har lyssnat på Skeppsråttan med Stefan Andersson. Vilket äventyr Ostindiefararen är!!! Jag beundrar alla utvandrarna från Sverige och de som arbetade på båtarna som gick över haven. Vilka människor! På skivan finns en låt om lotsen Caspar Matson som satte Ostindiefararen på grund så den gick till botten. Han fick ro ut, kapprodd mot de andra lotsarna, den som hann först vann och fick lotsa båten in i hamn. Så sätter han den på grund!!! My God, man brukade avrätta lotsen för en sådan fadäs men denne killen fick fängelse så man tror att det var Ostindiska kompaniet som iscensatt ett försäkringsbedrägeri.

Fantastiska berättelser och en himla bra skiva. Jag lyssnar och njuter....tittar på min blåa himmel och hav som jag har på bloggen.....mot fri horisont! Jag kan föreställa mig seglen från båten på horisonten....fantastiskt

Balsam för mitt riviga humör och sinnesstämning. De finns/fanns de som har/haft det värre

kram

nu. Han mår bättre och vi har hittat ett sätt att tackla smärtan. Vi är båda två helt slut. Han var enveten och gick till jobbet idag men han hamnade i en bilkö och fick lite panik att ett anfalll skulle komma men kön löste upp sig och han körde vidare, åh, pust.

Jag har sökt 2 arbeten idag. 2 andra har jag slängt bort. De var inget vidare....en kontorist som får rörlig lön??? Hur menar man? Inget telefonnummer att ringa bara mejl adress....jag struntade i det.

Vad kan jag mer berätta..........jo, jag har INTE julpyntat!!!! Inte en enda ljusstake har kommit upp. Jag avskyr detta jobb.....AVSKYR!!!

så nu har jag rapporterat allt ....inte mycket men så är det

kram

och arg efter informationen på arbetsförmedlingen. Jag får inte studera för mycket trots att jag är arbetslös, jag får inte ha någon bisyssla för mycket för att jag är arbetslös, jag MÅSTE söka alla jobb som jag kan tänkas kunna ta (hur många gör det?) Jag måste vara på alla aktiviteter som arbetsförmedlingen säger.....

Mina studier. Jag har studerat förut när jag har haft jobb och har t o m haft 50% studier och 69% jobb. Det fungerade!!! Ska jag nu bli förbjuden att studera för att jag är arbetslös??? Ska någon annan nisse sitta och tycka vad jag skall få göra???  Det blev lite för mycket för mig! Mitt humör gick spikrakt ner i botten. ringde kors och tvärs och fixade blanketter för att "ansöka" om att studera. Fy fn, vill ingen ha kvalificerad arbetskraft? Det är ju inget märkvärdigt med mina studier!!! Matte och någon distanskurs på 7,5 p!!! Jag var färdig att hänga mig efter allt snack!! Vem bryr sig om mig och mitt väl just nu? INGEN!! Jag får inte kosta, läs ingen får kosta som är arbetslös. Men om jag ändå kostar så kan väl jag få förkovra mig och bli ännu mer  kunnig och duktig för att kunna göra ett mycket bättre jobb på arbetsmarknaden???

I 75 min satt jag på informations totyr. Jag stirrade på visarna och de rörde sig knapp. Närvarokontroll i slutet. Väl ute så kollade jag tel mr Al hade ringt. Ett nytt anfall men inte så starkt...

Fy fn....jag är galen av irritation. Dessutom hade hmhmhm...synpunkter på min häst o bla bla bla....man kan säga att jag satte ner foten något mer än att stampa!!! Det blev ett regält tramp och jag orkar inte lyssna på gnällspikar om tända lampor, gödsel hit och dit.

Idag är det match mellan sjukvården och mig. Mr Al är fortfarande inte bra och i går fick han lite feber. Vad kan det vara som gått snett?

Jag är jätte orolig och har varit vaken 111 ggr i natt och känt och lyssnat på honom. Akutsjukvården är helt kass....med en man som knappt kan sitta rakt upp och ett kö nummer långt ner i kön så betalar jag gärna flera tusen kronor för att få hjälp. Hoppas att man nu kan få köpa sig vård!!!

