mitt nya jobb. Jag hinner inte tröttna förrän jag skall till ett nytt ställe. Kanon!!! Igår var vi bara från min enhet och vi gjorde så roliga saker. Bakade, promenerade och fikade och fikade.....de gamla log, skrattade och njöt.

Idag har jag promenerat och hjälpt några andra med personligt stöd. Dock, kom ihåg, så kan jag aldrig göra det helt rätt för jag är antingen förtidig eller försen. Alltid så. Ett visst mått av klagomål tror jag faktiskt hör till och är en människas sista förmåga som låter frisk och som gör att man blir lyssnad på!

Tänk dig själv att vara i livets utförslöpa. Du känner dig offside, för det gör de, så finns det äntligen någon som skall göra något för dig, du bestämmer hur, vad och när. du förstår ju själv att utföraren kan aldrig göra det på det där speciella sättet som gör dig nöjd.......du hade gjort det bättre själv bara du varit friskare och.....inte minst yngre, så jag låter mina Florence Nightingale "vingar" klippas och snart kan jag inte längre flyga utan går med sinnet utan ljus, vidare till nästa som behöver egentligen sin hjälp kl 9 och klockan är ju 9.30 så då passar det bra att välkomna mig med: Jasså, nu passar det att komma?

Mitt svar blir en tystnad, för jag tänker inte nappa på det betet, jag ler och säger: Ja, nu är jag äntligen här! Vad ville du ha hjälp med? Ögonen granskar mig......jag ser hur tankarna går.....Vederbörande var inte färdig med uppläxningen utan vill fortsätta berätta vilket elände jag försatt denne i......Allt för att jag inte kom "i tid" för att bädda dennes säng.

Vad kan jag säga? Jo, hemtjänstpersonal har ett stort hjärta och får bära mycket uppläxningar.

LOVE from SAKNAPP