Svar till Anna som skrev en kommentar den 24/ 3 klockan 17.52
Anna: Blir så arg när jag läser detta! Jag hade nationella proven i svenska idag, och där höll en av mina klasskompisar tal om en kille som, när han gick i tvåan, mobbades så grovt att han dagligen blivit utsatt för knivhot. Han hade blivit jagad med järnrör och blivit slagen med plankor. Och precis som du undrar jag, hur kan vi, som lever i ett så pass modernt samhälle, tillåta detta? Var finns den person som kallas lärare, vars uppgift är att slå näven i bordet och anmäla. I Sverige har vi en lag som innebär att man är skyldig att anmäla mobbning. Detta betyder att man isåfall borde kunna anmäla hundratals lärare runt om i Sverige. Vad är pedagogik idag? Jag läser barn- och fritidsprogrammet vilkte medför att jag läser pedagogik, och jag kan inte räkna till hur många gånger vi har haft föreläsningar om likabehandling och tagit upp lagar för mobbning också vidare. Lärare måste våga göra anmälan, förstår de inte att de sakta tar livet av det stackars barnet. Om inte fysiskt så psykiskt. Jag har flera gånger fått höra att jag är tjock, och det lever kvar än idag. Jag är medveten om att folk tycker jag är smal, men ändå kan jag inte känna mig fin i en bikini eller i en tajt tröja. Det går bara inte. Man sätter sådana djupa spår i den mobbades liv så det är helt otroligt. Man förstör hela deras självbild och självkänsla, och istället anklagar de sig själva. När jag fick höra min klasskompis berätta om den här artikeln, så berättade han att lärarna hade svarat med "Du får hålla dig undan dem som mobbar" och "Dem skojar bara med dig" (detta efter att pojken blivit jagad med järnrör, och han gick alltså i ANDRA klass). Nej, jag förstår inte vad fan som händer med samhället. Vi har bra lagar, vi har bra resurser till att stoppa detta, men VARFÖR gör ingen någonting? Ser jag någon som blir mobbad så tvekar jag inte på att anmäla. Nu när man är ute på APU så blir man lite extra uppmärksam också. Det är nästan pinsamt att ett land som SVERIGE inte vågar stoppa mobbning. Men en fråga till alla lärare som blundar... Vad är egentligen värst att leva med? Några månaders jobbiga perioder då du måste ha samtal med elever, föräldrar, rektor och kanske vittna. Eller är det helt enkelt enklare att leva med att inte ha stoppat mobbning som lett till självmord? Tänk på det!
"De slog mig med plankor"
Samuel,11: Lärarna gjorde ingenting för att stoppa mobbarna
Samuel Gullin var bara åtta år. Han ville inte leva längre.
Slagen med träplankor, hånad och knivhotad – lågstadiet var ett helvete.
– Jag var så rädd. Men lärarna gjorde ingenting, säger han.
Samuel är bara en i mängden. En av 473 anmälningar som kom in till Skolverket 2006. I fjol kom 487 till. Varje år blir de fler och fler: Skolorna som anmäls för att de inte stoppat mobbning och kränkning.
Hösten 2005: Samuel hade just börjat andra klass på Hamnskolan i Stockholm, när klasskompisarna gav sig på honom.
Jagad och slagen
– De jagade mig med järnrör och slog mig med träplankor. Hårt. Nästan varje dag slog de mig och sa elaka saker. Men lärarna sa att killarna bara skojade med mig, säger Samuel.
Vid jul bröt Samuel ihop på skolan. Han grät och skrek: ”Jag vill ta livet av mig”.
– Jag mådde jättedåligt. Jag ville inte leva. Men lärarna reagerade ändå inte, säger han.
En eftermiddag när mamma Gabriella kom för att hämta Samuel hittade hon honom i kapprummet. Storgråtande.
– Men han vågade inte säga varför förrän vi lämnat skolan. Då berättade han att han blivit slagen med en bräda igen och att han gömt sig i kapprummet när en klasskompis hotat honom med en vass träkniv, säger hon.
Gabriella kontaktade lärare och rektor gång på gång och bad om hjälp.
– Lärarna sa bara att han skulle hålla sig undan de som jagade honom. Jag kände mig så maktlös, säger Gabriella.
Familjen fick nog. Samuel bytte skola.
Krävs på 50.000 kronor
Mamman anmälde Hamnskolan, som fick skarp kritik av Skolverket. Barn- och elevombudet krävde huvudmannen Pysslingen Förskolor och Skolor AB på 50 000 kronor i skadestånd.
– Men de ville inte betala. Till slut gick jag med på förlikning, jag ville inte utsätta Samuel för en rättegång, säger Gabriella.
Pysslingens vd Johan Göterfelt säger att man jobbar för att förebygga att något liknande händer igen.
”Ointressant”
Men han vill inte säga något om hur skolan hanterade Samuel.
– Jag tycker att det är ointressant att kommentera detta, det är många år sedan, säger Johan Göterfelt.
I dag är Samuel 11 år. Han går i fyran i en helt annan skola.
– Jag trivs jättebra. Den nya skolan tar itu med saker. Lärarna lyssnar när man pratar med dem, säger han
Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1860592.ab
Postat i: Nyheter | Permalink |
