Telia är verkligen veckans bubblare på hatlistan.
4 gånger har jag ringt idag, varav två efter ca trettio minuters väntan resulterade i en röst som sade DU KOPPLAS NU TILL EN TELEFONIST, för att sluta i ett ihåligt brus. En gång kom jag fram. NU provade jag deras uppringningstjänst. PLats trettiotvå eller nåt, ca 30 minuters väntetid , igen.
Det har gått 40 minuter , och nu måste jag gå till fritids och hämta barn. 8 av tio andra samtal idag har också gått åt skogen. Jag tänker verkligen aldrig aldrig evernever bli sekreterare det är något som är säkert. Svordomarna jag skrikit ut högt och tydligt till ingen alls härhemma under dagen räcker nog till en egen loge i helvetet skulle jag tro.
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [7]
Jag tar tillbaks det där om dotra mi. Igår var hon så extremt klänging så att jag inte ens fick gå på toaletten ensam, men lyckades berätta att hon älskade mig, att det var trevligt att träffa mig , att hon var stolt över mig (och du är stolt över mig !) och att jag var bäst. Plus pussar plus kramar . Love.
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [0]
Måndag igen. Kom just hem ifrån ett utvecklingssamtal om mellanbarnet vars små egenheter ger alla inblandade extra arbete. Det är svårt när man aldrig har någon ensamtid heller. Tiden räcker till äta bajsa sova och det allra nödvändigaste därutöver typ läxläsning och bad och en occasional playdate.
Mannen hänger på bygget ända in på natten varje dag, och alla strumpor och intorkade matrester och trängande uppmärksamhetsbehov står mig lite i halsen faktiskt.
Jag är så fattig att jag börjar överväga förnekelse som lifestyle. Bli en bängkopf.
Nu ringa hundra samtal (ett uppskov hos csn bla., förhoppningsvis) och dricka kaffe.
Fortsätta gräva litet på flykttunneln kanske, när mörkret faller på.
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [3]
