Barnet har blivit tonåring med allt vad detta innebär. En tonåring  i sitt första möte med sprit utan någon vuxen med värderingar om starka drycker. Barnet har hittat nya vänner, fjärran från de vänner som fanns förut, vänner som också har haft spriten som en extra familjemedlem. Tonåringarna har något gemensamt, de har en önskan om värme och framtid och i de oöppnade flaskorna finns en värme som pockar och lockar. Flaskor som aldrig borde öppnas dricks ur och töms tillsammans med sökande och längtan. Tonåringar som förstår varandra precis som den familj de längtar efter.Skuld och försvar sväljs ner tillsammans med starka drycker, en samman hållning för de som förvaltar sitt sociala arv i längtan och sorg. Det är själarnas gemenskap som fört dessa tonåringar tillsammans och det finns ingen vuxen där.Det är en frihet på villospår utan vägvisare .

Det värmer tillfälligt och är bättre än ingen värme alls.Det tröstar för stunden och lite tröst är bättre än ingen tröst.

En kvinna hämtar sin tonåriga dotter från en kompis i staden. Kanske är hon orolig, kanske inte. Kvinnan har vinterns styrka i själ och hjärta och alltid ett hopp för mänsklighetens svagheter.  I huset rumstrerar en man som är full och förhöjer humöret med hammondorgelens mästare på poplåtar, Klaus Wunderlisch. Mannen flinar då han tar emot sin familj och undrar om hans tonåring skött sig. Mannen frågar i en blandning av humor och humör.

Det borde vara så enkelt livet ,men vägvisarna pekar  åt  två  olika håll