Många brukar undra vilken skillnad det är på att vara nutritionist och att vara dietist.
En dietist är utbildad att ge kostråd, då framförallt till sjuka människor. Det är mer av ett vårdyrke, även fast dietister naturligtvis även jobbar med annat.
Utbildningen till nutritionist är mindre inriktad på kostrådgivning och mer inriktad på forskning. Den innehåller betydligt mer biokemi, molekylärbiologi och liknande. Nutritionister kan till exempel vara forskare vid universitet, arbeta inom livsmedelsindustrin eller arbeta som konsult.
Jag började plugga till dietist en gång i tiden, men hoppade av då jag ansåg att det var för dåligt. Att utbildningen låg under institutionen för hushållsvetenskap säger allt. Vi hade på fullaste allvar en obligatorisk labb där vi fick göra surkål.
Postat i: Övrigt Permalink Kommentarer [13]
Rönngren säger i sin förklaring:
"Utbildningen till nutritionist är mindre inriktad på kostrådgivning och mer inriktad på forskning."
Det där behövs nog eftersom det verkar finnas en hel del fuskforskning inom kostområdet!
Skrivet av Carl Regnström den 15 februari, 2009 kl. 15:33 #
De som slutat äta kolhydrater och ersatt det med mestadels mättat fett undrar varför de mår så bra, varför deras kroppar blir normaliserade och att de även får ökad livskvalitet.
Robert, här finns massor med uppgifter att klara ut. Det är otroligt att ovannämnda förhållande inte intresserar forskarvärlden. Jag kan inte fatta det! Detta är ju så hett - något som kunde tända vilken vetgirig forskare som helst.
Men Du, Robert, Du utgör ett hopp. Du ser det här. Vi hoppas på sådana som Du - på att någon tar i detta. Hoppas också att Du har näsa för var pengarna finns för att dra igång en studie.
Hälsningar inför framtiden
Rolf Aronsson
Skrivet av Rolf Aronsson den 15 februari, 2009 kl. 21:27 #
Ja Robert, varför är du inte på lab och kladdar med kemikalier som vi andra; ägna dig åt lite riktig forskning...! =)
Skrivet av Johan Hurtigh/Nutropia den 18 februari, 2009 kl. 22:49 #
Instämmer Johan.
Faran med viss forskning kan ju vara att den ibland skall bekräfta något man tror, vilket gynnar den som nu betalar forskningen.
Kan det vara så Johan? Eller sånt förekommer inte?
Skrivet av Carl Regnström den 19 februari, 2009 kl. 12:12 #
Poängen med forskning är ju att man ska falsifiera sin hypotes. Annars har man missuppfattat poängen med forskning.
Tyvärr så verkar det vara ganska vanligt att forskning som inte ger de resultaten man ville ha inte publiceras (publication bias). Alla resultat är dock lika värdefulla (om metoden har hög validitet).
Skrivet av Lina Eveby den 19 februari, 2009 kl. 18:11 #
Tror bara på ditt sista stycke Lina.
Egentligen väldigt synd. Vissa forskningsresultat kan ju då delvis vara skatter för folkhälsan och sen redovisas dom aldrig.
Skrivet av Carl Regnström den 19 februari, 2009 kl. 20:03 #
Tror bara på ditt sista stycke? Du anser alltså inte att god forskning går ut på att falsifiera sin hypotes? Fantastiskt.
Skrivet av Robert den 19 februari, 2009 kl. 21:09 #
Jag vill för övrigt påpeka att jag inte planerar att ta tag i så mycket när det gäller forskningen, jag har alldeles för lite tålamod för att bli
forskare.
Skrivet av Robert den 19 februari, 2009 kl. 21:13 #
Så bra att du känner dig själv så pass bra och vet vad du gör bäst nytta och själv mår bra av.
Lycka till!
Skrivet av Carl Regnström den 20 februari, 2009 kl. 10:22 #
Aj då! Det låter som om du pluggat i Uppsala! Jag lider med dig. Surkålslabbar lyste med sin frånvaro när jag läste till dietist (i Umeå). Jag kan också förstå att du skippade dietistútbildningen. Det som lärs ut första året är inte mycket att hänga i julgranen (förutom livsmedelskemin), det roliga kommer på slutet. Som du skriver så jobbar vi med sjuka människor (men även annat). Så är man inte intresserad av att gräva ner sig i lablistor och sondmatsningstabeller så är nog nutritionistutbildningen bättre.
/Åsa
Skrivet av Åsa den 27 mars, 2009 kl. 16:07 #
Ja, det var i Uppsala jag pluggade.
Första året på nutritionistutbildningen är inte heller superkul (två terminer enbart kemikurser).
Nutritionistutbildningen är ju egentligen mer inriktad på att man ska bli forskare och inte så mycket annat, vilket av vissa kan uppfattas som lite negativt.
Skrivet av Robert den 28 mars, 2009 kl. 12:32 #
Själv tror jag att jag skulle vara en bättre dietist om jag även läst nutritionistutbildningen. Men mycket går ju att läsa till i efterhand själv. Det som är skrämmande är ju dock att jag mest sitter och tragglar simpla saker som att Ja, man bör äta frukost och Nej, du kan inte äta chips och sockerkaka till middag....
Skrivet av Åsa den 29 mars, 2009 kl. 12:57 #
Jobbigt att gå tre eller fem år till om du ska läsa min utbildning också bara.
Skrivet av Robert den 29 mars, 2009 kl. 15:54 #