Idag har jag för andra gången på ett halvår deltagit i en psykologisk undersökning utförda av några psykologistudenter. Det hela skedde ganska spontant från min sida, efter att jag blivit tillfrågad av två killar när jag var på biblioteket och skulle lämna tillbaks en bok. 

Undersökningen var lite som en muntlig form av ett frågeforumlär och utfördes på ett litet café i Haga. Som tack för att jag ställde upp bjöd de (eller rättare sagt universitetet) på fika. Eftersom jag var väldigt hungrig vid tillfället kunde jag förstås inte tacka nej till erbjudandet. Frågorna handlade om kroppsideal, hur mycket man brydde sig om sitt utseende och om och i så fall hur det hängde ihop med ens självförtroende och självkänsla. Det kändes som om hela caféet satt och tjuvlyssnade på mina svar. Och vem vet, kanske var frågorna helt oviktiga i sammanhanget. De kanske endast studerade hur jag betedde mig när jag svarade på dem.

Nu har den svenska versionen av det kontroversiella kartsystemet Google Street Maps lanserats i samarbete med Hitta.se. Det var i våras som bilar med speciella kameror på taken körde runt i några av Sveriges största städer för att fotografera varenda gata i detalj. Detta för att man via sin dator helt enkelt ska kunna navigera sig fram genom olika städer. Nio svenska städer finns med en så länge och en av dem är inte helt oväntat Göteborg.

Eftersom bilderna är tagna på gatunivå är det inte bara gatorna och husen som blir med på bild, utan även de ofrivilliga människorna som vid fototillfället råkade befinner sig vid dem. I Göteborgsversionen kryllar det av folk som njuter av vårvärmen och många av dem kan man se riktigt tydligt i flera olika vinklar. I den amerikanska versionen har det bland annat kommit med bilder på folk som gör inbrott i bilar, besöker sexbutiker, eller badar nakna. Det är faktiskt en ganska kul tjänst, men vad hände med integriteten?

Eftersom jag själv sett några av Google-bilarna när de var på besök i Göteborg var jag förstås tungen att se mig om en sväng i den digitaliserade stan. Det tog inte särskilt långt tid förrän jag fick syn på den här väldigt välbekanta cyklisten precis norr om Älvsborgsbron. Klicka på bildena för att se dem i sin helhet.

Jag visst, både han och cykeln känns väldigt bekanta för mig.

Hela världen har nu möjlighet att se vad jag råkade befinna mig vid fotoögonblicket.

Navigerade mig fram till mitt hus där en tjej sitter och läser i solen. Det är troligen Maria. Man kan även se in genom mitt fönster.

Upptrissad bagatell eller inte. Även om risken att dö verkar vara ganska liten, så har jag fortfarande ingen lust att bli sjuk i svininfluensa. Som aktiv student har man varken tid eller lust att bli sängliggande i några veckor. Nu när staten dessutom står för vaccinet så är det bara att tacka och ta emot. Jag betalar ju trots allt ingen skatt.

Läste att Västra Götalandsregionen skulle börja vaccinera "unga friska" idag. Jag kände mig kallad och gick upp i ottan för att hänga på låset hos den lokala vårdcentralen klockan kvart i åtta imorse. En kvart innan borde vara lagom tänkte jag, men så var det fler som resonerade. Jag fick plats tjugonio i kön och när klockan hade blivit prick åtta hade vårdcentralen, som är inhyst i ett borgliknande sjukhus bara några hundra meter från där jag bor, blivit fullproppad av folk. Jag fick vänta en rätt bra stund innan jag tillslut blev uppropad av kvinnan som skulle ge mig sprutan. Tro det eller ej, men hon uttlade faktiskt mitt efternamn rätt.

Nu är jag lite öm i armen som man blir av vaccin, men det ska nog gå över snart. Viktigast nu är att jag håller mig borta från influensan under den tiden det tar för vaccinet att börja verka.

Vårcentralen ligger i en "borg".

