Idag ska jag ha ett möte på Arbetsförmedlingen. Intervjua folk.

Om en vecka är jag en hederlig arbetare som alla andra. Pengarna är slut och energi fanns det inte heller så mycket kvar av senast jag kollade. Ska hitta finishing touches , som man säger, och sedan är det så gott som klart.

Gårdagens outfit skulle kunna heta futuristisk nazist. Jag var mycket nöjd. TIlls jag började passera riktigt gamla pensionärer på STockholms gator. Tänkte.. ja ni vet väl vad jag tänkte kanske. Ångrade mig lite.

Så idag kompenserar jag med en inställsam look.

Jag har mina misstankar om att det här är den sista vardagen, på länge som jag kan göra något annat än att jobba.

Dagens lååt ;http://www.youtube.com/watch?v=C3rDMJERl64

Telia är verkligen veckans bubblare på hatlistan.

4 gånger har jag ringt idag, varav två efter ca trettio minuters väntan resulterade i en röst som sade DU KOPPLAS NU TILL EN TELEFONIST, för att sluta i ett ihåligt brus. En gång kom jag fram. NU provade jag deras uppringningstjänst. PLats trettiotvå eller nåt, ca 30 minuters väntetid , igen.

Det har gått 40 minuter , och nu måste jag gå till fritids och hämta barn. 8 av tio andra samtal idag har också gått åt skogen. Jag tänker verkligen aldrig aldrig evernever bli sekreterare det är något som är säkert. Svordomarna jag skrikit ut högt och tydligt till ingen alls härhemma under dagen räcker nog till en egen loge i helvetet skulle jag tro.

Jag tar tillbaks det där om dotra mi. Igår var hon så extremt klänging så att jag inte ens fick gå på toaletten ensam, men lyckades berätta att hon älskade mig, att det var trevligt att träffa mig , att hon var stolt över mig (och du är stolt över mig !) och att jag var bäst. Plus pussar plus kramar . Love.

Måndag igen. Kom just hem ifrån ett utvecklingssamtal om mellanbarnet vars små egenheter ger alla inblandade  extra arbete. Det är svårt när man aldrig har någon ensamtid heller. Tiden räcker till äta bajsa sova och det allra nödvändigaste därutöver typ läxläsning och  bad och en occasional playdate.

Mannen hänger på bygget ända in på natten varje dag, och alla strumpor och intorkade matrester och trängande uppmärksamhetsbehov står mig lite i halsen faktiskt.

Jag är så fattig att jag börjar överväga förnekelse som lifestyle. Bli en bängkopf.

Nu ringa hundra samtal (ett uppskov hos csn bla., förhoppningsvis) och dricka kaffe.

Fortsätta gräva litet på flykttunneln kanske, när mörkret faller på.

- Aj! Du får inte kasta saker på mig, det gör ont och då blir mamma ledsen.

- Nähä !

-Joho, nu får du säga förlåt.

- Du kan säga förlåt.

- Men jag kastar ju inga saker på dig? Det är ju du som gör illa mig.

- Nä för du kastade pokemonkort på mig !

- Det har jag ju inte gjort, du bara ljuger och hittar på hela tiden du.

- Du ljuger!

 Och så fortsätter det. Svar på allt.  Tills hon hoppar ut på min rygg och sliter ned halslinningen på min tröja. Tar ett fast tag och drar i tutten.

- Jordtutte! hahaha!

-Sluta nu det är inte roligt! Och så finns det inget som heter jordtutte.

- Idiot-tutte! D e det ! Haha.. E de de ? Idiot-tutte hahahaha idiot-tutte!

Skallar mig på ögat.

- Aj aj M, tänk på att ditt huvud är hårt, det gör ont.

- DU gjorde illa mig ! det gjorde ont på mig också.

(Ser helt knäppt ut om man skriver idiottutte.)

Hur ska man kunna görá en sympatisk individ av något slikt ?

Det gick bra trots tre bonusbarn igår faktiskt. Idag ska vi på middag. Men först ska jag till Södra station och hämta blocketjacka. Mannen är ute på bygget som vanligt. Det börjar dra ihop sig, på många sätt. Litet kräkångestvarning. Och kräkas är inte att rekommendera, då jag levt på typ pepparkakor i två dagar och snart är ett skelett med hår på. Hatar att vara sjuk. Jag fick vinterkläder av snälla söta A förresten. Gullepuss.

