Jag blev kallad en tsunami idag, av en människa jag aldrig mött, underrätt så speciella omständigheter dessutom. Jag blev ganska förolämpad (vad hatar jag mer än en gaphals?), inte minst då sällskapet vart behagligare än förväntat dittills.
Nån timme senare berättar min man att jag fått en komplimang.
Det är så fascinerande , hur man ser sig själv och hur man uppfattas av olika individer. I mitt huvud är jag den mildaste geten du kan hitta. Någon annan ser ett traktorrace. Ingen har väl rätt antar jag. Men är ett kittlande huvudbry att spendera litet tid på när man ändå bara sitter och väntar (förtränger nödvändiga sysslor), att någon skulle ha rätt. Det skulle kunna betyda att jag är en T-rex. Till exempel.
Krokin fick mig att vilja se bilder av mig själv (fast med trosa på!). Teckningar alltså. Det säger så mycket mer om någons uppfattning än ett foto. Min egen litar jag inte på för fem öre. Åka till Örnsköldsvik kanske, undercover, och tjäna sig en liten extraslant till jul?
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
Jag är pulveriserad. Tretton timmars rännande i och utanför stan med sjuk och snorig dagisunge. Idag igen.
Self pity self pity self pity.
Men snart är det över och done with. Det braiga är att min kreativitet inte går över. Jag kommer på så otroligt mycket bra saker. Och så får jag känna mig som någon slags superhjälte. Nu vänta in mannen som inte har någon hemnyckel och sova sova sova. Jag bloggar igen det sen,ok .
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
