Att ha barn är så mycket mer än matlagning, tvätt och blöjbyten. På gott och ont. Ett exempel på ont som jag liksom aldrig såg komma;

Att ens barn får höra att jävla israeler inte får komma in och vara med i någon dum fritidslek. Stora sonens angst över simning (den *konstiga* snoppen).

Den trytande bostadsytan i kombo, så känns det inte helt främmande att retirera till förorten. Mannen tänkte att det skulle vara en bra ide att lämna barnen i sällskap med en permanent tuschpenna, för att pryda ett barnansikte med passande mustasch. Jag lade in ett veto.

Två barn på besök idag. Fick gömma undan lite mat åt mannen. Dagens låt kunde vara skojiga Bög,mamma,kines med Domenicer, men det är det inte. Utan den här ; http://www.youtube.com/watch?v=HCCjv2OiTxE . Rätt spännande kommentartråd.

Jag gick och lade mig skittidigt igår. Sov åtta och en halv timme. Oslagbart skönt. Jag börjar också inta annan vätska än kaffe som temperaturen stiger. Det kan nog bli folk av mig med.

På jobbfronten;

När jag öppnade igår morse så står där en tjej och ser stressad ut. Det är en liten obehaglig sak som jobbar i en annan butik i gallerian. Jag vet att de brukar lämna sina nycklar hos oss ibland, för att de är för efterblivna eller snåla att göra egna. Snippan dissar mig och står och babblar med min personal och man vid kassan titt som tätt. Hälsar inte, inte ett ögonkast. Nu stod hon iallafall där och säger, samtidigt som hon tittar på klockan, att hon den andra som öppnar minsann brukar vara här mycket tidigare. Jag svarar kallt att jag har barn att lämna på morgonen, och då kanske man inte har tid till det. Samtidigt som jag kokar. Håller ett brandtal för man och syster. Som skrattar åt både hennes attityd samt faktumet att hon inte alls förstått vem jag är. Jag tror att jag ska låta henne veta på ett fult sätt. Whos the bitch ? Just det. Inte du.

 Senare på dagen kom det in en sönderopererad sak som lagt ned åtminstone två timmar på makeup och den rätta, sexiga outfiten. Jag själv hade en väldigt ful osminkad dag , klädd i pyjamas, almost. Hon går fram till min syster som står bredvid mig och frågar efter chefen. Ja, hon är där säger syster med en handrörelse emot mig. Hon bokstavligen, byter ansikte ser ut som om någon just dragit ned byxorna på henne, och svarar såhär;

-Nej mehn, det var en man.. här.. förut.

- Ja. Det är min man.

- Jaha.. eh, jag undrade om ni sökte personal. Jag har jobbat på XXX tidigare (ligger i gallerian, säljer, otippat,smink).

Henne ska jag verkligen ringa. Ja-a.

Och om ingen dyker upp på min tröskel med en väska innan dagen är slut så har min övertalning och mina försök att rädda människan ifrån sig själv misslyckats brutalt. Jag vet att det är så, med största säkerthet. Så har ännu en svensk utländsk kvinna blivit bortgift förlovad och såld emot sin vilja. Det är så sorgligt att jag vill gräva ned mig. Eller gå i handgemäng. Jag är så förbannad att ni anar inte.

Ahapp. Efter ett morgon till kvällpass, somnande jag halft om halft i soffan. Kravlade mig upp igen vid tolv för att ta mig igenom regementet av rutiner. Måste. Sitter och smörjer mina tår när jag känner ; något. Eh?

En vårta för i helskotta. *dör* Mumlar i tio minuter innan jag somnar igen. Har inte sett en vårta sedan jag var tio eller så. Huur ? När? Mannen tyckte han kunde vänta med inspektion.

Har setat på google och tittar på olika typer av vårtor på morgonen. Inspekterat barnens fötter. Som var alldeles perfekta. Mhm. Väldigt smittsamt. Jahapp. Och tar mycket lång tid att bli av med. Jag kommer inte kunna accepteradet tror jag. Om jag så ska behöva gräva in till benet så ska den bort. Men vi börjar väl med apoteket. Den enda trösten här är att den sitteremellan lilltån och nästliggande och således inte syns.

Jag hade en lång monolog för dottern i solen igår, efter att vi letat knoppar och blad i trädgården, när hon avbryter mig och frågar  - Vad är tålamod ? ,med sitt lillgamla sätt att tala. Det är då man dör av kärlek. Smälter I tell you. Jag ville krama ihjäl henne, men förklarade istället.

