Hemtentan är igång och jag har suttit och skrivit i princip hela dagen idag. Nu är jag dock allt för trött i huvudet för att orka göra mer, men det blir ändå att stiga upp tidigt imorgon och fortsätta. Enda gången jag lämnade huset idag var när jag cyklade en snabbis till affären. På vägen hörde jag hur ett kinesesiskt par bråkade med varandra i huset brevid mitt. De verkligen skrek åt varandra så att det ekade på kinesiska över hela gatan. På vägen tillbaka från affären höll de fortfarande på. Lyhört var ordet!

Söndagar är nästan alltid den tråkigaste dagen, så det var ju inte direkt med glädjerop jag mottog beskedet om en extra timme just idag. Dessutom regnade det precis hela dagen, vilket gjorde att de planerade stadsbesöket fick skjutas på framtiden. Det blev helt enkelt att sitta hemma och läsa istället.

Hemtentan läggs ut på tisdag och jag känner mig faktiskt gansska förberedd. Tror jag i alla fall. När det gäller tentorna på universitetet är jag betydligt mindre kaxig än jag var inför proven på gymnasiet. Jag får hoppas på bra frågor, helt enkelt.

Jag pratade i telefon med mamma för en stund sedan, som berättade att det var folk som hade tältat utanför H&M inför dess preimäröppnande i Katrineholm idag. Jag blev faktiskt lite paff. Ska man skratta eller gråta? Visserligen hade de första kunderna fått tvåhundra kronor rabbat på kläder, men att tälta mitt i den kalla hösten för att H&M öppnar i stan låter helt galet i mina öron. H&M är faktiskt välrdens största klädbutikskedja sett till antalet butiker och finns ju i var och varannan stad i Sverige. Tidigare låg närmsta H&M-butiken dessutom endast tjugo minuter  från Katrineholm om man tog tåget till Norrköping. Jag har därmed väldigt svårt att förstå faschinationen. 

Folk ser väl det som ett litet lyft för orten. Tongångarna verkar ju i alla fall mer positiva än när McDonald's öppnade och de styrande i kommunen var rädda att katrineholmarna skulle äta sig feta på snabbmat. Som om det inte redan fanns en pizzeria i varje gathörn. H&M-kläder behöver man nog inte se som någon hälsofara,om man nu bortser från barnen i Bangladesch som syr deras klädkollektioner.

Jag funderar ibland på vad jag ska bli när jag blir stor, vilket så klart är en svår och komplex fråga. I dagsläget har jag faktiskt inget svar överhuvudtaget. Däremot blir listan allt längre på saker jag inte skulle kunna tänka mig att göra. Denna lista har utökats ännu mer den här veckan när möbler och vitvaror håller på att bytas ut från köken i studentgettot. Kånka på ett hundratal kylskåp upp och ner i trappor dagligen låter inte som något yrke man väljer självmant. Jag är dock tacksam att någon gör detta och att jag inte behöver lyfta ett finger. Ökad livskvalitet för mig kan dock innebära ett besök hos ryggläkaren för andra.

Nya kylskåp står utanför varje uppgång i väntan på att bli uppburna och installerade.

Idag på förmiddagen var jag och lyssnade på Fredrik Reinfeldt som talade för studenter i universitetets "pampiga" huvudbyggnad. Den klassiskt utformade aulan var smockfull, så jag och Malin fick ta plats på en balkong där ljudet var rätt kasst. Det var intressant att lyssna, men statsministern är ju knappast någon komiker. Det satt en rad med MUF-tjejer framför oss som skickade SMS och halvsov under hela talet. De om några borde väl vara entusiastiska.

Reinfeldt pratade om EU-ordförandeskapets huvudfrågor, främst om hur man skulle lösa finanskrisen och vad som behöver göras för att få till ett klimatavtal i Köpenhamn. Tre killar försökte "kuppa" genom att hålla upp en varsin skylt med något politiskt budskap jag inte såg. Det kändes lite pinsamt och barnsligt med tanke på att personen de ville rikta buskapet mot faktiskt var där just för att svara på frågor.

Sedan blev det frågestund, och en intressant trend bland frågeställarna var att de aldrig sa du till honom. Frågorna ställdes alltid i form av "...vad anser statsministern om detta..." precis som när man hör intervjuer med kungen eller kronprinsessan. Får man inte dua statsministern?

Försökte ta bilder i den fina aulan, men de blev dåliga så jag postar en film när Reinfeldt sjunger istället.

Efter en lång kväll på Flying Barrel igår har jag haft en relativt lugn dag utan särskilt mycket plugg. Det kan behövas ibland, inte minst nu när det snart är dags för hemtentan och en massa stress. Då är det ganska trevligt att kunna njuta lite av hösten som den senaste veckan faktiskt visat sig från bästa sida här i stan.

Det är inte bara universitetsbyggnaden som får lite invändig uppfräshning. Precis som jag önskade i några inlägg sedan så ska mitt kök fräschas upp nu! Det tjuvstartades lite igår när de kom och satte upp nya gardiner. Under nästa vecka kommer de komma och byta ut vitvarorna och möblerna. De nuvarande möblerna har varit där i trettio år, så man behöver knappast varit där för att fårstå att köket är skabbigt. Det ska bli lite spännande att se hur det blir, även om det knappast lär handla om någon lyx.

