jag är en tant. Handväskan är min viktigaste persedel. I väskan har jag div viktiga ting. Just nu bär jag omkring 2 poesiböcker. Min favorit och en splirrans ny. Böckerna betyder mycket för mig. De är min kraftkälla. Favoritdikten har 4 verser och just nu är sista versen den som betyder mest och säger allt om hur jag är...den handlar om frihet."Jag är ett vindends barn som inte kan fångas levande. Jag är en grå liten fågel som förstummas i fångenskap och dör" Här är jag just nu. Söker jag vårdjobb så förstummas jag och dör....så enkelt är det.

Mr Al har rest bort och kommer inte hem förrän på tisdag kväll. Jag är ensam med mina tankar om livet och min gamla pappa. Det är lugnt att vara ensam ett litet tag när jag ändå inte är i form. Bl a är det min pappa som jag besökte i går. Han kunde inte ta emot mitt besök för han var upptagen. Ja, han var mycket upptagen på ett av livets väsentligheter när man är 89 år. Med all respekt för honom, så satt han på tronen och det tar sin tid. Jag lämnade blomman och godiset och sa att jag kommer igen en annan dag när han inte är så upptagen av sin mage. han är helt sönderslagen i ansiktet efter det senaste fallet härom natten. Jag önskar att han fick dö. Det är inte mänskligt att tappa förmågor och ändå överleva.

Sista veckan på jobbet....sista måndagen jag går dit....nu börjar nedräkningen och det känns ganska okey ändå.

Mr Al sa att statistiken säger att av 40 000 personer så får 1000 jobb,....Det suger och jag känner mig  "nerdippad"

Jag vill samla mina ungar, precis som musmamman på julafton i Snövit, och krama dem.

kram