lugn och alldeles vanlig dag men ändå inte. Igår blev jag så uppmärksammad och fick blommor och presenter...och så grät jag. En helt underbar man, intresseorganisations representant, kom med blommor och ett fint tack kort. Jag hade en aktivitet och han kom in...jag blev så häpen och så säger han så fina ord...jag bara grät och kramade om honom...han var så rar. Mina gamla vänner blev också rörda och det tog en stund innan vi repade oss.......trots att det är gräsligt att lämna dem och de är så ledsna och det gör ont i mig, precis som inte de hade nog av elände, trots allt detta så är det en vacker saga som vi har tillsammans.....jag kommer sakna dem.....så eländigt mycket....jäkla skit!!

Nåväl, nu skall jag på anställningsintrervju, hur jag nu skall kunna sitta där och vara seriös eftersom jag inte vill ha något jobb, behöver läsa lite kurser innan men jag måste söka jobb för att uppbära a-kassa. Några bidrag för studier får jag inte......suck...jag är körd känns det som....MEN jag gnäller inte över Osten.....nej nej, för jag vet vad som hände och jag SKALL fixa detta.....om man är rädd för förändringar så rekommenderar jag att läsa "Vem snodde osten?" Det är nog 5:e gången jag läser den....alltid ger den mig något.....Jag skall hitta NY OST!!!! och sedan skall jag hitta ÄNNU MERA NY OST!!!!! Helst vill jag hitta det om 6 år som utbildad legitimerad.....just det.....säger nog det någon annan gång...

tusen kramar....step on it