Gick ut igår. Som folk. *like*

Grisade loss på McDonalds i typ en timme och tog en promenad hem på isen. I grevens tid, då min syster gjorde sitt bästa för att där starta bråket hon aldrig riktigt lyckades uppvigla på partyjollen, genom att sitta och härma två tjejer bredvid oss.

Lätt uttorkad och inte helt utsövd fortsätter jag festligheterna med familjeståhej och purimparty. Kostymer är sjukt dyra, för den som inte visste, och den hr gången har jag inte tid att sy några getingdräkter.

Musikmässigt hemsöktes jag av barndomsminnen på kvällen. Dagen låt, a feelgood lesson for life from JImmy Soul ; http://www.youtube.com/watch?v=9NF5XU-k2Vk Världens roligaste text, klicka fram .

Mannen berättade att personen som satt och läste i boken jag glömde, ursäktade sig och berätta att i hans hemland brukade man lämna sina utlästa böcker lite varstans när man var färdig med dem. Skriva ett litet meddelande i pärmen till nästen. Är det inte fint så säg ? Im so doing it.

Kom igen, ni med .. gört ! ? Världens sötaste sak ju.

Och jag som redan hade skuldkänslor för att jag poopat upphittarlyckan. Men jag var så inne i den och har inte råd med en ny just nu. Nåväl, jag ska kompensera med många fler böcker på random bänkar.

Mystikern kom in igen och frågade hur jag sov. Sa att han håller på och läser om mig. Som de döda, svarade jag.

När han gick kom jag på att jag kanske borde nämnt tandgnisslandet som kostat mig tre miljarder, insomnia, att jag pratar i sömnen (mannen säger insinuerande att han är glad att han inte förstår vad jag säger )och inte kan vakna.

Nu steka på den absurdt dyra färska tonfiskfilen som mannen fick för sig att köpa idag, av någon anledning jag inte kan lista ut.

Det är ju som en pizzaugn därute. Saker och ting smälter.

Och jag ska uppdatera snart. Jag vill inte dö -  jag vill bara inte jobba.

Dagens låt ; http://www.youtube.com/watch?v=ho8uHDb7hVI Guhvabra.

Min kollega som inte är min syster, var rödgråten när hon gick till jobbet imorse. Hennes familj tyckte att det var dags att gifta sig nu. De hade besparat henne besväret att hitta man och bostad och datum och allt det där. Stackarn. Spelar ingen roll hur mycket man vet att valet är fritt. Att man är vuxen. Hur många val är vi egentligen helt fria att ta ? Tryck och skuld och andras lidande och dömande och allt det där, ni vet, är ett omtänksamt helvete.

Jobbade nio till tio igår. En man i sällskap med en dam, båda ifrån Pakistan, droppade in sent och alla i personalen fick sina handflator tolkade. Spökljud här. Jag hade en konstig handflata som sa att jag inte hörde hemma i min kropp. Ältar och tänker och oroar mig. MYCKET komplicerad och väldigt KÄNSLIG konstnärssjäl. Så hemligt var det att jag var tvungen att kliva åt sidan så att ingen av tjejerna hörde. För att folk helt enkelt inte förstår mig. Jag borde inte bo här. Så ungefär. Sedan fick jag uppge mitt namn och min mors namn, och de ska sedan räknas på. På något sätt. Han kunde inte fortsätta , men skulle komma tillbaka lovade han.

Jag glömde min bok på perrongen idag när jag skulle hem, ringde och bad mannen plocka upp den, då satt någon och läste i den. Trots att jag själv satt halvvägs in till stan , kändes som om jag störde mitt i t-bane-läsningen, the holy hour.

Efter att ha sett bliderna på festen i fredags har jag bestämt mig för inte inte vara med på bild innan jag gått upp minst 2 kilo. Jag såg ut som en mumie.

Tänk om man finge en krona för varje gång ordet KALLT, uttalats av svenskarna idag. Själv trodde jag att det var fel på termometern imorse.

Och flourtabletter förstås.

Dont let the bed bugs bite.

Jag bestämde mig häromdagen för att mina problem kan härledas till att min anemi går i repris. Började äta järntabletter . Ett tillägg till min dagliga rutin av fiskleverolja, skrubbning, tutt/fot/hand/ansiktskräm plus diverse neuroser, nu är det bara att vänta in det svarta bajset och serenity now.

Spånar på ett projekt i mitt inre, något om att odla lite värdighet. På samma sätt som män odlar skägg, alltså inte genom en aktiv handling utan genom att avstå ifrån handling. Tveksamma utsikter.

Huset är fullt av Israeliska kakor. Mannen på familjemiddag. Hittade inte mina extratäcken, mannen och jag får väl dela på ett antar jag så svärfar slipper frysa ihjäl. Det är isande kallt i lägenheten.

Klippte mig. Jag alltså. Stod hur länge som helst kändes det. Tycker att jag ser precis likadan ut , som när jag började. Men jag kan dra handen igenom håret iallafall. Velade över en luggjävel, men avstod. Har inte varit såhär långhårig sedan jag var nio tror jag. Det är creepy. Jag och den klassiska kvinnligheten har liksom något otalt. Jag kommer inte över det. Men! Jag har börjat gå klädd i klänning och kjol, hela tiden. Kbt my own way.

Dagens låt, en älskling courtesy of 1981 ; http://www.youtube.com/watch?v=2J7X7s8S1ns 

Finns finfin version på Spotify med Felix da housecat. Love.

Tyckte väl att det var litet väl lågmält. Den shufflade ju bara från en playlist.

Duh.

Jag hade så tråkigt Brownies att jag gjorde din spotify-shuffle-lek. Det är lätt, tryck shuffle bara. Fyll i.

