Provokes

Idag, eller borde jag säga inatt, blev det visst två inlägg. Anledningen till detta inlägget är min väns brustna hjärta. :( Hade precis slumrat till och då fick jag ett sms med frågan om jag var vaken. Beslutade mig för att ignorera det och så kom det ett till sms straxt senare. Började fundera på vad som hänt eftesom han aldrig annars brukar vara så påstridig. Jag frågar vad det är och får svaret "min flickvän har gjort slut med mig."  Och detta är grunden till inläggets ämne.

Min vän hade varit tillsammans med sin flickvän i över tre år. Dom har bott tillsammans större delen av tiden och dom hade det, enligt honom, bra. Han var lyckligt ovetande om att hon började tappa känslorna för honom och nu när han väl fick reda på det hade det gått så långt att hon endast ville göra slut. VARFÖR gör man så att man själv går och grubblar på känslorna? Borde man inte säga till sin partner att nu känner jag nog inte som jag borde? Kan man inte vända på det om man får reda på varför? Visst det kanske blir samma utgång men då har man iaf fått en chans att motarbeta det en chans att slåss för kärleken innan den försvinner helt. och framför allt, man blir inte lika chockad över det som nu min vän blev. Jag tycker det är väldigt själviskt att man går och bär på känslor som dessa för sig själv. Hur ska den andre kunna veta om man inte säger nått? Min vän uttryckte det så här "det känns som att jag fått en knytnäve i magen samtidigt som någon slagit mig med slägga i huvudet". Detta var hans sätt att förklara ångesten över att inte kunna andas och den bissara huvudvärken han fick på köpet av allt grubblande.
Visst jag vet inte exakt alls som skett i deras förhållande men inser inte folk att genom att gå och grubbla för sig själva skadar man den andre mer? Alltså jag vet att det kunde varit mycket värre och påstår inte att det är hela världen. Men för honom rasade hela hans värld ihop på ett par timmar, helt utan förvarning. Imorgon kommer han vakna upp och får börja om på nytt.

Och min andra fundering, vad ska man som vän säga? Han var mitt i grubblet att nu har det skett och "jag fattar inget"-stadium. Man kan ju inte komma med saker som "du kommer över henne" för så långt hade han inte kommit. Man vill hjälpa till och man vill stötta men jag tycker det är väldigt svårt att veta vad man ska säga. Fast å andra sidan, själv så bryr jag mig nog inte så mycket om vad den andra säger. Jag vill nog bara ha någon där som man kan slänga tankar på, så man slipper ha alla i huvudet på en gång. Och att känna att man har någon på sin sida, någon som stöttar en. Så jag hoppas iaf att jag hjälpte lite.

I vilket fall som helst. Jag tycker människor borde tänka på att inte gå runt med sina känslor för sig själv. Det är bättre att släppa in den andra personen så även den vet vad som sker och varför. Även om det är jobbigt är det snällare. Det är BARA själviskt att göra så som hon gjorde.

Over and out