Sverige har verkligen fått slagsida!

kram

och nerverna på helspänn. Han har legat hela dagen och varit bedövad av smärtlindringen. Vid 16 piggade han på sig och duschade men ligger nu igen. Fasen vad spända vi är. Förbannade sten...tänk om den kom nu! Vi väntar och väntar.....Han fryser och känner sig vissen igen...suck, förbannade sten!!

Min äldsta dotter är "lite gravid" som hon uttryckte det. Idag var de på ultra ljud och skickade på mejlen bilder på bäbisen....det är otroligt!!!! Det är faktiskt någon där inne!!! Man ser tydligt huvudet och benen.....den hejar på ett kort. Ena handen är höjd och den vinkar  jättefint. Mr Al blir en fantastisk morfar!!! Jag känner mig lite orolig på mormors rollen.....tycker inte att det var längesedan jag var hysterisk mamma. Knappt repat mig efter den mista grabben. Han var en turbo unge!!!! Dammsög i akvariet och en annan gång dammsög han i öppna spisen.  vore inte mer än rätt att alla mina barn fick turbo ungar!!! Då fattar de äntligen vad jag menade när jag sa att jag var helt slut!!!!

Jag sitter och räknar geometri. Skall tenta upp den med det snaraste och om någon undrar vad topologi är så kan jag avslöja att i matematiken så är det öppna mängder och kontinuerliga funktioner! Lätt som en plätt  men det visste väl alla redan? Jag har ju anat det en längre tid.....faktiskt!

Min vårdkarriär är nog förbi. Efter alla dessa år i äldreomsorgen och nu som medpatient till mr Al så känner jag med 100% säkerhet att jag inte vill jobba med livet och döden mer. Nu är det nog!! Jag vill jobba med "levande" papper och penna ...

kram

njurstensanfallet satte ny fart i går förmiddag. Jag tvingade mr Al att åka med mig till sjukhuset. Jag ville ringa ambulans men han vägrade men med facit i handen så hade det var det bästa.

Jag följer med honom in i väntrummet MEN ingen tar emot bara en turnummer låda. Akuta besök, Remissbesök och övriga besök stod det på kanpparna. Min man hade fruktansvärt ont och kunde knappt sitta....jag flackar runt med blicken men hittar ingen som jag kan fråga. Tillslut kommer en blåklädd kvinna...jag säger att han behöver snabbt ha smärtlindring. Hon nickar och går vidare...kommer tillbaka och säger -Jag har sagt till.

Tiden gick...jag började gråta...så utlämnad har jag aldrig känt mig i hela mitt liv...Min man ligger dubbel av smärta på stolen och INGEN ..INGEN BRYDDE SIG!!!! Jag börjar gråta och tänker....vi är i Sverige och ingen ger min man smärtlindring...... Vi väntar...i 7 min och smärtorna är fruktansvärda...jag ringer på...då kommer nästa blåklädda...och en annan i väntrummet hoppar fram och tar tag i henne...jag blir halvt galen men som vanligt säger jag inget...man är ju uppfostrad, Killen som hoppade fram var inte fostrad i samma kultur som jag. Han pratade en l å n g stund om hur illa de behandlade hans syster och hon STOD upp och nickade instämmande, när jag fick nog....MIN MAN HAR ETT NJURSTENSANFALL!!! HAN MÅSTE FÅ SMÄRTLINDRING!!!! Syrran stängde dörren och kom tillbaka...tog min älskling till en bår och tog hand om honom gav honom en spruta....jag gick iväg för att parkera bilen,  för det var ju fn inte klokt heller, av och på stigning utanför...MEN OM PATIENTEN inte kunde gå själv....???? Lapplisorna gick patrullerande utanför, jag såg dem.

Han fick värre ont...och kved jag tryckte desperat på knappen......de kom och de gick...tog nog 3 min innan han fick en spruta....efter 7 min slappnade han av......jag blev så sädd, hela hans kropp låg avslappnad på båren....jag fick en gräslig tanke...tänk om hans hjärta???? På min fråga hur han mådde svarade han lugnt....det skär inte så mycket längre.....hur mår du annars? .....det lugnar sig. Jag blev så rädd, han dör väl inte nu? Han var blek och läpparna såg lila ut....usch, det var gräsligt.