Det blev en trevlig, och lite smått galen utekväll igår. Ännu en gång kan man konstatera att det allt finns många lustiga typer där ute. Lördagskvällen blev destå lugnare hemma själv. Har ägnat dagen åt läsning och kommer ägna morgondagen åt samma sak för att sätta mig in i juridiken. Den här kursen har färre föreläsningar per vecka än den förra och litteraturen är dessutom kännbart dyrare. Jag köpte en lagbok som var tjock, tung och dyr och som redan delvis är inaktuell efrersom lagarna redan har ändrats en del sedan början av 2009. Det får nog helt enkelt bli att låna delar av litteraturen på biblioteket. Kursen verkar dock intressant, och hittils flyter det alltså på bra.

När jag var och handlade här om dagen hörde jag en kvinna med förmodat östeuropeiskt ursprung prata om den svenska julen med en vän. Hon berättade att hon gillade den väldigt mycket, men att man snabbt tröttnade på allt som hade med det att göra eftersom den kommer tidigare för varje år. Jag kan verkligen hålla med! Jag gillar verkligen julen, men varje år ställer jag mig frågan om varför man måste påbörja förberedelserna redan i oktober.

I år är inget undantag. Sedan flera veckor tillbaks är det julpynt i affärerna och delvis på stan. Idag såg jag dessutom den första adventsljusstaken. Okej att Sverige för tillfället är oerhört mörkt och dystert, men det är ingen ursäkt för att börja firandet redan nu. För mig blir det rent ut sagt äckligt. För att inte tala om julklappar och sånt. Vem orkar ens tänka sådana tankar nu? Sansa er, snälla människor.

Idag är det då tjugo år sedan Berlinmuren föll. Det var en otroligt stor händelse, vars betydelse är ganska svår att förstå för oss som växt upp i trygga Sverige efter Kalla krigets slut. Även för mig som både läst och skrivit mycket om det i och med tyskan. Själv har jag dock aldrig satt min fot i Berlin, vilket jag skulle vilja göra. Idag hade varit en utmärkt för att vara där och känna historiens vibbar. Ett gråmulet Göteborg får dock duga.

Muren i form av dominobrickor som ska rasas idag på 20-årsdagen.

Nu har jag haft Mirjam på besök över helgen, vilket har varit väldigt trevligt. Vi var bland annar på bio och såg Bröllopsfotografen och gick och kollade i en massa affärer. Dessutom fick jag några fina presenter. Tack så mycket för det!! Nu är jag ensam igen och måste återuppta läsningen (som egentligen inte kommit igång överhuvudtaget). Det känns inte jättelockande nu eftersom det redan håller på att bli mörkt. Jag borde resonera mer som Lisette, att det finns något positivt i det mesta. Imorgon blir det ny vecka, nya tag!

När jag vaknade imorse snöade det utanför fönstret, vilket inte hör till vanligheterna här. Förra vintern var det inte mycket mer än en veckas snö på hela vintern. De tre asiatiska tjejerna som bodde här i huset då hann i alla fall med att göra tre snögubbar utanför dörren.

Själv tycker jag faktiskt det är trevligt med snö. I alla fall i november och december. Problemet här är väl att det oftast blir mer slask än snö och då kan det lika gärna vara barmark.

Efter en jobbig vecka har jag nu äntligen lämnat in hemtetan och kan nu andas ut lite i väntan på resultatet. Även om nästa kurs faktiskt börjar redan imorgon och jag har en del att förbereda, har jag nu möjligheten att tänka på något än bara plugg ett litet tag. På fredag får jag till exempel besök av Mirjam. Det ska faktiskt bli riktigt trevligt!

Hemtentan är igång och jag har suttit och skrivit i princip hela dagen idag. Nu är jag dock allt för trött i huvudet för att orka göra mer, men det blir ändå att stiga upp tidigt imorgon och fortsätta. Enda gången jag lämnade huset idag var när jag cyklade en snabbis till affären. På vägen hörde jag hur ett kinesesiskt par bråkade med varandra i huset brevid mitt. De verkligen skrek åt varandra så att det ekade på kinesiska över hela gatan. På vägen tillbaka från affären höll de fortfarande på. Lyhört var ordet!

