Här går dagarna i sakta takt, det är tomt i hagarna där min vän gick och det gör mig ledsen. Värst är det på dagarna i ljuset. När det är mörkt går det bättre för då var han ju inte ute. Mina blickar går ner mot stallet flera gånger per dag, men nu med lite distans till det trista så känns det bättre. Mina stallkompisar har hört av sig via telefon och SMS + mail och det gör mig på bättre humör.
Jag var iväg på tjejkväll igår i Södertälje och vi hade jätteroligt och sköt båge. Första gången på länge att kunna vara hemmifrån utan att oroas av vad som händer där hemma och vad gör Bounty. Jag talade visserligen om för tjejerna att Bounty inte finns längre och de tyckte det var trråkigt. Det gick bra att prata om honom och jag vill gärna prata om honom för mig känns det lättare då.
Jag har inte varit ner till stallet ännu för jag hade tänkt vänta med det till nu iveckan eller kanske nästa helg eller så. Jag måste ju ner och ta reda på alla saker i skåpet. Hur jag ska göra med alla hästsaker jag har får vara till våren/sommaren, det orkar jag inte med nu. Nej, efter 27 år som hästägare vill jag tänka på mig själv lite nu. Känna mig friare och kunna gå och komma som jag vill. Jag är fortfarande låst av alla mina övriga djur, så jag kan inte bara sticka iväg och vara borta hur länge som helst ändå.
Men i morgon kommer jag att vara iväg hela dagen i alla fall. Sambon är kvar hemma hos djuren. Jag och 2 tjejer till i bågskytteklubben ska till Norrköping på mentalträning. Det ska bli roligt. Det är ju bra att kunna när man är iväg och tävlar, att kunna gå in i sig själv och koncentrera sig på skyttet. Ja, det ska bli spännande..
Som sagt, livet på landet går vidare... Och min gamle vän Bounty går där på de gröna ängarna och har det bra ihop med mamma Gjuta och "lillesyrran" Ronja. Så får det förbli i mina tankar!!!
Blogg på er!
Postat i: Hästar Permalink Kommentarer [1]
Hej Recurven!
Skrev en kommentar men det ville sig inte så det är bara att börja om igen.
Ja livet måste ju gå vidare hur det än är.
En sak vet du och det är att nu har Bounty inte ont längre om det kan vara till någon tröst.
KLart du saknar hans vildmannskri inget snack om saken,
Det var väl bra att du hade några kamrater att gå ut med så dina tankar skingrades lite,Visst kommer du att sakna Bounty men med tiden blir det mindre smärtsamt,men du kommer aldrig att glömma honom och han håller nog ett vakande öga på dig där uppe i djurhimmel med sin syster och mor.
Jasså så du har också ont av vitlök,jag tycker själv det är så jobbigt när man är ute och äter att man måste fråga om det är vitlök i,om du märkt på de mästa konswrverade soppor och sånt är det vitlök,vad gjorde de förr innan vi hade invandrarna här som talade om att man ska ha vitlök i?Det skulle vara förbjudet att ens ha vit lök i och för det andra lukta de så illa de som ätit vitlök inte sant?
Ha en så bra dag du kan.
Styrkekramar./Agath
Skrivet av Agath den 21 november, 2011 kl. 20:45 #