Efter en stund kom läkaren in. En ung kille lika kort hår på huvudet som skägg, de vita byxorna hängde på stjärtspetsarna...En hip-hop:s doktor????? (Han hade inte samma kultur som mr Al och mig) Jag tänkte

-Vad är detta? och var mycket skeptiskt. Jag lyssnade knappt vad han sa för hans klädsel och hela han gav mig tusen tankar.......mycket enfaldigt av mig för denna UNDERBARA LÄKARE var så förbaskad rar, duktig och hjälpsam. Ytterst kompetent i sitt yrke. Det var en fröjd och lyssna till honom. När mr Al mådde bättre så diskuterade vi doktorn....Vi var helt överrens. Killen var en empatisk läkare och tog sig tid. Bra tankar om hemgång och smärtlidring....så nu har vi sovit hemma inatt och mr Al är "bara" öm i magen.

Mr Al sa till "vår" doktor innan vi skiljdes att han gav ett förtroende ingivande intryck och att vi var så nöjda med hans insats. Han log och blev glad. Kanske var har 29-30 år....med en lysade karriär framför sig.

kram

pust, en ny pärs. Doggen löper och mr Al har njurstensanfall. Blod överallt. Igår trodde jag att han höll på att dö. Blek och totalt utslagen av smärta ligger han på en brits och är helt inne i sitt anfall....stackars stackars min älskling. Totalt hjälplös var båda han och jag..han mådde illa och var varm, torr i munnen och ja, fy det var gräsligt. Vi kom hem på kvällen och han kände sig ganska ok men nu på morgonen är det tufft igen. Han har precis tagit smärtstillande och vi väntar på hur det skall fortsätta. Han kissar blod och det är helt normalt men ändå.....man blir lite skärrad. Jag tänker på hur vi hade det när jag hade min tumör. Fy, så gräsligt det var.....vi levde precis på gränsen till döden kändes det som. Detta kommer att gå över och han blir helt frisk efteråt. Han har en sten till...............suck i den andra njuren....

Nåväl, ännu känns det inte meningslöst att var arbetslös. Nu har jag tid att vara sjuk och ta hand om min sjuka man och tänka över livet.

Mitt liv är bra och jag kunde inte ha det bättre faktiskt. Ett jobb är väl bra att ha men detta är helt okey ändå. Mina barn är friska, Mr Als ungar är också friska och alla 5 är kloka.

Ingen mår dåligt psykiskt. Just nu är allt som vanligt och då är det riktigt bra!!! (undra om mr Al håller med?)  Fl'åt, jag tycker synd om honom just nu fast i det stora hela är allt bra...asch

kram

vaknade av ett herrans oväsen på taket. Får kolla vad det kan vara när det ljusnar. Är så trött och borde sova men magen känns som en magkatarrs-mage så det är omöjligt att koppla av.

Ikväll kommer ungarna hit. Ska bli så gott att träffa dem igen, allihop. Tror vi bjuder på skaldjur det brukar de gilla.

kram

gömmer mig hemma i mörkret, mysigt, soft musik på och en mugg kaffe. Jag slipper stressa iväg till jobbet och undra om jag skulle vara i vården eller inte. Det kändes pest och pina att gå in och jobba på avdelning. Med DEN erfarenheten om hur det kändes har jag bestämt mig för att hitta mitt drömjobb. Det är att endast ha aktiviteter och planeringen, pedagogiken, genomförandet och utvärderingen. Det är så himla kul.

Klickar mig runt på olika jobbsajter. Spännande......brevlådan är smockfull av mina ansökningar, dock inte med drömjobbsansökan måste ju få lite erfarenhet av mina kontorskunskaper. När jag blir meddelad om att de gått vidare med andra sökande så känner jag...jaha....jag letar vidare. Min väninna var a-lös i 2 månader och fick ett vik. Det är helt okey för mig....jag vill läsa i höst. Hoppas hoppas.

snart skall jag o doggarna, en mensvovve och en än så länge utan mens, skall ut och promenera i skogen. Lätt duggregn är ingenting. Vi trotsar vädergudarna och tar vår vanliga sväng.

livet är mysigt om man inte stöter på sådana där fruntimmer som jag gjorde igår..MEN jag skall träna mig på dem. Världen är full av dem!! Stackars människor, de kan ju inte ha roligt!!

kram

söker jag allt jag kan tänka mig...och DÅ hittar jag inte mina kuvert!!! Frimärkena och de stora C4 kuverten är på plats men va fn är C5???  blir så trött...En gigantisk storm med regn som piskar härjar på utsidan och jag måste iväg till affären och handla nya....satan!!!

