psykologbloggen

Nu åker jag till Finland imorgon bitti för att jobba i Helsingfors resten av veckan. Jag har bedrivit utbildning och handledning där (på engelska) sedan 15 år tillbaka ungefär. Jag hamnade där efter att ha lämnat in ansökan till en konferens om transaktionsanalys som aldrig blev av. Men min kunskapsprofil passade dem, och deras amerikanska handledare/utbildare hade slutat, så jag fick prova att åka dit och utbilda i ett par omgångar.

Kulturskillnaderna var inte att leka med. Efter andra gången sa jag till Lila som var chef:

–Jaha, det är väl lika br att vi lägger av med det här.

– Va? sa hon Varför då?

– Tja, de verkar ju inte gilla det...

– Vadå "inte gilla det"? De är tokiga i det!

– Hur vet du det? sa jag, som bara haade sett helt nollställda ansikten rakt igenom.

– Därför att de säger det till mig!

Jaha. Och nu är jag där. Och jag har lärt mig kulturen. Och lärt mig trivas med mina jättetrevliga och begåvade finska elever.

De jobbar med drogrehabilitering på en klinik, en öppenvårdsenhet, en eftervårdsenhet, ett ungdomshem och på finska kriminalvårdsverkets drogfria enheter. Alltid kul och spännande.

Det har inte blivit så mycket skrivit här på bloggen under de  senaste dagarna. Men vad gör man? Mycket jobb och mycket resande. 

 I tisdags var jag på ett ungdomshem och jobbade ett pass för att försöka förstå varför de har så mycket våld. Och naturligtvis var de illistiga barnen bara trevliga hela dagen. Personalen var också trevlig, så jag hade det bra.  Jag lagade middag åt alla frampå kvällen. Det blev tunnskurna kycklingfiléer med wokgrönsaker och sallad. Mycket uppskattat  faktiskt - även av barnen.

Igår var jag i Nyköping och hade utbildning om hot och våld – hur man bemöter våldsamma personer för en blandad grupp. Idag var jag i Varberg och utbildade en stor grupp från socialtjänsten i samma ämne. Trots 120 personer kunde vi ändå ha en hel del diskussioner. Det är ett speciellt liv det här att resa fram och tillbaka och föreläsa. Mycket hotell, mycket tågresor, mycket tid borta från hemmet. Man måste nog också vara lite speciell för att gilla det.

I morgon ska jag ta emot en terapiklient och sedan blir det till att vända papper på kontoret. Det ska också göras, men olyckligtvis är det ingen som betalar mig för det.