Hade stora förhoppningar om att kunna åka och hälsa på familjen och vännerna i Katrineholm någon gång nu i oktober. Tyvärr verkar det nu inte bli någon tid över till detta eftersom jag under den enda föreläsningsfria veckan måste ägna mig åt ett grupparbete inför det avslutande seminariet. Det känns så klart trist, eftersom jag hade sett fram emot att träffa alla. Nu blir det nog ingen hemresa förän i december och tills dess är det ännu långt kvar. Och jag fryser snart ihjäl här i blåsten.

Som vanligt blev det ganska internationellt igår kväll och de flesta var föga oväntat tyskar. En av tyskarna hade bott i Norge i fyra år och kunde därför prata (utifrån vad jag kunde bedöma) klanderfri norska. Jag kunde faktiskt förstå honom rätt bra, även om han fick upprepa sig eller förklara ord några gånger. Han höll dock med mig om att jag verkligen suger på att försöka härma norska. Var finns Emelie när man behöver henne, liksom?

Efter att vi varit på en klubb var vi några som köpte korv med bröd. En av tyskarna förklarade att det i Tyskland vanligtvis är kebab som gäller när man ska hem från krogen. Alltså typ samma som här. Mexikanaren däremot berättade att de i Mexiko vanligtvis äter tacos när de ska hem. Det lät mest som ett fördomsfullt skämt i mina öron, men så var alltså fallet. Jag undrar hur likt den tacosen svenskarna har till fredagsmyset var och varannan vecka.

Idag hade vi föreläsning i en nyrenoverad del av det hus där vi vanligtvis brukar vara. De totaltrenoverar byggnaden etappvis och nedervåningen ser nu i princip ut att vara färdig. Målet verkar vara att ta upp konkurrensen med Handels om att ha de finaste och fräschaste lokalerna. Allt ska tydligen se så modernt ut som möjligt, med soffor och barstolar i glada färger och gott om platser för att koppla in datorer. De hade även installerat en helt ny köksdel från Marbodal där man kunde värma mat och äta. Här har man verkligen utnyttjat skattebetalrnas pengar. Jag ska ju fortsätta på samma utbildning i många år till, så det ska bli intressant att se hur det nya "häftiga" universitetsbyggnaden växer fram. Hade uppskattat om något liknande kunna ske här i studentboendena.

Det är inte alltid så enkelt att vara anonym i vardagen! Var och åt på Max idag. De öppnade sin första göteborgsrestuarang i Gamla Ullevi i våras så det var väl dags att testa. "Du är från Katrineholm, va?" sa tjejen i kassan när jag hade beställt en hamburgare. "Ehh ja, det kan man säga", svarade jag, för det kan man ju faktiskt säga.

Det visade sig att hon var kompis med Kajsa och uppenbarligen kände hon igen mig. Jag hade dock inte en aning om vem det var. Lite lustigt, faktiskt. Göteborg är inte så stort trots allt, men detta var faktiskt första gången jag råkade "springa på" någon hemifrån.

Grupparbeten med tillhörande seminarium är något som verkligen hör den här kursen till. Det är absolut inget mig emot, eftersom det brukar vara rätt kul. Jag är ju trots allt en person som tycker om att prata. Idag har jag förberett mig med medlemmarna från min "lilla grupp" där jag, Christian och William ska propagera för samma sak inför den lite större gruppen på onsdag. Självklart måste argumenten man kommer med bygga på kurslitteraturen och det är detta vi har suttit och förberett idag.

Det intressanta med dessa grupparbeten är hur man ständigt kommer ifrån ämnet och börjar prata om helt andra saker. Förra gången började vi titta på tapetprover till Christians nya lägenhet och idag kom hans tjej in och fick oss att börja prata om helt andra saker än det ämnet vi hade. Det var lika dant med den gruppen jag hade förra terminen. Tilläggas bör dock att även om det tog lite längre tid än det kanske annars skulle ha gjort gick dagens förberedelser riktigt bra och vi blev nöjda med våra slutsatser inför seminariumet. Det måste trots allt vara trevligt att plugga, annars går det faktiskt bara dåligt.

Det här är det första lördagskvällen som jag sitter hemma själv sedan jag kom tillbaks från Vingåker efter sommaren. Det känns faktiskt ganska skönt, inte minst eftersom jag ju faktiskt var ute igår. Har ju även en hel del att läsa. Har suttit och pratat via Skype med mina syskon på Åland och i Katrineholm nu ikväll. Tänk vad tekniken underlättar möjligheten att hålla kontakt med folk! Mirjam skickade lite bilder från kusin Simons 25-årskalas från i juli, som inte jag hade sett. Det var ju tema 1984 och jag hade för avsikt att likna en schlagerkille. Här syns jag med mina två äldsta kusiner och deras män.

Nu är det under tio grader ute, så det blev att ta på sig vantar och mössa innan när jag skulle cykla ner till Systemet. Det är det bästa med vintern, enligt Lisette. Att man kan ha på sig varma kläder. Själv är jag glad så länge jag slipper frysa. Det är nog dock så man ska tänka! Det kommer vara svinkallt under mycket lång tid framöver och då får man helt enkelt se de positiva sakerna med det. Även om det kan vara svårt ibland.