Vet inte varför så mycket folk skulle hit idag, när jag inte har något att bjuda på.

 Jag är sjuk buhu, och Vill inte alls hämta upp alla jordens barn längre. Jag vill sova.

Jag lämnade ungen på dagis idag. Utan att ringa först. Vinna eller försvinna, jag kan inte göra någonting såhär. Idag ska jag vara så supereffektiv att jag slår till och med mig själv med häpnad.

Dagens låt här http://www.youtube.com/watch?v=ZK4SUof_yv8

Äckliga kalla mörka vinter. Jag sitter på blocket vareviga dag och letar varmare kläder till ungarna. Men det är för många barn och storlekar. Hur ofta har man råd att köpa tre par kängor och tre par dunjackor och tre par täckbyxor på en gång? Plus vantar och halsdukar och underställ till utflykt. Tjocksockor.

Man har ju inte det. Dessutom bor folk på så konstiga ställen. Österåker liksom, dit kan jag inte åka för ett par billiga täckbyxor. What 2 do..

Jag blev kallad en tsunami idag, av en människa jag aldrig mött, underrätt så speciella omständigheter dessutom. Jag blev ganska förolämpad (vad hatar jag mer än en gaphals?), inte minst då sällskapet vart behagligare än förväntat dittills.

Nån timme senare berättar min man att jag fått en komplimang.

Det är så fascinerande , hur man ser sig själv och hur man uppfattas av olika individer. I mitt huvud är jag den mildaste geten du kan hitta. Någon annan ser ett traktorrace. Ingen har väl rätt antar jag. Men är ett kittlande huvudbry att spendera litet tid på när man ändå bara sitter och väntar (förtränger nödvändiga sysslor), att någon skulle ha rätt. Det skulle kunna betyda att jag är en T-rex. Till exempel.

Krokin fick mig att vilja se bilder av mig själv (fast med trosa på!). Teckningar alltså. Det säger så mycket mer om någons uppfattning än ett foto. Min egen litar jag inte på för fem öre. Åka till Örnsköldsvik kanske, undercover, och tjäna sig en liten extraslant till jul?

Jag är pulveriserad. Tretton timmars rännande i och utanför stan med sjuk och snorig dagisunge. Idag igen.

Self pity self pity self pity.

Men snart är det över  och done with. Det braiga är att min kreativitet inte går över. Jag kommer på så otroligt mycket bra saker. Och så får jag känna mig som någon slags superhjälte. Nu vänta in mannen som inte har någon hemnyckel och sova sova sova. Jag bloggar igen det sen,ok .

Minsta barnet sjukt. Största barnet, sjukt men stannade hos mormor igår. Jag får åka till Lidingö och hämta upp honom om ett tag.

Det gör mig lite nervös att tänka på hur det ska gå när jag ska jobba, i fixerad position så att säga. Nu kan jag ju ringa samtal och gå på möten och så med sjuka barna, muta dem med mazariner typ även om jag får skämmas så att jag vet att jag lever. Men man kan ju inte gärna sälja fashion med snoriga barn i famnen. Framtidens huvudvärk. Men jag tänker att jag jag ska börja proppa dem ännu fullare med vitaminer.

Man blir så ful av troubles också. Jag känner att jag närmar mig en punkt då det inte ens kommer att finnas några remedies. Extra viktigt att hålla god min och fokusera på de praktiska tingen alltså.

Jag har sett fram emot att göra en vårkollektion, otroligt mycket. Litet mindre kul dock nu när det måste göras samtidigt som tusen andra tråkiga saker och tillsammans med infesterade småkottar. Inte riktigt den nivån av koncentration jag hade hoppats få gräva ned mig i.

När jag skulle lämna den enda som var frisk i skolan, så stod där en slamsugarbil som kommer nån gång i månaden och sprider en ohygglig stank. Idag var den så bad att jag höll på att kräkas. Följde inte ens med sonen upp till klassrummet och sprang ut bakvägen samtidigt som jag andades i min mössa.

Senare idag är det fika på fritids. Vet inte riktigt hur det ska lösas heller, kan inte gärna komma med sjuka barn för att hälsa på det friska. Blir galen av allt det här tidspusslandet och planerandet.