Söndagar är nästan alltid den tråkigaste dagen, så det var ju inte direkt med glädjerop jag mottog beskedet om en extra timme just idag. Dessutom regnade det precis hela dagen, vilket gjorde att de planerade stadsbesöket fick skjutas på framtiden. Det blev helt enkelt att sitta hemma och läsa istället.

Hemtentan läggs ut på tisdag och jag känner mig faktiskt gansska förberedd. Tror jag i alla fall. När det gäller tentorna på universitetet är jag betydligt mindre kaxig än jag var inför proven på gymnasiet. Jag får hoppas på bra frågor, helt enkelt.

Jag pratade i telefon med mamma för en stund sedan, som berättade att det var folk som hade tältat utanför H&M inför dess preimäröppnande i Katrineholm idag. Jag blev faktiskt lite paff. Ska man skratta eller gråta? Visserligen hade de första kunderna fått tvåhundra kronor rabbat på kläder, men att tälta mitt i den kalla hösten för att H&M öppnar i stan låter helt galet i mina öron. H&M är faktiskt välrdens största klädbutikskedja sett till antalet butiker och finns ju i var och varannan stad i Sverige. Tidigare låg närmsta H&M-butiken dessutom endast tjugo minuter  från Katrineholm om man tog tåget till Norrköping. Jag har därmed väldigt svårt att förstå faschinationen. 

Folk ser väl det som ett litet lyft för orten. Tongångarna verkar ju i alla fall mer positiva än när McDonald's öppnade och de styrande i kommunen var rädda att katrineholmarna skulle äta sig feta på snabbmat. Som om det inte redan fanns en pizzeria i varje gathörn. H&M-kläder behöver man nog inte se som någon hälsofara,om man nu bortser från barnen i Bangladesch som syr deras klädkollektioner.

Jag funderar ibland på vad jag ska bli när jag blir stor, vilket så klart är en svår och komplex fråga. I dagsläget har jag faktiskt inget svar överhuvudtaget. Däremot blir listan allt längre på saker jag inte skulle kunna tänka mig att göra. Denna lista har utökats ännu mer den här veckan när möbler och vitvaror håller på att bytas ut från köken i studentgettot. Kånka på ett hundratal kylskåp upp och ner i trappor dagligen låter inte som något yrke man väljer självmant. Jag är dock tacksam att någon gör detta och att jag inte behöver lyfta ett finger. Ökad livskvalitet för mig kan dock innebära ett besök hos ryggläkaren för andra.

Nya kylskåp står utanför varje uppgång i väntan på att bli uppburna och installerade.

Idag på förmiddagen var jag och lyssnade på Fredrik Reinfeldt som talade för studenter i universitetets "pampiga" huvudbyggnad. Den klassiskt utformade aulan var smockfull, så jag och Malin fick ta plats på en balkong där ljudet var rätt kasst. Det var intressant att lyssna, men statsministern är ju knappast någon komiker. Det satt en rad med MUF-tjejer framför oss som skickade SMS och halvsov under hela talet. De om några borde väl vara entusiastiska.

Reinfeldt pratade om EU-ordförandeskapets huvudfrågor, främst om hur man skulle lösa finanskrisen och vad som behöver göras för att få till ett klimatavtal i Köpenhamn. Tre killar försökte "kuppa" genom att hålla upp en varsin skylt med något politiskt budskap jag inte såg. Det kändes lite pinsamt och barnsligt med tanke på att personen de ville rikta buskapet mot faktiskt var där just för att svara på frågor.

Sedan blev det frågestund, och en intressant trend bland frågeställarna var att de aldrig sa du till honom. Frågorna ställdes alltid i form av "...vad anser statsministern om detta..." precis som när man hör intervjuer med kungen eller kronprinsessan. Får man inte dua statsministern?

Försökte ta bilder i den fina aulan, men de blev dåliga så jag postar en film när Reinfeldt sjunger istället.

Efter en lång kväll på Flying Barrel igår har jag haft en relativt lugn dag utan särskilt mycket plugg. Det kan behövas ibland, inte minst nu när det snart är dags för hemtentan och en massa stress. Då är det ganska trevligt att kunna njuta lite av hösten som den senaste veckan faktiskt visat sig från bästa sida här i stan.