är så in i hela vetet  förbannad. En så totalt begränsad kvinna!! Nå, ringde arbetsgivaren om intyget.....Nä, jag kan inte skriva det förrän jag få tiden redovisad till mig...nähä, men jag behöver ha det så snart som möjligt...spelar ingen roll....Har du redovisat? Självklart....allt är klart från min sida men hur det går mella er har jag ingen aning om och vill inte veta heller. Jag måste ha intyget för det tar 9 veckor för A-kassan att fixa till mina pengar.....VET DU HUR MÅNGA JAG HAR ATT SERVA?...Måste jag veta det? Jag vill bara ha mitt intyg, inget annat och ingen annans heller. Snipigt svar...jag hinner kanske nästa vecka.....Då fick jag kortslutning........hon ursäktade sig med att säga på ett sånt där besvärande sätt...Ursäkta mig..ursäkta mig....då fick jag tvinga mig att inte skrika i telefonen....URSÄKTA DIG??? I HELVETE HELLER!!!! Jag skrek alltså inget.... Jag skulle ha haft intyget i måndags....jag ringde förra veckan måndag....VAR ÄR DET? Det är inte utskrivet.....TACK FÖR HJÄLPEN!! Jag lade på luren och har lust att ringa henne och bara vråla i hennes öra...AHHHHHHHHHHHHHHHHH! Sedan lägger jag på! kan man åka fast för det tro?

Nåväl, jag ringde dessutom till det där jobbet jag var på anställningsintrevju om i fredags och hade övat mig med att säga att det inte var något för mig...Han följde raskt med och sa: Det tror inte vi heller...Åh, vad skönt utbrast jag....Du har en sådan energi att du passar att komma in i arbetsgrupper och utveckla metoder. Vi kanske ses en annan gång....Tack, ja det kanske vi gör...Mitt hjärta är lätt och jag är totalt arbetslös igen....aldrig mera vården. Skall passa mig för sådana jobb.

kram