Jag for upp och hämtade den förbokade skåpvagnen på Statoil den 27 december kl. 8 och därefter har det bara varit hårt flyttarbete som gällt. Så hårt att min arma gamla kropp stupat i säng varje kväll sedan dess, leabröden och molvärkande.

Upptakten gick som planerat med sonen till hjälp, men min tunga lädersoffa gick inte in i hissen, så vi fick bära den fyra trappor upp. På ett av etagen halvföll jag bakåt och satte högerskinkan hårt i marmorn och vid ettiden, då skåpvagnen var återlämnad, var olyckan framme.

Den långe ynglingen gick baklänges med nederdelen av en Billybokhylla i händerna, då han touchade ett gjutjärnsavloppsrör i källargaraget med nacken och instinktivt böjde huvudet framåt. Följden blev att han dunkade okbenet i bokhyllekanten och fick ett 3 cm jack i huden under ögat. Han ställde ner hyllan, satte sig på huk och skrek ut sin smärta i det folktomma utrymmet.

Vi lastade hyllan i Volvon innan jag plåstrade om pågen uppe i lägenheten. Därefter var det Akuten på sjukhuset som gällde. Tre stygn och 2½ timme senare fick han hjälpa mig med att flytta sängarna. Det är gott gry i gossen! ”Wir wollen Junge seg wie Leder und hart wie Kruppstahl haben”, var det någon på 30-talet som skanderade.

Flyttarbetet fortsatte den 28:e och 29:e, då städningen inleddes. Då gick M:s flyttlass och den nya lägenheten började se ut som ett sämre organiserat flyktingläger. Vi fick röjt undan så att vi utmattade kunde nå våra sängar.

Den 30:e slutförde jag min städning och jag kunde ta emot besiktningsmannen från fastighetsförvaltaren kl. 11. Allt befanns i god ordning och jag for upp till deras kontor och lämnade nycklarna. Bilen var fullastad med saker som rangerats ut och jag fortsatte ut till Vejby Loppis med dem. M städade sin gamla lägenhet och hade besiktning kl. 16. Vi köpte pizza till kvällsmålet och drack rött vin, så att våra hjärnor kom i paritet med musklernas uttröttade senor.

Vi sov som stockar den natten, sa Bill
Som stockar vi sov, sa Bull