några timmar har det blivit världens oreda i 2 av ungarnas liv. Pust, jag blev helt matt och yr. X:et hade bråkat med dottern och det hade urartat alldeles kollosalt. Hans kvinna hade rykt ihop med dottern och min son tog parti för sin syster och som sagt....handgemäng.

Jag vet inte hur jag skall agera eller inte agera alls. Måste fundera till i morgon.

Dotter nr 2 skall åter igen flytta från sin kk. Ja, så har det varit och jag har verkligen varit en moraltant men nån jäkla ordning får det vara.....hon är bara 26 år och jag undrar....när skall hon satsa på framtiden???? suck, suck suck.......nu sa hon att hon var mogen!!! Aha, säger jag tyst för mig själv. Till henne säger jag GRATTIS, vad kul......skall du äntligen satsa på dig själv och framtiden! Kanonbra! Hur mycket  sa du att du ville låna?

UNGAR!!!!!!!!!!

kram

skulle blanda maten till doggarna så ...swiiiiiiisch lät kranen. Inte en enda droppe. Förra veckan läckte några ledningar lite längre bort i området så jag skulle tro att det är ytterligare reparation på G.

Fint folk....fint folk. Vilka är det egentligen? Jag har träffat bönder, akademiker, multimiljonärer.....demenssjuka. Ingen skillnad mer än ordförrådet. Vissa kvinnor liksom raderar ut sig själva inför "det fina folket"....både friska och sjuka. Varför har man sådan respekt för det fina folket? De är ju vanliga människor de också. ....Jag har grunnat en del på detta egendomliga och har väl inte kommit fram till något riktigt ..ännu. Men jag bara älskar att prata med damen som säger att hon är en "Bonnkärring"...Åh, det är jag med!! Jag ser hennes glimt i ögonen när hon frågar mig....Hur många kor har du? Jag har inga men jag har hästar!!! Äsch, säger hon, Ska de va nå't?  

Likadant med damen som är så rädd att hennes man glömt av henne.....Jag säger alltid till henne....Din kommer ju alltid och hämtar dig! Min kommer ju aldrig hit! Och det är ju helt sant!....Jag skrattade gott när jag fick en snabb replik tillbaka från henne.....Jag sa: Kan inte jag få låna din man i köket? Han lagar ju så god mat. ....Jo, men då vill jag låna din, sa hon. Jag tittade förvånat på henne...ALDRIG I LIVET!!! Nä, då får du inte låna min heller. Vi skrattade gott till sammans.

Suck, jag skulle så himla gärna vilja öppna en egen dagverksamhet för demenssjuka! I morgon skall jag träffa mina gamla jobbkompisar. Ett semeinarie. Det är med blandade känslor. Jag längtar tillbaka....inte till nötterna men till de goa.....såhär i efterhand känns de goda möterna mest. Det jobbiga är nästan glömt. Konstigt.

I helgen var vi på en snabb visit hos dottern som bor på gården. Såg X:et......så han såg ut. Ovårdad och helt grå i ansiktet, Hur mår han egentligen? Till ock med mr Al blev bekymrad. Tänk om han är sjuk? Jag hade en sån konstig dröm en gång....att X fick bo hos mig för han var jättesjuk.............jösses.

kram

i min trötta hjärna.....varför kan jag inte koppla av och gilla läget på jobbet? Jag förstår inte vad det är som händer ...egentligen! Hur går det till? Kvinnan är bra, snäll och allt men det kryper i mig. Jag tillåter mig att känna mig som en parentes tillsammans med henne. Orkar inte tänka på hur jag skall bära mig åt...jag skall ju ändå inte jobba där så länge till. Men sådana upplevelser tar ner mig och gör mig nervös inför nya arbetsplatser. Är det jag som tappat stinget? Är så himla rädd att jag uppfattas som to much....men jag älskar att snacka och lirka fram den sociala värme som alla människor har inom sig. Hon bestämmer helt , och hållet, vilket inte är konstigt i ock för sig, men hon styr och får mig att känna mig liten när jag kommer med förslag. Jag får be...Snälla, jag kan väl få försöka? pust, jag är inte van att vara så liten........

Annars tycker jag nog att det är lite vår idag men det skall frysa på så det så!!! Nu vill doggarna ta en prommis...

kram