Ångest

09 jan kl 15:58, 2009

Skrivet av psykologbloggen under kategorin Nyheter | 0 Kommentarer | Permalink

Det pratas mycket om ångest och ångestproblematriken är ju också ett utbrett problem i samhället. Men när jag håller kurser för olika professionella grupper om det här ämnet och frågar folk om de kan berätta vad ångest är, får jag sällan några svar. Och får jag svar så är de så luddiga att de nästan är ångestväckande i sig!

Tyskans Angst och engelskans Anxiety betyder i första hand rädsla och i andra hand ångest. Wikipedia definierar ångest så här:

Ångest är ett sinnestillstånd som karaktäriseras av rädsla eller oro, som ger kroppsliga uttryck. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet.

Ibland möter man deffinitionen att Ångest = rädsla när det inte är någonting speciellt som man är rädd för, bara en allmän objektslös rädsla. Men det stämmer ju inte med de ofta fobiska inslagen i panikångest, som t.ex. rädsla för öppna platsewr, åka buss m.m.

Svårigheten med att definiera ångest ligger i dess dubbla natur av fysisk och psykisk förnimmelse, samt av den koppling mellan de här båda fenomenen som undgår väldigt många professionella och amatörer. De två komponenterna är alltså:

1) Fysiska ångestkänslor Dessa beror av att man inte får tillräckligt med syre. Detta märker man t.ex. på hjärtpatienter som kommer in med infarkter och som alltid har ångest p.g.a. cirkulationsrubbningarna som gör att blodet inte tillräckligt väl kan transportera syre till musklerna. Det är också därför som t.ex. tandläkare och gynekologer ofta ber en dra "långa djupa andetagf" vid undersökningen, eftersom de vet att man annars lätt får (fysiologiska) ångestkänslor.
     Känslor är mycket aeroba processer: det krävs mycket syre för att man ska känna dem. Det mest primitiva sättet att (omedvetet) stänga av känslorna på är genom att låsa musklerna i diafragman så att andningen blir ytlig och otillräcklig. Den enda känsla som då tränger igenom är rädsla (som ju har det största överlevnadsvärdet eftersom den ska varna oss för fara.

2) Rädsla som psykologisk känsla.
När dessa två faktorer föreligger samtidigt har man Ångest.

Det innebär att en komponent i behandlingen av ångesttillstånd och panikångest alltid har att göra med andningen. När man andas ordentligt - en full bukandning - försvinner ångesten, men i gengäld blir man medveten om andra känslor (kanske ilska, sorg m.m.) som man då måste ta tag i.