En intressant studie jag precis stötte på fick mig att tänka på något som legat i mitt bakhuvud länge.
Normalitetsbegrepp är intressant att diskutera. Det som idag anses vara normalt på många områden baseras helt och hållet på ett genomsnitt i befolkningen. Det är idag normalt för en medelålders person att vara fetare än en yngre individ. Det är mer eller mindre normalt att inte röra på sig, att vara fysiskt svag och att ha dålig kondition. Men är det verkligen något normalt för människan som art? Jag skulle vilja införa ett annat slags normalitetsbegrepp. Jag vill tala om något som kanske kan kallas för evolutionär normalitet, det som varit normalt för människan under större delen av hennes utveckling.
Vi har alltid tvingats vara fysiskt aktiva, fram tills idag. Detta har alltid resulterat i en fenotyp som karakteriseras av en låg kroppsfettprocent och ett senigt, ibland muskulöst, utseende. Det är så det är meningen att vi skall se ut!
Det talas ibland i lchf-kretsar om att äta som vi gjort under evolutionen (av någon anledning så ingår då smör och grädde som livsmedel) men när det kommer till träning så blir det helt plötsligt ett annat ljud i skällan. Fascinerande.
Den typ av aktivitet vi utfört lär inte ha så mycket gemensamt med det många gör idag när de ska "komma igång": Konditionsträning i makligt tempo. Vår "motion" under evolutionen har snarare karakteriserats av långa marscher med inslag av kortvarig, högintensiv, aktivitet. Att gå långa, raska, promenader och utföra något som liknar Crossfit skulle antagligen ligga vårt ursprung närmre.
Våga vara evolutionärt normal!
Postat i: Kost Permalink Kommentarer [9]
Bra inlägg! Jag instämmer helt.
Skrivet av Mikael Jansson den 10 december, 2009 kl. 21:37 #
läste i illustrerad vetenskap att uthålligheten var människans styrka på savannen, att de orkade springa länge, och därför komma fram till asen före andra starkare och snabbare asätare. Då kanske inte långdistans löpning är så onormalt?
Skrivet av Yoda den 14 december, 2009 kl. 12:33 #
Exakt vilken typ av aktivitet som varit dominerande har antagligen skiljt sig åt väldigt mycket mellan olika kulturer och geografiska områden. En del distanslöpning är det inget fel med om det är det man vill ägna sig åt. LÖPNING, alltså inte jogging.
Personligen har jag väldigt svårt att förstå varför man skulle vilja plåga sig på det sättet. De flesta långdistansare ser dessutom mest utmärglade och spinkiga ut och med tanke på att den EGENTLIGA anledningen till att de flesta tränar är fåfänga så bör de ägna sig mer åt intervaller, styrketräning, olika idrotter osv.
Skrivet av Robert den 14 december, 2009 kl. 14:38 #
Människan är det snabbaste landdjuret vad gäller långa distanser, om ni inte tror mig så se videon nedan. Läs även gärna den utmärkta boken "Born to run" av Christofer Mcdougal.
Robert: det är nog faktiskt så att jogging är bättre än löpning om ser till hur människokroppen är byggd.
http://www.youtube.com/watch?v=AQ1PnR0IYy8
Skrivet av JAUS den 20 december, 2009 kl. 18:35 #
En tanke från mig är att alla rörde inte på sig hela tiden. De som jagade gjorde det den aktuella dagen och de andra slösade abolut inte bort sin energi i onödan (se på lejonen och våra katter). Många satt nog ner och utförde sysslor. Jag har läst att en familj klarade sig en vinter på en älg. Jag har svårt att se dessa människor vara ute och röra på sig mer än vad som behövdes för att hålla elden igång.
Skrivet av Wille den 21 december, 2009 kl. 15:42 #
Jägare-samlare jobbar i genomsnitt 4 timmar per dag, enligt en uppskattning jag sett. Som jag skrivit i ett annat inlägg så finns det exempel på att stammar av jägare-samlare inte velat bli jordbrukare just för att det skulle innebära ett betydligt mer slitsamt liv.
Deras fritid har i alla de stammar som observerats varit betydligt mer aktiv än vår och involverat saker som till exempel dans.
Det finns ganska mycket antropologisk och arkeologisk forskning kring sånt här. Läs gärna den istället för att bara sitta och spekulera.
Skrivet av Robert den 21 december, 2009 kl. 16:01 #
Är "Born to Run" den där boken om barfotalöpning? Den skall jag läsa i framtiden är det tänkt, jag kommer då att recensera den här på bloggen.
Skrivet av Robert den 21 december, 2009 kl. 16:03 #
Ja Robert, Att bruka jorden är väldigt slitsamt, även när man har djur som hjälper till. Det är många steg innan något hamnar i munnen. Och riskerna med missväxt är stora..Jag har läst lite förr om finnarna och deras svedjebruk. Dom hade väl inget val. Dom fick nog inte ens jaga, om jag nu minns rätt.
Skrivet av Wille den 21 december, 2009 kl. 21:57 #
Ja Wille, det är det. Det är det verkligen. Hujedamej.
Skrivet av Robert den 21 december, 2009 kl. 22:08 #