Jag ska till Sjöstaden och titta på en soffa. Efter månader på blocket.
Jag är inte bara fattig och kräsmagad, utan även bortskämd med en soffa som , hands down, är världens skönaste. Men den är vit, VAR vit, och kan inte tvättas. Dessutom har vi ingen bil. Den potentiella utbytessoffan är brun. Som choklad, mycket bra, med tanke på att det är just choklad som gjort min nuvarande värdelös. Och! De kan skjutsa hem den till mig sen.
Blir det ingen soffa så kan vi iallafall gå på Spårvägsmuseum som ligger mittemot, så var det inte slöseri med tid. Slöseri kan jag inte.
Lillans andra framtand som vi fasat ska ramla av när som helst, verkar fästa igen. Den är inte lika lös och trots att jag inte vågar vara glad än så misstänker jag att hon kanske får behålla den. Försöker att inte jinxa.
Nu är det ett år sedan mina barn började skolan här. Det känns som om det var tre år sedan. Som jag kom hem. Det går inte ihop. Jag säger mig att det är den här helvetesvintern, som ruckar på tid och rum. Hursomhelst går det bra för dem, ta i trä. De har vänner och klarar sig bra. Lillkillen har svårt för rutin och disciplin, a bit, men man får inte glömma att han är ett år yngre än sina klasskamrater så på det stora hela så är det tummen upp.
Dagens monsterlåt med Pet shop boys, Love etc. ; http://www.youtube.com/watch?v=o8iWC9lg7js
theme.postedin: En saga | Permalink | Kommentarer [2]
