Den värsta dagen i mitt liv har kommit, min trogne vän och livskamrat har visat mig sitt tecken att det nu är dax till den eviga vilan bortom Regnbågsbron på de evigt gröna ängarna. Bounty och jag har varit tillsammans i halva mitt liv, nästan 25 år sånär som på 1½ månad. Bountys krafter har tagit slut och idag får han komma till vila. Tack för alla år vi haft tillsammans och jag ska glädjas åt alla fina minnen jag bär kvar. Jag kommer inte att glömma dig älskade vän.. Vi kommer att mötas igen!! Men för mig kommer det att bli en jobbig tid framöver, och väldigt tomt utan dig och tyst, inte få höra ditt "vildmansgnägg" som vi kallade det. Men jag hörde det när jag tog in dig igår från hagen.... Tårar strömmar nedför mina kinder...
Bilderna tagna måndagen den 14 november, solen var framme och Bounty i hagen äter sitt lunchhö, min SUPER STAR som det står på grimman.
En vacker, tröstande dikt för den som någon gång mist ett älskat djur...
Regnbågsbron
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...
Författare okänd...
Blogg på er från en ledsen vän.
Postat i: Hästar Permalink Kommentarer [3]
Hej min ledsna vän!
Inte ett öga torrt här heller,jag grips av det vemod du har i texten.
Vilken vacker dikt Regnbågbron så vacker
så kloka ord.
Så nu får Bounty vila skönt för honom men ledsamt för dig eller det är bägge ock,
Jag skickar med några styrkekramar till dig min vän
Ktamar.
Skrivet av Agath den 15 november, 2011 kl. 18:39 #
Recurven!
Ja det var ju värre ändå trodde ett tag att Bounty skulle hänga med ett tag till,men var inne som du såg och lämnade en kommentar..
Vet nu att han slipper ha ont mer,det måste ändå lugna ditt hjärta som just nu är
tungt.
Mennu har han funnit sin mamma och sin syster,och jag tänkte ett tag att nu kan jag inte skicka en morot till honom även det bara var en tanke morot,men nu har han det bra den lilla sotisen.Denna häst som jag kommit att älska trots jjag aldrig träffat honom.Ändå sitter jag här och gråter igen.
Skickar lite styrkekranar till.
Skrivet av Agath den 15 november, 2011 kl. 22:37 #
Hej Recurven!
Det kommer nog att ta lite tid innan det smälter in tror jag,,,,sen att solen lyste visst var din tanke på din kära Bounty där att han skulle få det gott i solen.Men det är tur du har din hun och katter och kela med när det blir för svårt allt tar sin tid.Mem med tiden mattas det något.Försvinner helt kommer det inte att göra,men se det positiva att han har inte ont längre.
Ha en så bra dag du kan.
Skickar styrkekramar för det behöver du.
Oja det förstår jag att de gör de sysslor du hade innan har ryckt ifrån dig,den glädje som du kände när Bounty busade med dig,men i hästhimmels hållar han ett vakande öga på dig,gnäggar lite försiktigt för att inte skrämma dig tror du inte det?
Det tar nog lite tid innan all oro i magen försvinner.Tur att du har skyttet att läggar din energi på.
Det tror jag de har överseende med att dinba grejer är kvar,de måste ju förstå att du har det svåårt just nu.
Kram på dig vännen
Skrivet av Agath den 17 november, 2011 kl. 18:57 #