Det finns mycket myter kring hälsan hos jägare-samlarekulturer under stenåldern, en del förespråkare för den idag dominerande linjen inom kostvetenskapen påstår sådana saker som att människan fick en bättre hälsa vid övergången till jordbruk. Inget kunde vara mer fel! Medellängden minskade, undernäringen ökade och en rad olika sjukdomar fick en långt mycket större spridning. Det är inte förrän idag vi har kommit upp i, och till och med gått förbi, samma medellängd som vi hade på stenåldern. Detta är antagligen på grund av högre insulinnivåer och inget annat.
Medelindividen när vi var jägare-samlare hade samma kroppssammansättning som elitidrottarna har idag (alltså kroppsfettsnivåer och muskelmassa) och deras prestationsförmåga låg också på en oerhört hög medelnivå. Dagens idrottare är ju oerhört specialiserade så de skulle självklart prestera bättre i sin valda gren är genomsnittsmänniskan från den tiden, men antropoligsk forskning på de jägare-samlaregrupper som överlevt in i modern tid talar sitt tydliga språk. Vi har alla förmågan att prestera på elitnivå, det är bara det att det är väldigt få av oss som tränar för att göra det.
Läs gärna Stephan Guyenet:s kommentarer om boken "Paleopathology at the origins of agriculture", eller Loren Cordains artiklar om detta. Jag vill inte på något sätt romantisera bilden av livet på denna teknologiska nivå, förhållandena var naturligtvis oerhört hårda, men den mytbildning som finns på sina håll gör mig lite less.
Postat i: Övrigt Permalink
