... en ledsen, gråtand röst ropade bara mitt namn. Är det du? Hallå? Är det du?? Ja, svarade jag gång på gång. Jag hörde den snyftande rösten och kände igen den. Det var tjejen som köpte en katt från mig för 9 år sedan. En ensam men trevlig tjej. Det slog mig att nu har väl katten dött eftersom hon var så ledsen och skulle ringa till mig och tala om det. Men där hade jag fel. Det var ett värre öde som hänt.
Hon hade gift sig med en kille och de hade nu blivit osams, under tiden skulle hon låna ut katten till hans föräldrar, vilket visade sig vara helt åt skogen. Nu vägrade dom lämna tillbaka katten till henne. Vad gör man i ett sådant läge?? Hon grät och grät och hon sa hela tiden att dom har stulit min katt, jag vill ha tillbaka min katt.
Jag pratade lugnande till henne så hon kunde bli lite tröstad, då gick det att prat med henne åtminstonde. Hon låg nu i skilsmässa med den där killen vars föräldrar hade katten. De påstår att hon sagt att hon gett bort katten till dom, men det vägrar jag tror på själv också. Jag vet ju hur mån hon var om katterna när vi var och hälsade på henne. Hela huset var inrett efter katterna, det enda hon levde för. Men nu fanns bara Nelly kvar av de 3 hon hade då, och ville få hem henne igen. Snacka om att jag känner mig maktlös. Polisanmäla händelsen kommer nog bara att resultera i att ord står mot ord, så är hon samtidigt rädd för att de ska göra någon hämdaktion av det.
Hon har varit i kontakt med en advokat, men hon behöver ha bevis för att hon äger katten, alltså stamtavlan.. Den har hon letat efter och kan inte hitta den någonstans, vilket gör det hela lite mer problematiskt. Då kom jag på att jag har ju kvar köpeavtalet sedan hon köpte katten av mig. Jag kopierar det och skickar ner, så får hon ta kontakt med advokaten igen och se vad som kan göras. Jag ska även kontakta SVERAK för att se ifall de kan ha en kopia på stamtavlan. De borde ju även ha pappret kvar på ägarändringen som gjordes då vid kattköpet.
Jag blir så förbannat ledsen när folk gör så här mot varandra. Till saken hör att tjejen har haft eller har fortfarande en godman för hon har väl inte riktigt alla hästar hemma om ni förstår vad jag menar. Det är fruktansvärt att utnyttja sådana personer i sådana här tillfällen. Men visst se det från andra hållet... Ett billigt sätt att komma över en fin raskatt. Nu sitter jag här och är lite ledsen för hennes skull, för hur som helst lever hon för sin katt och vill inget hellre än att få den tillbaka. Jag ska hjälpa henne med det så gott jag kan. Men det kanske inte blir lätt.
Operation NELLY SKA HEM har bara börjat, fortsättning följer...
Postat i: Katter Permalink Kommentarer [4]





Överträffar verkligheten dikten? I första avsnittet av "Fagervik" fanns ju nästan samma problem (fast där gällde det en hund)
Skrivet av Fanny den 11 oktober, 2009 kl. 20:50 #
Fanny - Jag vet inte riktigt vad "Fagervik" är, men jag tycker detta är hemskt och tragiskt. Anledningen till min inblandning är att det är jag som är kattens uppfödare.
Ha de bra!
Skrivet av Recurven Hood den 11 oktober, 2009 kl. 21:07 #
Hej Recurven Hood!
Oh vad sorgligt att utnyttja flickan på det sättet
hur dana är hans föräldrar egentligen,visst är det en raskatt,men jag tycker folk ska lära sig vilket som är ditt eller mitt.Känner väldigt starkt för sådana orättvisor.
Så där är du,tänk vad glömsk man är så man
hade glömt att du skulle på kurs idag.
Ja Fablernas Värld med Penti Varg*ler*
Jaha du skule leda gruppen idag uppsökande verksamhet eller?
Oj då är du ledsen jag kommer in strax till dej och se varför!
Jag önskar dej en så bra söndagskväll som du kan ha.
Styrkekramar.
Skrivet av Agath den 11 oktober, 2009 kl. 21:24 #
Det är ett TV1 program (Livet i Fagervik heter det viss, går på måndagar)som jag råkade se, ett separerat par var oense om vems hunden var -HON hade köpt den, HAN hade fått den av henne- och advokat var inblandad, köpekontrakt kunde avgöra ägandet etc. Jag inser att det är tragiskt för flickan, jag tyckte bara det var otroligt att sammaak händer samtidigt iverkligeten och i fiktionen
Skrivet av Fanny den 12 oktober, 2009 kl. 19:03 #