Jag lämnade lillan sent. Promenadtåget med småkottar hade nått fram till kajen och satt och åt knäckebröd vid vattnet. Sol och fåglar och båtar och hundra saker till som kunde symbolisera lugn och harmoni. Jag drabbades av avundssjuka,inför fröknarna eller barnen vet jag fortfarande inte, jag ville inte gå.

På vägen tillbaka kom jag att tänka på kött och kunde inte sluta. Tänkte på hur vi går runt, som besjälade fransyskor och fläskbogar med alla möjligheter tänkbara (trots att de flesta av oss bekvämt nog väljer ett liv i meningslöshet), och aldrig är mer än ett par sekunder ifrån att vara just bara kött och inget annat. Inte ens en fläskbog, utan avfall vars enda prospekt är förruttnelseprocessen. Inga färska örter att marinera i. Bara ett swosh eller kras står emellan skapelsens krona och en köttklump. Fascinerande. Hur värdelös kroppen som ger dig allt kan bli. Chanslös till och med emot en gammal mjölkkartong.

/ Lotta 11 år

Har ni någon gång känt att ni bara måste kidnappa någon, för deras eget bästa? Jag känner precis så.

Jag måste rädda någon ifrån sig själv och dåliga beslut..ett litet tag iallafall. Omyndigförklara och gömma någonstans.

Det är dessvärre olagligt.

Blev glad idag. Någon ringde och bjöd in mig på en intervju typ, gällande ett mycket välbetalt extrajobb under påskveckan. Nervös blev jag också eftersom jag verkeligen behöver pengarna. Vill inte veta att jag sumpat det alldeles själv.

När jag kom hem så låg min deklaration på hallmattan. Där fick man läsa om spännande och intressanta saker. Som att jag ska betala tillbaks 15 000 kronor.

Nu dör jag plötsligt om jag inte får jobbet. Skiten!

Min syster kommer och har pyjamasparty med mig och dricker vin ikväll. Mys.

Jag är meningslös idag. Dagens låt kan jag inte ens lägga upp, för det enda exet på youtube är av sk. skitkvalitet. Här är en spotifylänk, tror jag Imaad Wasif – The Hand Of The Imposter (Is The Promise Of My Own) . Oh det funkade. Lyssna på Redeemer också. Och Fangs. Very seventies. Nu fixa fejs, och gå till jobbet. Jag tänker inte vara med förrän det är torrt på marken.

Plus; Vad för sorts hjärtlöst MONSTER gömmer kaffet ?

Man borde använda sig mer av evolutionens andemening överhuvudtaget. I vardaglig ton, i planering och beslutstagande.  Inredning kanske. Och när man storhandlar.

Ärligt nu, kan det vara så att de plockar ut mindre snabbtänkta personer med flit, när de castar för Lyckohjulet på teve tre ? Så att programmet bli långt nog, alternativt för att ingen ska vinna för mycket pengar ? I zink so.

En dag helt utan ambition. Slöplocka, promenera och så vidare.

Jag tänker på sånt jag dömer ut, utan egentlig rätt. Självbevarelsedrift till exempel. Själv är jag ju posterfigur för att springa med huvudet in i väggen, så fort jag får chansen, så det blir ju lätt så att man vill förakta den som faktiskt vurmar om sitt välbefinnande och vill ha någon sorts framtid att se fram emot. Mäh!, egoo, tänker jag. Det är ju de som är vinnarna. Om vi nu ska hålla oss till den darwinistiska läran. Det är det korrekta, välartade sättet att reagera. Evolutionen har aldrig vara gentlemannamässig.

Det var med rätt de kallade sig Solkungen. Det enda som är rödare än mitt hår är mage bröst och ansikte. En liten tyst panikångestminut plus innerlig bön för mitt epitel innan läggdags.

Nej ni, det ser ut som om jag ljugit ihop en massa igen. Det här hann jag : tvätta fyra maskiner, måla naglarna, klippa systers hår , dricka jättemycket kaffe och sola solarium samt kaffefika igen. Dagis stängde tidigare just idag. Såklart.

Nu sitter fem barn här och väntar på att middagen ska bli färdig. Jag fick en komplimang för mycket gällande det orangeröda håret. Att det var fint och precis så som det var när min vän först mötte mig. 2002. Jag kan ju inte säga nej till en 2002-revival. Jag var bra då. Så kulturtant it is.

Dagens låt Älskar : http://www.youtube.com/watch#!v=lVL-zZnD3VU&feature=related