Kostens betydelse för psykopati

18 jan kl 11:14, 2009

Skrivet av psykologbloggen under kategorin Nyheter | 2 Kommentarer | Permalink

Flera studier visar att brottslingar och missbrukare vanligen har en dåligt sammansatt kost som inte ger dem tillräckliga mängder mineraler och vitaminer, samt att detta är en faktor som leder till kriminella beteenden.

Gesch, Hammond, Hampson, Eves och Crowder (2002) genomförde t.ex. en studie på 231 manliga interner på ett fängelse i Storbritannien. Medan en grupp av interner fick verkningslösa placebopiller och en grupp inte fick någonting alls, fick den tredje gruppen istället preparat som innehöll vitaminer, mineraler och essentiella fettsyror. Det visade sig då att den sistnämnda gruppen begick 26,3% färre disciplinbrott i fängelset (minskat antisocialt beteende). Detta kan för många av eltagarna vara e4n såpass kraftig förändring att de inte längre kan diagnosticeras som psykopater, eller antisocialt personlighetsstörda, som det också heter.

Länk till studien: http://bjp.rcpsych.org/cgi/content/full/181/1/22

Mineralerna och vitaminerna bestod av en vanlig multivitamineraltablett av den typ man kan köpa på apoteket. Eftersom man funnit att antisociala saknade både omega 3 och omega 6 fettsyrorna fick de även ett sådant supplement, återigen av den typ som kan köpas i affären. Exakt dos finns angivet i studien (se länk ovan). Det bör väl påpekas att de flesta normala människor inte lider brist på omega 6 fettsyror, snarare tvärt om.

Drogmissbruk och kriminalitet

09 jan kl 10:45, 2009

Skrivet av psykologbloggen under kategorin Nyheter | 6 Kommentarer | Permalink

Jag arbetar kontinuerligt med det finska kriminalvårdsverket och har också haft förmånen att arbeta med det svenska.

Jag har ställt samma fråga till personalen på båda sidor om Östersjön, nämligen:
– Hur stor andel av internerna sitter av straff p.g.a. drogrelaterad brottslighet?
Svaret har varit detsamma: Ca: 80%.

Av detta följer att om man vekligen vill – nära nog – avskaffa kriminaliteten så bör man satsa stenhårt på att bota missbrukare och särskilt då narkotikamissbrukare. Men det gör man inte. Istället har man dragit ner på resurserna kraftigt sedan 90-talet, kommunerna vägrar köpa institutionsvård och bedriver öppenvårdsprogram som inte utvärderas (för vem bryr sig – det är ändå bara skådebröd). Bara ett fåtal ambitiösa behandlingsalternativ som återstår.

Man kan ju undra varför?