skulle blanda maten till doggarna så ...swiiiiiiisch lät kranen. Inte en enda droppe. Förra veckan läckte några ledningar lite längre bort i området så jag skulle tro att det är ytterligare reparation på G.

Fint folk....fint folk. Vilka är det egentligen? Jag har träffat bönder, akademiker, multimiljonärer.....demenssjuka. Ingen skillnad mer än ordförrådet. Vissa kvinnor liksom raderar ut sig själva inför "det fina folket"....både friska och sjuka. Varför har man sådan respekt för det fina folket? De är ju vanliga människor de också. ....Jag har grunnat en del på detta egendomliga och har väl inte kommit fram till något riktigt ..ännu. Men jag bara älskar att prata med damen som säger att hon är en "Bonnkärring"...Åh, det är jag med!! Jag ser hennes glimt i ögonen när hon frågar mig....Hur många kor har du? Jag har inga men jag har hästar!!! Äsch, säger hon, Ska de va nå't?  

Likadant med damen som är så rädd att hennes man glömt av henne.....Jag säger alltid till henne....Din kommer ju alltid och hämtar dig! Min kommer ju aldrig hit! Och det är ju helt sant!....Jag skrattade gott när jag fick en snabb replik tillbaka från henne.....Jag sa: Kan inte jag få låna din man i köket? Han lagar ju så god mat. ....Jo, men då vill jag låna din, sa hon. Jag tittade förvånat på henne...ALDRIG I LIVET!!! Nä, då får du inte låna min heller. Vi skrattade gott till sammans.

Suck, jag skulle så himla gärna vilja öppna en egen dagverksamhet för demenssjuka! I morgon skall jag träffa mina gamla jobbkompisar. Ett semeinarie. Det är med blandade känslor. Jag längtar tillbaka....inte till nötterna men till de goa.....såhär i efterhand känns de goda möterna mest. Det jobbiga är nästan glömt. Konstigt.

I helgen var vi på en snabb visit hos dottern som bor på gården. Såg X:et......så han såg ut. Ovårdad och helt grå i ansiktet, Hur mår han egentligen? Till ock med mr Al blev bekymrad. Tänk om han är sjuk? Jag hade en sån konstig dröm en gång....att X fick bo hos mig för han var jättesjuk.............jösses.

kram