Det kom inte 100 pers igår som vi hade befarat, även om det var många fler än förra festen vi annordnade. Även om det inte alls var lika fartfyllt som förra gången var det ändå väldigt trevligt. Detta trots en del märkliga stölder. Det är kul att bjuda in folk som man känner från flera olika sammanhang. Totalt var det nog sisådär hälften svenskar hälften utbytesstudenter. Även med de man tycker sig känna kan det uppstå en del kulturkrockar som:

"Hur ska vi göra? Kramas eller pussas x antal gånger på kinden"

"Varför har alla tagit av sig skorna?"

Från svenskarnas håll blev det mer av:

"Nej!! Nu missar vi ju Melodifestivalen!"

"Gå bort med dina skor från min matta!"

Att annordna fest hemma kan även vara rätt ekonomiskt! De kvarlämnade burkarna och flaskorna räckte till diskmedel, trasor och lite annat som behövs i det gemensamma köket. Efter lite pantning, och handling blev det även kebab med Maria och Bastian. Sedan återgång till studierna.

Från ishalka till julkortssnölandskap på bara några dagar och folket här i stan har återigen en anledning att ha vädret som hetaste samtalsämne. Att det snöat mer är jättebra för mig eftersom jag återigen kan gå ut och gå som normala människor. Att spårvagnarna är några minuter sena är knappast några problem eftersom det ändå tar några minuter extra att ta sig ner till hållplatsen genom halvmeterhöga drivor. 

På vägen hem impornerades jag av att det faktiskt finns ett yrke som innefattar att slå bort is från betongtrappor med en kofot. Det hade förstås varit trevligare om dessa arbetsuppgifter utförts redan i slutet av förra veckan, men bättre sent än aldrig (som man brukar säga). Man får hoppas att ingen har skadats allvarligt.

Idag kom även resultatet på tentan som jag tyckte gick sådär. Turen låg dock på min sida och jag fick godkänt. Jag får fira med lite choklad och blicka framåt till helgens händelse - vår stora fest här i 148:an!

Följ min blogg med bloglovin

Kusinen med familj var här igår för att hjälpa mig att få ordning på möblerna efter omställningen i torsdags. Allt var bara en enda röra efter att montörerna varit här, men nu tycker jag nog att rummet ser bättre ut än innan. Det är tur att man har släktinga som ställer upp när det blir problem! Rummet är litet, men känns ändå rätt mysigt. Jag lägger inte upp några bilder, för den som vill se får komma och hälsa på.

Det snöar en massa ute nu, och har så gjort hela dagen. Förhoppningsvis har det kommit tillräckligt med snö för att isen ska vara övertäckt. Jag känner mig så himla isolerad som läget är nu.

Det kan ibland vara jobbigt när ens kropp inte klarar av helt vanliga vardagssituationer som man borde ta för givna. Att bära hem tunga matkassar är till exempel alltid en börda. Att gå på is är ett annat exempel, som dock inte alltid är lika aktuellt. Efter att de senaste snöfallet som senare övergick till ren is är dock samtliga stadens trottoarer och gångbanor i dagsläget rejält hala.

Halkan är förstås ett problem för många, men de flesta klarar ändå av att gå på som vanligt. För mig innebär det att jag måste stappla fram för att överhuvudtaget kunna hålla mig på fötter.Vägen ner från mig till spårvagnarna ,som normalt tar tio minuter, tar i dagsläget betydligt längre tid. Man kan dock aldrig vara nog försiktig! Idag vid lunchtid var jag på väg hem från universitetet och tog trapporna ner till mig från busshållplatsen. Trappan var täckt av is, så jag höll ordentligt om ledstången samtidigt som folk gick om mig småspingande utan det minsta beskymmer. Det slutade ändå med att jag halkade och landade med bakhuvudet rakt i kanten på ett av betongtrappstegen. Det gjorde förskräckligt ont och det blödde från huvudet. Tack och lov klarade jag mig från några större skador! Jag tänkte hålla mig inne ett tag nu.

Har haft Jens på besök i helgen, vilket var mycket trevligt. Jag fick förstås återigen visa upp delar av det göreborgska nattlivet, men det blev även en del fotande. Gullbergskajen täckt av snö var ett intressant objekt, även om kylan hindrade oss för att vara ute allt för länge. Nu känns det dessutom som om det blivit ännu kallare. Det har gått långt när folk börjar planera sina liv uifrån att man ska behöva gå ut så lite som möjligt. Träffade en kines i lördags som sa att det var tjugofem grader där hon kom ifrån nu. Är avis på dem som bor där. 

Drivisen i älven tagen från "Gullbergs Kaj Paradis".

Ett perfekt sätt att stödja offren för jordbävningskatastrofen i Haiti är att gå med i en Facebook-grupp som skänker två kronor per medlem till de drabbade. Att det inte framkommer vem som skänker, till vilka pengarna ska gå eller när pengarna ska skänkas är oväsentligt så längde det inte tryter på din privatekonomi eller kräver mer av dig än ett enda klick med vänster musknapp. Du blir kvitt ditt dåliga samvete och de stackars haitierna kommer vara dig evigt tacksam. I alla fall fram tills gruppen en dag heter något annat som handlar mer om grova sexualla anspelningar än om nödhjälp till ett avlägset land i Karibien.

Den digitala revolutionen har gjort källkritik till ett väldigt viktigt ämne som borde tas upp mer och tidigare i skolan än vad det gör idag. Det förvånar mig faktiskt hur lättlurade folk faktiskt är som kan gå på vad som helst vara för att det står på internet. Det gäller inte bara falska Facebook-grupper, utan även ogrundade konspirationsteorier som att det var George Bush som låg bakom 11 september-attackerna. Ett fritt samhälle med demokrati och yttrandefrihet är fantastiskt bra, men när det kritiska tänkandet försvinner kan det bli rent av farligt.

