i min trötta hjärna.....varför kan jag inte koppla av och gilla läget på jobbet? Jag förstår inte vad det är som händer ...egentligen! Hur går det till? Kvinnan är bra, snäll och allt men det kryper i mig. Jag tillåter mig att känna mig som en parentes tillsammans med henne. Orkar inte tänka på hur jag skall bära mig åt...jag skall ju ändå inte jobba där så länge till. Men sådana upplevelser tar ner mig och gör mig nervös inför nya arbetsplatser. Är det jag som tappat stinget? Är så himla rädd att jag uppfattas som to much....men jag älskar att snacka och lirka fram den sociala värme som alla människor har inom sig. Hon bestämmer helt , och hållet, vilket inte är konstigt i ock för sig, men hon styr och får mig att känna mig liten när jag kommer med förslag. Jag får be...Snälla, jag kan väl få försöka? pust, jag är inte van att vara så liten........

Annars tycker jag nog att det är lite vår idag men det skall frysa på så det så!!! Nu vill doggarna ta en prommis...

kram