Och så är min spacebar på datorn keffad också, som ni kanske märkt.

Det var dagens klagomål. Oh , jag hatar att vara en sån surtant.  Fast ikväll ska jag på kroki åtminstone. Det är en bra sak. Jag brukar känna mig mycket bra efteråt.

Jag bor i smuts for crying out loud. Smuts :( buhu stackars mig.

Sjuka barn och business har liksom gjort det  omöjligt att städa, och mitt hem har förvandlats till produktionskontor trots att det inte fanns plats för kastruller ifrån första början. Jag blir deprimerad. Idag var det tänkt att jag och kidsen skulle åka till mormor och mannen skulle städa. Men i och med att han droppade in sen kväll/tidig morgon och redan åkt iväg på ett möte, misstänker jag att det inte kommer att gå enligt plan.

Om någon blir sjuk igen så gör jag slut. Orkar inte torka mer näsor, vara orolig. Det finns goda chanser för att det faktiskt var svininfluensan min son hade i veckan. Konstigt. Min mamma vaccinerade sig i förrgår, nu är hon också sjuk och har en jättestor arm.

Däremot känns personalen i den nya butiken som en mycket bra plan. Synd att vi inte har råd att vara där allihopa samtidigt. Bara coola people, vi hade haft mycket roligt. Och så nån praktikant på det, men jag ska hitta de bästa av the best praktikanterna också.

Börjar planera min Bday, kan bli klurigare än väntat då jag fann mig själv utfattig häromdagen. Planerade mamis femtioårsdag över telefon igår också. Sedan julen, och så blir äldsta sonen 8 år. Jag kommer behöva rycka grymt mycket tantväska i år.

Min pappersfobi a la lyxfällan har gjort att jag dragit ut på vissa saker. Jag blir arg bara jag tänker på dem, kommer nog behöva möta upp min bokföringstjej och gråta litet på hennes jobb, tvinga henna ta mig i armkrok till kopiatorn och göra allt åt mig trots att hon tar grymt mycket betalt. Inte riktigt i linje med min image, men å andra sidan kommer det inte krävas några teatrala talanger öht, jag vill verkligen gråta på riktigt när jag kikar ned i min papperplastpåse.

Men iallafall, things är ok med mig trots att jag bara gnäller. Så fort det här är över behöver jag inte göra det igen. Mycket bra . Sedan ska jag starta mig eget imperium, till våren tänkte jag. Liten peng först bara.

Idag ska ni lyssna på Koop Island blues; http://www.youtube.com/watch?v=tCFU5l6-j2k och nu har jag redan lyssnat en sisådär fem gånger så ni ligger efter.

Ärligt nu, så himla vacker och mysjazzig att man inte vågar titta ut igenom fönstret för att man vet att man kommer bli besviken.

Ps. Ta den här också http://www.youtube.com/watch?v=JBldVJnzdnM Ds.

ni lyssnar väl på dagens låt?

Texten är så underbart skoj

If you find a man thats worth the damn and treats you well

then hes a fool and youre just as well, hope he gives you hell

hahaha

Tiden går så fort att jag blir mörkrädd. Inte minst för att det är mörkt när jag vaknar och mörkt när jag hämtar barn. Det enda bra med sjuka barn varatt jag slipper ut  och springa stafett på stan i det vidrigaste jag vet, snöblandat regn medelst kuling.

Vi har kommit igång iallafall, med butiksköret. Nu ska vi bara hitta en finsnickare med ett storthjärta och mycket tid de närmaste veckorna.Skulle vara bra om jag ramlade över lite cash också.

Min son frågade mig hur långt det var kvar till min födelsedag, så jag satte mig och räknade. OMG. Jag vill ju inte. Eller, om vi hade räknat bort faktum att jag nödigt ska behöva fylla 30 så hade jag gladeligen knäppt med fingrarna för att 2009 skulle vara glömt och gömt. Det har varit en hiskeligt år det ska gudarna veta, nog för ett eget kapitel i mina memoarer. Förhoppningsvis har jag lärt mig något (vad vad vad?) av nytta.

Dagens låt går ut till ma Sistah, som fick en repa på sitt hårdnackade lilla kevlarhjärta (bajs på allt baby, kom ihåg).

http://www.youtube.com/watch?v=l06M-dsQf3Q