Själv har jag skänkt lite pengar till Röda Korset via sms. Eftersom jag är en fattig student var det knappast någon stor summa, men om alla tvåhundrasjutusenniohundrasjuttio från den aktuella Facebook-gruppen gjort samma sak hade det säkert kunnat göra en hel del skillnad.

Tänkte jag skulle tjäna lite pengar på böckerna från förra och förra terminen, så jag lade ut en annons på Blocket i slutet av förra veckan. Redan dagen efter började det komma in en massa mail och så har det fortsatt tills nu.

Idag har jag varit och träffat två tjejer som köpte största delen av samlingen. Det gick snabbt och enkelt och jag fick det priset jag begärt helt utan diskussion. Riktigt bra, med andra ord. Ännu fler är dessutom på väg, så jag har goda förhoppningar att bli av med samtliga böcker. I fortsättningen tror jag dock det lönar sig att sälja böckerna på kåren. Då slipper man hålla på att bestämma träff med en massa okända människor.

Att spontant hamna på olika tillställningar brukar aldrig vara fel. Vi hade planerat att ta några öl i Vasastan igårkväll, men hamnade istället på en spansk födelsedagsfest i en lokal inte långt ifrån där jag bor. Det var mycket folk, mestadels utbytesstudenter från länder som Frankrike, Italien, Mexiko, Kina och Iran. Inga tyskar den här gången dock. Det bjöds på tårta och spelades musik hela natten tills polisen kom och bad oss sänka volymen (vilket jag numera vet att de har rätt att göra enligt Ordningslagen).

Man kanske skulle blogga lite även detta årtiondet. Faktum är dock att det inte funnits så mycket att skriva om eftersom den mesta tiden handlat om att plugga inför tentan och proppa i sig en massa choklad. Nu när tentan är över kanske det blir lite ändring på den saken. På måndag ska jag få nya möbler här, vilket kommer krävas en hel del jobb. Alla mina saker måste bort från rummet före de nya grejerna ska in. Exakt hur detta ska gå till vet jag ännu inte. Det är ju en hel del saker jag har, så det blir svårt om man ska tränga ihop allt inne i badrummet. Man får även hoppas att de nya möblerna inte leder till dyrare hyra!

Uppdatering: Jag har tagit fel på datumen, för de nya möblerna kommer inte ännu. Tur att jag upptäckte det innan jag börjat riva ner allt.

Kollade in schemat inför nästa kurs och märkte att jag börjar först den tjugonde januari. Den nuvarande kursen slutar i och med tentan som är på onsdag, vilket innebär att jag kommer få en veckas lov! Det känns välbehövligt och jag anser mig nog vara värd det nu. Först får jag dock se till att fixa tentan på onsdag - det börjar dra ihop sig!

Vi fryser här på Uppstigen! Efter att rummen blivit kalla på grund av den senaste dagarnas "köldchock", var det knappast trevligt att komma hem nu i eftermiddag från en heldags plugg på det ännu kallare biblioteket. Det hela blev ju knappast bättre av att vagnarna var halvtimmar försenade (ja, jag hade koll på att det var helgdag) på grund av snön. Idag var det -10 grader ute, vilket tydligen innebär att det känns som -20 i det härliga göteborgska kustklimatet. Bastu någon?

Den riktiga vintern har nu även nått rikets andrastad och vi fryser som aldrig förr samtidigt som snön gör det möjligt att gå på de hala vägarna utan att halka. Jag har nu börjat återuppta läsandet, men den riktiga insperationen saknas. Kände mig faktiskt riktigt förvirrad igår, men det blev bättre på kvällen när det blev en tur till Vasastan med folket här i huset.

När vi gick hemifrån igårkväll hade vi förmodligen glömt låsa köket, för ungefär hälften av alla mina kryddor plus en flaska matolja var spårlöst försvunna idag när jag skulle fixa lunch. Det gör mig mest förbannad, samtidigt som jag undrar vad det är för typ av människor som inkräktar någons kök och själ vissa specifika kryddor mitt i natten. Vitlökssalt och oregano i all ära, men varför?

Då har vi alltså lämnat det gamla decenniumet bakom oss och gått in i det nya fräscha 10-talet. Detta gjordes under en lång festnatt i Majorna och det är bara att konstatera vad som tidigare redan är känt, nämligen att hemmafesterna ofta är de bästa! Supergod middag och mycket folk. Succé helt enkelt, som en viss person från det förflutna säkert hade sammanfattat det.

Att göra någon slags sumering av 00-talet är meningslöst med tanke på att det nästan varit halva mitt liv. Däremot kan man blicka framåt och konstatera att framtiden ser ljus ut. Inte för att något specifikt just talar för det, utan för att jag helt enkelt kommer se till att det blir så.

Gott nytt år 2010!!

Julen har jag som vanligt ägnat åt familj, släkt och vänner (även om folk knappt hade tid att träffas). Det har varit kallt och massor av snö, vilket ju inte hört till vanligheterna de senaste åren. Egentligen ser jag kylan och snön som något positivt kring jul, även om man förstås gärna skulle åka till något varmt land nu.

Renoveringen av mamma och pappas nya hus i Katrineholm hade kommit en bit på vägen även om det är mycket kvar. Det blev rätt trångt för sju personer att bo där över julen, men det ska nog bli bättre framöver när mer och mer hinner bli färdigställas. Jag har nu fixat före/efter-bilder på de rummen som är klara, vilket är lite kul att se.

Nu är jag hemma i Göteborg igen och det känns faktiskt ganska skönt. Strax börjar verkligheten igen.

God jul från ett snöigt Katrineholm!