Jag är för gammal för sånt här.....regnet står tvärsöver allt...jag vill inte gå ut!!! Vill inte....men måste...kanske jag ska ta mig till affären och handla stövlarna också...På med sydväst och regnkappa....precis som i Den gamle och havet....men i min tappning Den Gamla och Havet. Suck. det var inte ens kul.

kram

blev så trött efter min Gi lunch att jag måste sova en stund. Vilket exemplar i den grå arbetslöshetsmassan jag är. Det går snabbt utför med min optimism efter den där jäkla kvinnan. Precis som om jag måste bry mig om hennes arbetssysslor......?? Vem bryr sig om mig??? Vem hjälper mig till ett nytt jobb? Fy fn...blir ännu tröttare.

Regnet piskar mot rutorna och jag har varit i stallet och plockat in min lilla skyddsling. Det var för jäkla vått och trist i hennes hage. doggarna ligger och tjuvsover.....de har absolut ingen lust att gå ut på någon prommis...men tro mig...det ska de!!

Har kollat ams hemsida igen...inget nytt...jag är helstressad över att det inte kommer något intressant. Shit shit

kram

är så in i hela vetet  förbannad. En så totalt begränsad kvinna!! Nå, ringde arbetsgivaren om intyget.....Nä, jag kan inte skriva det förrän jag få tiden redovisad till mig...nähä, men jag behöver ha det så snart som möjligt...spelar ingen roll....Har du redovisat? Självklart....allt är klart från min sida men hur det går mella er har jag ingen aning om och vill inte veta heller. Jag måste ha intyget för det tar 9 veckor för A-kassan att fixa till mina pengar.....VET DU HUR MÅNGA JAG HAR ATT SERVA?...Måste jag veta det? Jag vill bara ha mitt intyg, inget annat och ingen annans heller. Snipigt svar...jag hinner kanske nästa vecka.....Då fick jag kortslutning........hon ursäktade sig med att säga på ett sånt där besvärande sätt...Ursäkta mig..ursäkta mig....då fick jag tvinga mig att inte skrika i telefonen....URSÄKTA DIG??? I HELVETE HELLER!!!! Jag skrek alltså inget.... Jag skulle ha haft intyget i måndags....jag ringde förra veckan måndag....VAR ÄR DET? Det är inte utskrivet.....TACK FÖR HJÄLPEN!! Jag lade på luren och har lust att ringa henne och bara vråla i hennes öra...AHHHHHHHHHHHHHHHHH! Sedan lägger jag på! kan man åka fast för det tro?

Nåväl, jag ringde dessutom till det där jobbet jag var på anställningsintrevju om i fredags och hade övat mig med att säga att det inte var något för mig...Han följde raskt med och sa: Det tror inte vi heller...Åh, vad skönt utbrast jag....Du har en sådan energi att du passar att komma in i arbetsgrupper och utveckla metoder. Vi kanske ses en annan gång....Tack, ja det kanske vi gör...Mitt hjärta är lätt och jag är totalt arbetslös igen....aldrig mera vården. Skall passa mig för sådana jobb.

kram

helt otroligt att jag bara stor trivs. Spanar med kisade ögon mot nya mål. Mot fri horisont.......

Imorse gick jag ut med doggarna som vanligt kl 7.10 det börjar ljusna då och det blir bara bättre och bättre ju längre jag är ute. Idag fyllde jag på med en extra lång runda och träffande andra morgonvandrare. Jättekul för vi stannade och bytte några ord....så mysigt. Inte lika mysigt att komma hem med 2 jättesmutiga doggar som jag fick vaska av......Sedan var det dags för hästen. Hon är så roligt den lilla ettermyran...Hon nappar tag i mig när jag mist anar det. Satte sadel och träns på och gick på promenad. Hon var så himla fin. Uppförde sig exemplariskt så jag kände mig frestad att sitta upp MEN det gjorde jag inte....snart gör jag det och går av om det blir bråkigt. Fick verkat alla 4 hovarna och borstat av henne all torkad lera. Hon var lugn och fin ända tills hon tröttnade då bankade hon med hovarna och gick omkring rastlös. Hon orkar bara uppföra sig i typ 60 min sedan faller hon ur... det lilla livet

