I avsaknad på resan til Hökensås denna vår får man istället sysselsätta sig med kortare turer här nere i Skåne. Det är inte helt enkelt eftersom många ställen här nere lämnar mycket kvar att önska.

Ett fiskevatten som har lite av allt är klåverödsdammen uppe på söderåsen. Jag har varit där många gånger sedan jag började fiska och kan väl erkänna att utdelningen i form av fisk har varit mager. Naturen runt sjön är svårtillgänglig, det är tät skog runt i stort sett hela sjön med endast några få riktigt bra ställen för flugfiskare. Under ytan lurar många stenar och gamla nedfallna träd som mer än en gång har stulit våra flugor, och sitter de inte i botten har vi satt dem i något av alla träd och buskar i bakkastet. Trots detta så är det något med stället som lockar, det ska ju inte vara helt enkelt att fiska och när man väl får något i denna sjö känns det ÄNNU bättre att ha lyckats med det.

Så i torsdags, på kristihimmelfärdsdag, styrde vi för tredje gånge denna säsong kosan mot Klåveröd. Anledningen till det var att vi de senaste gångerna har sett mycket fisk i sjön som vakat och därför vet att de finns där ute men bara lyckats överlista vars en under en av turerena. Vädret var precis lagom, ca 12-14 grader varmt och mulet men uppehåll. Vi var ensamma vid sjön större delen av dagen och fisken som vi tidigare sett gick fortfarande kvar men var precis lika svårflirtad som vanligt. Ett av problemen var att vi inte riktigt nådde ut till ställena de gick på och vadare hade vi inte med oss. Då hade vi kunnat gå ut på stenarna som låg i vattnet framför oss och därmed få bättre kastvinkel och öka avståndet något.

Efter att Dan missat två hugg var frustrationen ännu större. Vad gör man? Jo man tar helt enkelt av sig skor och strumpor, kavlar upp byxbenen och går ut i det allt annat än varma vattnet. Det var inte helt enkelt och det gjorde ganska ont att försöka hitta balansen på de hala stenarna men det gick. Jag var först ut och redan i andra kastet gav det utdelning i form av ett hårt hugg men krokningen uteblev. Ut med flugan igen och efter ytterligare ett par kast högg det på precis samma ställe, denna gången resulterade det i ett högt hopp av regnbågen och en fluga som lossnade och kom flygande rakt mot mig så att jag höll på att tappa balansen! Ett par svordommar senare och en insikt i att mina fötter behövde värme så bytte vi plats. Med fötterna vid brasan såg jag hur kamraten ger sig på samma balansakt och under tiden jag får på mig skorna igen så lyckas han kroka en av vattnets invånare. Rullen tjuter när fisken drar iväg! Äntligen! Det är en kampvillig regnbåge strax över kilot som efter en liten stunds kamp låter sig föras in mot land för att få kroken lossad ur käften. Eftersom vi har fisk hemma och tycker det är onödigt att plocka upp dem bara för att, så hade vi redan tidigare bestämt oss för att låta eventuell fisk få återgå om de inte var skadade eller väldigt stora.

Sen hände det som inte ska hända! En nöjd fiskekamrat vevar upp löslinan och bestämmer sig för att gå iland, men när han försöker vända sig om tappar han balansen och sekunden senare ser jag han plumsa i det kalla vattnet. Som tur är går allt bra och med hjälp av en av mina tröjor och våra regnkläder så kan han byta om och hänga upp de blöta kläderna på tork.

Efter att ha ätit och hjälpt kamraten vända kläder i en timmes tid så ställer jag mig och fiskar igen, denna gången på land! Snart hugger även en fisk på min krok och nu sitter den. Även denna bjuder upp till en bra kamp och känslan av en lyckad fiskedag kryper över en, det är precis så här livet ska kännas! Ute vid ett fiskevatten en fin dag tillsammans med kompisar och en och annan fisk som låter sig luras, då mår man som bäst! Men nästa gång tror jag vi skippar badandet och tar våra vadare med oss istället!

//Richard 2007-05-19