Rasmus blogg
Jag är nu mitt uppe i en av mina mest tidskrävande kurser hittills. Just nu finns det inte så mycket tid över till annat än pluggandet. Varje vecka innebär nya böcker, artiklar och gruppuppgifter. Grupparbeten är ju för oss som för de flesta andra studenter ett ständigt återkommande inslag i utbildningen. Faktum är att det stundtals kan vara ganska trevligt. I slutet av vårterminen satt vi hemma hos mig och skrev och var faktiskt riktigt flitiga. Gruppdeltagarna brukade ta med sig choklad och dricka och till lunch brukade vi köpa med oss thaimat eller sushi. Resultatet visade sig senare dessutom vara riktigt bra.
I denna kurs har det varit en större utmaning. Många sidor ska läsas och mycket text ska produceras på mycket kort tid. Gruppsarbetsskrivandet sker utelsutande individuellt, vilket innebär att jag ibland måste sätta mitt namn på sådant jag egentligen inte kan stå för. Senaste redovisningen fick jag göra helt själv efter att samma morgon fått ett sms om att en gruppmedlems häst hade fått kolik. Har folk häst i Göteborg? Kan en häst få kolik?
Inflör morgonsdagens redovisningar upptäckte jag att en av deltexterna var fullständigt oläslig. Anledningen visade sig senare vara att personen i fråga endast kört kurslitteraturen genom Google Translate. Ett sådant agerande kräver knappast några högskolepäng och borde knappast ge några heller.