Öppningsmusik: Emmenez-moi med Vanessa Paradis.. ja why not. Fin.

 Första dagen i skolan: Latin simone, Gorillaz. Nä.

 Jag blir kär: Youre the storm med Cardigans. Ja, faktiskt.

 Vi gör slut: Saint etienne, Only love can break your heart. Passande titel där. åh bra sång.

 Studentbalen: Trouble is a friend, Lenka. Har aldrig gått på nån studentbal. Men den här är ju inte kul att dansa till iallafall.

 Mental krasch: A&E, Goldfrapp. Efter mentalkraschen kanske.  När man dammar av sig, tar sitt knyte och torkar bort mascaran.

 Flashbacks: Teardrop med Massive Attack. Flashback indeed.

 Jag och kärleken blir ihop igen: Siempre me quedara, med Bebe. Meaning, jag ska alltid behålla, jag kommer alltid att bevara. Handlar om ett missfall. Kom jag på, efter år, som jag trott att den handlat om en long lost love. Förklarar en del av texten, som förvirrat mig.

 Bröllopsscen:  Mad about you, Hooverphonic. Det är väl så det ska vara.

Slutstrid: Imitation of life, REM. Gladfighting då. I slowmotion. Bra.

 Dödsscen: Maybe (Ayo blues med Ayo). Jag vill nog hellre dö till en annan låt om jag får.

 Begravningssång: Diamonds are forever, Arctic Monkeys. Hahahaha.Härlig ironi här. Ni får spela den på min begravning om ni vill.

 Finalsång: Dream on, Depeche Mode. Good enough.

 Eftertexten rullar: The Glass bead  game, Thievery corporation. Najs. Happy ending.

Ah .. nä. Jag tänker nog inte shuffla fram ett soundtrack till filmen om mig.

Spegelsalen. Min dotter lyckades överraska mig, med råge. Trots att jag vet vilken liten kokett apa hon är.

Efter att magdanserskan (som visade sig vara en av de fyra som dansat på mitt bröllop), var färdig med sitt första nummer , frågar hon mig om det var hennes tur nu. Hon kliver upp på scenen och dansar som besatt , sjunger (försöker med mikrofonen som dessvärre var avstängd), gör de mest bisarra rörelser I tell you, härmar ``Prinsessan`` och kommer undan med dryga hundratalet gästers applåder och skratt.  Hon hade the time of her life och började morgonen med att skrika att hon ville gå tillbaka till festen.

Jag, nöjd med kvällens outfit. Minus de lejongula strumpbyxorna som jag fantiserat ihop men inte lyckades lokalisera. Hittade en klänning (very seventies) som är exakt samma färg som mina ögon. Photoshop-pipett-samma. Nästan inga male gazepoäng, viktoriansk halsringning/långärmat och ändå kände jag mig nice bredvid heta blåsor. Beklädnadens motsvarighet till Den Naturliga Makeupen (som gränsar till ett moment 22). Jag älskar mig själv när det det händer. (edit. Fast den franska manikyren var litet och fiskande lam när jag tänker efter)

Mer love, när jag kom på att jag glömt en sak i mottagningshallen, som hade stängt. Smyga in, i mörkret i de enorma tomma och svulstiga rummen med balkong emot vattnet , vy = slottet, som i en stormande snökula. Klezmermusik (live) i bakgrunden. Magic. Ni vet när man inte vet vad man önskar sig mest,  att slippa bli störd, eller att få dela det med någon.

Och gott vin.

Nu får det däremot gärna sluta snöa. Städa tvätta, sedan jobba. Deja vu.

Två personer tiggde till sig mitt skräp också. 4 real.

Använda skrynkliga plastförpackningar, som inte ens duger som plastpåsar. Det kändes som att stå i en brödbod under ransoneringstider idag ärligt talat. Girigheten och småaktigheten hade ingen ände.

Folk som viftar med textilier och pekar vilt.

NITTINIE? NITTINIE?

Jag vill inte vara elak, men det är svårt. Upp till 80 procents rabatt, rea.

Öppet köp ? DE ÖPPET KÖÖP?

Ja SÅKLART det är. Betala femtio kronor , ta hem den, använd den för Guds skull, och kom tillbaks med den imorgon så bjuder jag på lunch. Allt för dig min sköna.

Satt första gången på tuben hem vid femsnåret. Ståburgare till lunch. VIlle så gärna vara den DÅLIGA mamman och säga att äldsta sonen inte alls kunde följa med sin kompis hem och leka, så att jag skulle slippa åka till Östermalmstorg med resten av skocken och hämta upp honom ikväll , men hade inte hjärta.

Ingen livemusik för mig idag alltså. Sorry kusinen !

Fast imorgon blir det FINLIR, som min gamle far skulle ha sagt. Passar finfint då jag ska på party på Grand Hotel, till vilket min far smidit lyktorna som brinner där än idag. Svassa på finliret I will. Plus grisa.

Nä det var imorgon. Tur det för jag hade tvättstugan ikväll.

Min coola kusin släpper en skiva i dagarna och har en liten spelning ikväll på ett very nice place. HUr jag ska lyckas ta mig dit är ett mysterium. Vill verkligen inte missa.

Melodifestivalen och Sportevenemang däremot kunde inte röra mig mindre. Föräldrar söker gemenskap och frågar om vi ska kolla melodifestivalen och jag skrattar nervöst till svar. Man kanske kunde soltorka sig själv.

Kvinnan som fångar duvor på tbanan, stod där idag igen också. Hon hade parkerat en gymbag och en gigantisk håv bredvid sig , samtidigt som hon gick och inspekterade fåglarnas lilla balustrad. Följde varje fågel upp och ned med blicken. Jag var otroligt nyfiken på vad hon skulle ta sig till men hade alldeles för bråttom för att ta nästa tåg.