Resebloggen

Det är en helt vanlig dag i staden Fez i Marocko och jag vandrar sakta genom de smala gränderna i den bazarliknande gamla stadsdelen. Efter ungefär en halvtimmas vandrande (och aningens irrande) börjar jag höra ett konstant dunkande.
   Jag blir bjuden att stiga in i en butik som säljer läderprylar, "klättrar" uppför ett par smala trappor och går ut på en altan. Utsikten är häftig och inunder mig finns en mängd stora "koppar" med färg. Äntligen står jag på en läder(hud)färgsfabrik i Fez (som jag sett flygfoto av på en bildutställning i Sverige en gång i tiden).

Foto: Robert Karlsson  

 För att hitta till detta område är det bara att vandra nedåt genom den gamla stadsdelen mot det som kallas "Tanneries". Den smala slingrande gatan du skall gå nedför heter "At-Tala at-Kebir", följ den tills den tar slut vid en moske (Medersa el-atterine). Där går du vänster och svänger sedan höger.
   Då är du nära och börjar säkert höra dunkandet. Troligen kommer någon vilja visa dig vägen och står du sedan som jag inne i en butik och kollar ned från deras altan, så vill de troligen att du köper något efteråt (jag klarade mig dock utan att behöva handla...). 


Foto: Robert Karlsson  
 

Har ju precis bytt kontor och tog tunnelbanan i dag (till mitt förra kontor brukade jag promenera, men det är lite långt hit). Skall börja cykla till jobbet, men i morse blev det tunnelbana. Kände mig som en packad sill i vagnen.

Men har ju varit med om trängre resor runt om i världen så jag skall inte klaga.

Minns speciellt när jag för tolv år sedan praktiserade i Kapstaden (Sydafrika). Tog pendeltåg varje morgon till "min" tidning och det var alltid en upplevelse.

För det var samma visa varje morgon. Vagnarna fylldes till bristningsgränsen. Men trots det lyckades man pressa in ännu fler passagerare på nästa stationen. Däribland några bastanta damer och de hade lungor att sjunga med kan jag lova.
   Direkt när de var ombord stämde de nämligen upp i sång och snart var hela vagnen inblandad i körsången. Damerna sjöng hela tiden först och sedan stämde hela vagnen in i samma strof. Vilken otrolig stämning. Jag får fortfarande gåshud när jag tänker på detta.

Vagnen formligen gungade fram – damerna tog i ända neri från tårna och alla ungefär 150 passagerare hjälpte till så att taket höll på att lyfta. Dessutom stampade och slog de flesta takten i golv, väggar och tak.  
   Att man stod packad som en sill gjorde inget, för tiden flög iväg och jag hade sorg varje morgon när det var dags att kliva av ett par stationer senare.

Jag hittade just ett klipp på YouTube med ett liten kort filmsekvens med sång på tåg i Kapstaden och fick nu ännu mer gåshud när jag återupplevde känslan så smått. Skruva upp volymen på max, så får du en liten bild av hur det kan vara:




Det allra häftigaste är så klart att vara på plats och uppleva detta skådespel, så se nu till att åka till Sydafrika i allmänhet och kapstaden i synnerhet (dettta med sång på väg till jobben på pendeltågen verkar vara ganska utbrett). För att få ytterligare reslust kan du kolla in följande blogg med många bilder om ett besök i Sydafrika:

Hemma igen efter två veckor i Sydafrika