lördag kväll 20.05.
i lejonets lya rullar melodifestivalen igång.
vi sitter bänkade med läsk och popcorn.
samtidigt i lägenheten snett över på vår våning bryter sig polisen in i "snälla tantens" lägenhet.
bakom dem står en orolig och förtvivlad son.
en halvtimme tidigare har han ringt på min dörr och undrat om jag sett till hans mor på sista tiden.
dessvärre måste jag säga att så inte är fallet.
inte heller ungarna har sett henne.

det dunkas och smäller när dörren bryts upp.
en kort stund senare hör vi hur en polisman rapporterar något via sin radio.
vi förstår att hon ligger därinne.
av respekt försöker vi koncentrera oss på vad klämkäcke luuk hasplar ur sig i rutan.
det blir lite svårt när det slamras av en bår som forslas upp i hissen, och röster som redogör läget för varandra i farstun.

en stund senare kommer äldste lejonsonen hem, och redogör för en inte allt för trevlig stank som spridit sig i farstun.
jag berättar läget, och han ser för en sekund lite skuldmedveten ut.
inom mig sänder jag en sekundsnabb tacksamhetstanke till det faktum att våra ytterdörrar är föredömligt täta...

livets gång?
livets otur?
en kvinna som inte hade kontakt med sina barn?
en redig kvinna som klarade sig själv.
vi mötte henne ofta i hissen när hon skulle ned och hämta sin post.
vi fick t o m hjälpa henne en gång med att öppna en flaska vars skruv satt som berget.
lillbusan kommer ihåg att hon fick choklad.

strax före 21 har vi åter vänt uppmärksamheten åt luuks äventyr i rutan.
det handlar om vinna eller försvinna i melodifestivalen.

kontraster.