Men hur? Och är jag värd att bli älskad? Presterar jag tillräckligt - anpassar jag mig nog - kan jag älskas?

Var med från början ---->

Jonas Gardell skriver om Ärlighet - ett riktigt intressant inlägg. Han beskriver ärlighetens begränsningar:

"Ärlighet är alltid relativ och alltid ett instrument. Den är aldrig absolut och aldrig själva musikstycket."

Och dess missbrukspotential:

"Men ärlighet utan humor och kärlek är bara ett maktmedel bland andra."

Han skriver vidare att ärligheten inte kan anses rättfärdiga och frita från ansvar; att den som försöker urskulda ett beteende med att det är ärligt ändå (ut)nyttjar makt:

"Ärligheten är inte ett carte blanche som fritar oss från ansvar. Den som säger: ?Det kan inte hjälpas, jag måste vara ärlig? kommer inte undan sitt maktutövandes konsekvenser."

Gardells konklusion blir:

"Det är när vi avstår från makt som vi blir människor."

Stort.

En sen natt - jag gråter. Uppgiven, ledsen, ensam. Walter går upp, toaletten, tillbaka. Vänder sig om och somnar.

Oändligt ensam.

SAGAN OM LIVET HAR FLYTTAT----> SOL

Jag attraherades av Walters empati - att han såg mig, lyssnade. Att han älskade mig - villkorslöst och utan förbehåll.

Ett lyckat manus utan verklighetsförankring: Walter som regissör och huvudrollsinnehavare -

jag som statist i mitt eget liv.

Sagan om livet fortsätter HÄR - välkommen.