Tankar om allt och ingenting

Jag har tagit ett beslut. Att sluta mitt bloggade. Nej inte för gott såklart, men på passagen. Mina år på passagen har varit jättebra, men nu är det dags att gå vidare. Jag ska tillbaka till den sidan, där jag en gång startade min bloggkarriär. Eller i sanningens namn så skrev jag bara ett inlägg och sen glömde jag bort lösenordet. Men efter noga övervägande, har jag bestämt mig för att gå tillbaka dit.

http://tankarochannat.blogspot.com/

Hoppas att ni följer mig dit

Jag är sjukt dålig på att skriva i min blogg nuförtiden. Jag vet det. Jag skäms, men nu skriver jag *Sofie hör lyckoropen från alla läktare runt om i världen* 

Nyss hemkommen från middag hos världens bästa föräldrar och ska snart poppa en påse popcorn och mysa ner mig i soffan och kolla på Mothman som börjar kl 21 på 4:an. Hoppas att den är bra! I fredags blev det spontan utgång faktiskt. Träffade Anna och åt kinamat på ett ställe vid Fridhemsplan och sedan gick vi vidare till ett ställe som jag inte kommer ihåg namnet på. Anyhooo. Dit kom även min älskade underbara Louise och vi satt där och pratade innan vi begav oss till Metro. Jag har aldrig varit där och det var helt ok. Sprang på ett gammalt "ragg" när vi precis hade gått ut. Men han låtsades vara någon annan och var så himla dryg, att jag inte ville ge honom att jag faktiskt visste exakt vad han hette, vad han bodde och vad han jobbade med. Jag fattar egentligen inte varför man måste bete sig som en gris på så sätt? Man blir ju bara så himla ruskigt liten. Well well.

Igår på dagen åkte jag hem till mamma och pappa, där världens bästa syster och världens bästa systerdotter befann sig. Vi fick verkligen kvalitetstid tillsammans och gick en promenad till Huddinge centrum, då jag smet in på Wedins och kom hem med ett par toksnygga stövlar som hade kostat 699. Jag fick de för 174,50. Senare på kvällen åkte jag, J, Å och K hem till F för hennes hejhejhejdåfest. Den lilla räkan flyttade till Australien för att plugga och vårt jobb kommer aldrig bli samma sak som när hon jobbade med oss. Underbara människa! Men hon har så otroligt mycket talang för det hon gör och jag vet att hon en dag kommer bli nåt stort, så I can't blame her för att hon stack. Vi kommer ju ses en gång per år iaf ;)

 Idag har det varit lugnt. Pluggade lite på dagen och sen gjorde jag inte så mkt mer. I morgon ska jag börja dagen med en morgonpromenad innan jag sätter mig ner framför datan för att plugga. Känns som om det kan bli en bra start på dagen. På kvällen sen är det middag igen hos mor och far, men denna gång tillsammans med the oldies också ;)

Btw har jag inte fått svar från han. Vet egentligen inte om jag förväntade mig det heller. Dyker det upp, så dyker det upp, eller så gör det inte det. So simple is that. Men det bästa är ju att jag slipper ångra att jag inte skrev det :)

Well. Nu mot popcorn och tvmys. Puss och kram

 Alla vi igår hos F

 Mina nya stövlar. Me love

En gammal vaktmästare sa till mig, en dag för länge sedan, att man bara har människor till låns. Vissa kommer in i ens liv för att stanna och en del kommer in i ens liv för att berätta saker, lära dig saker och sen när det är uppfyllt, så försvinner dem. Ibland sker det av naturliga anledningar och ibland inte.

Jag träffade en sådan människa för fyra år sedan (eller fem år sen blir det ju nu i sommar). Under en galen semester till Lefkas, Nidri, en två veckors toksingelresa tillsammans med min älskade Kattis. Med våra Goofy+Ölsvamp= sant tröjor anlände vi dit, en kväll i början av juli. Vi ramlade en kväll in på en bar som hette Byblos, där vi genast kände oss hemma. Fick sen höra att det jobbade svenskar i den baren som var inne, så vi gick dit. Och där var han. Han som bara var så himla fin. Jag sa till Kattis att om jag bara fick pussa honom, så skulle jag bli så himla lycklig. Jag satt där, med brustet hjärta och mådde egentligen inte alls så bra. Relativt nydumpad efter nästan 3 års förhållande. Visste varken ut eller in, men hade ändå hoppet att exet och jag skulle bli tillsammans igen. Kattis hade sagt att jag iaf kunde vänta tills efter Grekland innan jag sa någonting. Och ja, den resan förändrade allt och lite till. Vi umgicks med de svenskarna. Speciellt han betydde nåt för mig. När jag kom hem från den resan var det inte alls självklart att det skulle bli jag och exet igen. För mig fanns det inga såna tankar kvar. Jag och han hade inte bytt nummer, inte sagt någonting, utan vi såg väl det för vad det var, en romans. Jag skulle åka hem till Sverige. Han skulle stanna kvar och jobba, för att sedan åka vidare på en annan resa.

Jag har tänkt på honom, pratat om honom, men inte så mycket mer än så. Tills för en vecka sedan, fyra år senare, dyker han, helt plötsligt upp i en dröm. En dröm som bara känns så verklig att jag inte kan glömma.

Igår satt jag vid datan, tankarna om drömmen kommer tillbaka. Jag gick in på facebook och sökte på Byblos Bar. Och jag såg bilder på många av de människor som var där när vi var där. Hittade sedan en kille. Jag såg att det var han. Jag gick sedan in på google (stalker som jag är) och hittade en resedagbok. Hans resedagbok. Och det var verkligen han. Det fanns bilder från Lefkas, på baren, på balkongen där vi satt, alla de vi träffade.  Vilken nostalgi.

Och jag skickade iväg ett litet mail till honom på facebook. Jag fick bara lust med det. Jag har ju bilder som han kanske vill ha. Jag vet inte ens om han minns mig, men jag minns ju honom. Men fyra år, är ändå fyra år.

Vi får väl se om han svarar eller inte. Har inga förhoppningar eller förväntningar, men jag tyckte bara att det var en kul grej. Jag ska bli mer modig under 2009 och det har ju iaf börjat bra :)