Har lusläst ams hemsida och hittade ett jobb som verkade helt okey....söker det i kväll. Skam den som ger sig

Var på gynmott i går och tog cytologprov. Det är lite darrigt eftersom jag tidigare haft cellförändringar. Doktorn sa att allt såg fin ut men jag hörde cysta......och det är helt otroligt men jag är fortfarande fertil!! Dock med mycket mindre möjligheter att bli gravid men ändå. Hon frågade om hon sklle ta ut hormonspiralen eftersom hormonet är slut. Njae, men då kan jag ju bli gravid...Ja, men chansen är liten....Ha ha ha tänkte jag...Hon vet inte att jag och mr Al är som små kaniner ...jag sa bara Jag är nygift så den får nog sitta kvar.......tills jag dör!!

kram

efter förra veckans alla vemodiga farväl, pust så mycket gråt och kramar.....så hemskt, är jag äntligen "på andra sidan"

Vaknade lite senare än vanligt och gick raskt upp. Fixade frukosten och började planera min dag. Mr Al kved för att han måste gå till jobbet....så skulle ju jag också vilja ha det MEN......nåväl, inget att lipa för. Omelett och stekt skinka, kaffe och en smörgås till mr Al. Puss puss puss på dig och så åkte  han.

ÄNTLIGEN...ut med doggarna och sedan in på nätet.....vad finns det idag att bjuda på...ams hemsida lusläser jag varenda dag.....men så fungerade inte nätet...PERKELE!!!!! Jag for om kring på golvet och drog i sladdar och stängde av......väntade i 20 min och så PLING!!! Det kändes som om luften  kom tillbaka....

Så mina vänner, jag hinner inte skriva mer....arbetslösheten gör sig gällande.....snart snart skall jag fullkomligt dammsuga runt med allt som jag skrivit på min lista......

kram

lugn och alldeles vanlig dag men ändå inte. Igår blev jag så uppmärksammad och fick blommor och presenter...och så grät jag. En helt underbar man, intresseorganisations representant, kom med blommor och ett fint tack kort. Jag hade en aktivitet och han kom in...jag blev så häpen och så säger han så fina ord...jag bara grät och kramade om honom...han var så rar. Mina gamla vänner blev också rörda och det tog en stund innan vi repade oss.......trots att det är gräsligt att lämna dem och de är så ledsna och det gör ont i mig, precis som inte de hade nog av elände, trots allt detta så är det en vacker saga som vi har tillsammans.....jag kommer sakna dem.....så eländigt mycket....jäkla skit!!

Nåväl, nu skall jag på anställningsintrervju, hur jag nu skall kunna sitta där och vara seriös eftersom jag inte vill ha något jobb, behöver läsa lite kurser innan men jag måste söka jobb för att uppbära a-kassa. Några bidrag för studier får jag inte......suck...jag är körd känns det som....MEN jag gnäller inte över Osten.....nej nej, för jag vet vad som hände och jag SKALL fixa detta.....om man är rädd för förändringar så rekommenderar jag att läsa "Vem snodde osten?" Det är nog 5:e gången jag läser den....alltid ger den mig något.....Jag skall hitta NY OST!!!! och sedan skall jag hitta ÄNNU MERA NY OST!!!!! Helst vill jag hitta det om 6 år som utbildad legitimerad.....just det.....säger nog det någon annan gång...

tusen kramar....step on it

återställd. Min näst sista dag. Det känns rätt okey. Igår hade vi cirkel igen och jag älskar att vara den som håller i det. Jag borde bli personalutbildare men är det någon framtid med det yrket i svåra ekonomiska tider? Cirkeln blev så bra att chefen utbrast....Det blev bättre än vad jag någonsin tänkt mig!!! Det var väl inte så väl genomtänkt men .....ändå!

Hursom så skall jag ut med doggarna och ta mig lite frisk luft innan jag sticker till jobbet...

so long

kram