomst till Sverige. Jag tackar min skapare för att vi fick bo hos och träffa henne under de tre veckorna på hösten 2004. Hon hade levt hela sitt vuxna liv i södra Afrika, sedan 1952, och varit med om både det ena och andra. Hon var barnlös, men betraktade en yngre kvinna med boerbakgrund som sin dotter och testamenterade allt till henne och hennes barn.

Det gjorde hon rätt i - bloglovers!